Trots det ganska trista vädret bestämde vi oss för att göra en liten utflykt i närområdet – till Hälsostugan på Latberget, en ganska enkel promenad. Lite regn i luften gjorde ingenting. Regntunga skyar hängde över Kramfors, som synes på bilden ovan.
Despite the rather dreary weather, we decided to make a small excursion in the immediate area – to Hälsostugan (the ”Health Lodge”) on Latberget, a fairly easy walk. A little rain in the air didn’t matter. Rainy clouds hung over Kramfors, as can be seen in the picture above.
Hälsostugan. Det började regna ganska ordentligt när vi var där, så vi tog skydd inne i den – den står öppen vilket är rätt fantastiskt. ”The Health Lodge.” It started raining quite hard when we were there, so we took shelter inside it – it’s open which is pretty amazing.Efter en stund lugnade regnet ner sig så vi kunde gå ut igen. En glimt av Ångermanälven därborta. After a while the rain calmed down so we could go out again. A glimpse of river Ångermanälven over there.Så var det bara att gå tillbaka igen, i måttlig nederbörd. Then it was just a matter of going back again, in moderate rainfall.På vägen passerade vi denna myr (som vi naturligtvis hade passerat på vägen upp också). On the way we passed this marsh (which of course we had passed on the way up, too).
Dags för en ny bergsbestigning. Detta berg i Allsta, Vikmunsberget, var brantare än vi trodde det skulle vara, men en ganska kort vandring. Man började med att gå längs en smal väg, vek av på en stig och sedan bar det uppåt. Väl däruppe var utsikten väl värd promenaden, även om den var brant.
Time for a new mountain climb. This mountain in Allsta, Vikmunsberget, was steeper than we thought it would be, but a fairly short hike. You started by walking along a narrow road, turned off onto a path and then upwards. Once up there, the view was well worth the walk, even if it was steep.
Det var en väldigt vacker trakt vi kom till. På vägen ner fick vi sällskap av en äldre herre som bor i just detta hus och han berättade att de endast åtta familjer som bor just här hjälps åt att hålla ordning på markerna. It was a very beautiful area we came to. On the way down we were joined by an elderly gentleman who lives in this particular house and he told us that the only eight families who live here help to keep the grounds in order.Tidigt under promenaden passerade vi denna fina grupp med kvigor. Early on in the walk we passed this fine group of heifers.På ena sidan om den allt brantare stigen ligger Edsviken. Även den värd att se. On one side of the increasingly steep path lies Edsviken. Also worth seeing.Uppe på berget. Första anblicken av utsikten: Storsandviken. Up on the mountain. First glimpse of the view: Storsandviken.På vägen ner såg vi denna kamrat, en huggorm. Den låg uppe på vägen men ringlade snabbt iväg när vi kom för nära. On the way down we saw this fellow, a viper. It was up on the road but quickly wriggled away when we got too close.Framme vid bilen igen, hittade vi en ny kamrat, en syrsa. Back at the car, we found a new companion, a cricket.
Nästa dag kom familjen Gullman-Blomqvist på besök från Mölndal. Det blev ett kort besök utan promenad även denna dag. I stället alldeles för mycket bullar och kakor. De fick ta med sig allt som blev över när de åkte. De hade fått låna en större lägenhet på Söder av en kompis, så denna gång bodde de inte i Hagsätra. Det var i alla fall roligt att träffa både Ebba och Ludvig. Vi hoppas att det är ömsesidigt.
The next day, the Gullman-Blomqvist family came to visit from Mölndal. It was a short visit without a walk on this day as well. Instead, far too many buns and cakes. They got to take whatever was left with them when they left. They had borrowed a larger apartment in Söder from a friend, so this time they did not stay in Hagsätra. In any case, it was fun to meet both Ebba and Ludvig. We hope it is mutual.
Elin och Ludvig, som vi inte träffat på väldigt länge. Så han hade förstås blivit jättestor i våra ögon. Elin and Ludvig, whom we haven’t seen in a very long time. So of course he had become really big in our eyes.Ebba balanserar på pappas knän. Hon har fått nya tights som hon ska ha när hon börjar dansa showdans i höst. Ebba balances on dad’s knees. She has received new tights that she will wear when she starts show dancing this fall.
Nästa dag besökte vi vår andra barnbarnsfamilj i Tyresö. Det var sämre väder så vi gick inte ut, utan satt mest i köket och pratade. Hugo har lärt sig att gå, men vi lyckades inte få en enda bild på det. Men det kommer fler chanser.
The next day we visited our other grandchildren’s family in Tyresö. The weather was worse, so we didn’t go out, but mostly sat in the kitchen and talked. Hugo has learned to walk, but we didn’t manage to get a single picture of it. But there will be more chances.
Vi satt som sagt mest i köket. Den unge Hugo ser ovanligt allvarlig ut. Hans pappa ser mindre allvarlig ut. As said, we mostly sat in the kitchen. Young Hugo looks unusually serious. His father looks less serious.Kasper har en riktigt fin motorcykel som han gärna visar upp. Kasper has a really nice motorcycle that he likes to show off.Vi är på väg hem. Är det därför Hugo sträcker så fint på vristerna? Kaspers matta brukar befinna sig på väldigt många ställen under en dag. We are on our way home. Is that why Hugo stretches his ankles so nicely? Kasper’s carpet is usually in many places during a day.
Vi tog en promenad ned till naturreservatet (gamla springspår för en del av oss). Där har massor gjorts sedan vi flyttade, fler skyltar, allt är välordnat och det lockar massor med människor. På Alby Friluftsområde satsar man på att bevara en kulturmiljö med svenska lantraser. Där finns Värmlandsfår, fjällkor, Gotlandskaniner, Kindahöns, Göingeget, Linderödssvin och Gotlandsruss. Vi såg bara getter, svin och kaniner. De andra var för långt borta på olika beten.
We took a walk down to the nature reserve (old running tracks for some of us). A lot has been done there since we moved, more signs, everything is well organized and it attracts a lot of people. At Alby Resort, efforts are being made to preserve a cultural environment with Swedish landraces. There are Värmland sheep, mountain cows, Gotland rabbits, Kinda hens, Göinge goats, Linderöd pigs and Gotland pony. We only saw goats, pigs and rabbits. The others were too far away on different pastures.
Förhållningsregler, vad man får och inte får göra inom naturreservatet. Och lite allmän information förstås. Behavior rules, what you can and cannot do within the nature reserve. And some general information, of course.Faunadepå byggd av stockar från olika trädslag. Syftet är att bevara och öka den biologiska mångfalden i naturreservatet. Insekter lägger ägg och deras larver gnager gångar som andra insekter, som bin och rovsteklar, kan använda som bon. Larverna lockar också till sig hackspettar och andra fåglar som äter dem. Fauna depot built from logs from different tree species. The purpose is to preserve and increase biological diversity in the nature reserve. Insects lay eggs and their larvae gnaw passages that other insects, such as bees and hornets, can use as nests. The larvae also attract woodpeckers and other birds that eat them. Hästar är vanligare än kor numera. Kor är bättre för den biologiska mångfalden. De betar på ett sätt som inte ”kväver” marken och gödslar den så att fler pollinerande insekter trivs. Hästar betar marken för hårt. Horses are more common than cows these days. Cows are better for biodiversity. They graze in a way that does not ”choke” the soil and fertilize it so that more pollinating insects thrive. Horses graze the ground too hard.Nils har redan sett sig mätt på hästarna. Full fart framåt! Nils has already seen enough of the horses. Full speed ahead!Stopp vid gethägnet. Göingeget är en medelstor lantrasget, ganska grov och raggig, nyfiken och social. Stop at the goat fence. The Göinge goat is a medium-sized country breed, rather rough and shaggy, curious and social. Linderödssvin, Sveriges enda oförädlade svenska lantras av svin, härstammar från Skåne. Medelstorlek (hanen, galten, väger ca 250 kg och honan, suggan, ca 150 kg). Medellivslängd 8–10 år men en del kan bli upp till 20 år. Linderödssvinen trivs bäst utomhus, även på vintern. Dessa två systrar heter Gun och Greta. Linderöd pig, Sweden’s only unrefined Swedish land breed of pig, originates from Skåne. Average size (the male, the boar, weighs approx. 250 kg and the female, the sow, approx. 150 kg). Average lifespan 8–10 years but some can live up to 20 years. Linderöd pigs thrive best outdoors, even in winter. These two sisters are called Gun and Greta. Gotlandskanin har utvecklats ur den svenska lantraskaninen som idag är utdöd. Fullvuxen väger den 3–4 kg. De växer långsamt, basfödan är hö eller gräs och örter på sommaren. The Gotland rabbit has evolved from the Swedish country rabbit, which is now extinct. Fully grown, it weighs 3–4 kg. They grow slowly, the basic food is hay or grass and herbs in the summer. Humlebar. Humlor är nödvändiga för den biologiska mångfalden. En duktig humla kan befrukta nästan 2 800 blommor varje dag så att vi kan få frukt och bär, står det på skylten. Bumblebee bar. Bumblebees are essential for biodiversity. A good bumblebee can fertilize almost 2,800 flowers every day so that we can get fruit and berries, the sign says. Själva humlebaren ser ut så här, massor av blommor i färger som humlor gillar och med olika blomningstid. Blommorna ger nektar som humlorna vill ha. The bumblebee bar itself looks like this, lots of flowers in colors that hops like and with different blooming times. The flowers provide nectar that the bumblebees want. Stopp vid bikuporna, där Nils får lära sig varifrån honung kommer. Biverket och Tyresö kommun samarbetar för att öka antalet bin och därmed pollineringen. Det sägs att globalt sett är en tredjedel av den mat vi äter beroende av pollinerande insekter och 85 % av pollineringen görs av honungsbin. Det stora problemet är att antalet bin minskar drastiskt, eftersom det industriella jordbruket förstör deras levnadsbetingelser, liksom våra ”monokulturella” trädgårdar. Stop at the beehives, where Nils learns where honey comes from. The Bee Agency and Tyresö municipality are working together to increase the number of bees and thus pollination. It is said that globally one third of the food we eat depends on pollinating insects and 85% of pollination is done by honey bees. The big problem is that the number of bees is drastically decreasing, because industrial agriculture destroys their living conditions, as are our ”monocultural” gardens. Bikuporna. De ligger nära humlebaren så vi får anta att humlorna får dela med sig en del. The hives. They are close to the bumblebee bar, so we can assume that the bumblebees get to share some.
Vi for till Stockholm för att träffa barn och barnbarn och lämna över en treårspresent till Nils. Ett par dagar för tidigt, för att kunna få ihop alla träffar utan att krångla till det alltför mycket. Men han brydde sig inte om det och vi fick se honom öppna presenten, roligare än om han gjort det när vi inte var där.
We went to Stockholm to meet children and grandchildren and hand over a three-year present to Nils. A couple of days early, to be able to get all the meetings together without too much hassle. But he didn’t care and we got to see him open the gift, more fun than if he had done it when we weren’t there.
Morfar får hjälpa till lite med hanteringen av bilens fjärrkontroll i början, men bara en liten kort stund. Sedan ordnade allt sig perfekt. Grandfather gets to help a little with the handling of the car’s remote control in the beginning, but only for a short while. Then everything worked out perfectly.En riktigt tuff racerbil. Levererades i en dammsugarkartong för att det inte skulle vara helt uppenbart redan från början att det var en present. A really tough racing car. Delivered in a vacuum cleaner box so that it wouldn’t be completely obvious right from the start that it was a gift.Efter ett tag var det dags att gå ut på en promenad. Nils cyklade och hunden Evert hängde med. Mer om det i ett annat inlägg. After a while it was time to go out for a walk. Nils cycled and Evert the dog followed. More on that in another post.Dags för avfärd. Time for departure.
Denna dag gick färden till Lugnvik och ett nytt vandringstipsmål. Det var det tristaste hittills. Framför allt på grund av att de som bor precis intill absolut inte vill ha andra där. Så någon osmart människa hade plockat ner snitslar som ska leda fram till målet och de som fanns kvar ledde fel (vilket naturligtvis skapar förvirring hos dem som kommer dit och de irrar omkring ännu mer på de lokala tomterna). Ingen skylt vid målet fanns det heller. Vi påtalade detta för arrangörerna, som blev glada, och fick ändå koden därifrån.
This day the trip went to Lugnvik and a new hiking tip destination. It was the saddest so far. Mainly because the people who live right next door absolutely do not want others there. So some unwise person had removed the paper strips that are supposed to lead you to the goal and the ones that were left were leading the wrong way (which of course creates confusion for those who come there and they wander around even more in the local gardens). There was no sign at the goal either. We pointed this out to the organizers, who were delighted, and still got the code from there.
Eftersom de flesta snitslarna var nertagna var det tur att stigen ändå syntes så bra, till och med på stenen. Since most of the paper strips had been taken down, it was lucky that the path was still visible so well, even on the rock. Tydliga spår efter mänsklig närvaro. Vi gissar att det har grillats här då och då. Men tanken är förstås inte att utbölingar som vi ska göra det. Clear traces of human presence. We’re guessing there has been BBQ here from time to time. But the idea is of course not that outsiders like us should do it. Vi passerade detta präktiga stenblock på den inte alltför branta vägen upp. We passed this magnificent boulder on the not too steep way up.Högst uppe såg utsikten ut så här. Men någon kod hittade vi förstås inte. At the top, the view looked like this. But of course we didn’t find any code.
Dags för ett nytt vandringstips. Den hittills kortaste sträcka vi har testat. Målet var Middagsberget i Sprängsviken inte mer än ca 500 meter från startpunkten. Det var ganska lagom för en man i sina bästa år med knän som inte riktigt fungerar som de borde.
Time for a new hiking tip. The shortest distance we have tested so far. The goal was Middagsberget (Midday Mountain) in Sprängsviken no more than about 500 meters from the starting point. It was quite adequate for a man in his prime with knees that don’t quite work as they should.
Denna fina skylt står i början av stigen som är den hittills bäst markerade av alla vandringstipsstigar vi gått på. This nice sign is at the beginning of the path, which is so far the best marked of all the hiking tip paths we have followed.Efter en kort vandring öppnade sig denna vy – Sandöbron. After a short hike this view opened up – Sandöbron (Sandö Bridge). Uppe på toppen var det fin utsikt men väldigt många träd i vägen. Vi trodde att man skulle kunna se fjärden på andra sidan toppen, men det gick inte för alla träd. Sigge ser till att hans trasiga knän inte far illa av äventyret. Up at the top there was a nice view but a lot of trees in the way. We thought we would be able to see the bay on the other side of the peak, but it wasn’t possible for all the trees. Sigge makes sure that his broken knees are not hurt by the adventure.Men vi var rätt nöjda med den här utsikten. Sandöbron och Klockestrand. But we were quite happy with this view. Sandöbron and Klockestrand.
Nu har vi äntligen tagit upp vandringstipsen igen, och förhoppningsvis ska vi klara alla denna sommar. Några verkar väldigt lätta, andra mer krävande. Vi får se hur det går. Vi började i alla fall med ett ganska lätt, i Berghamn. Man letar precis som tidigare efter koder, som är uppsatta på skyltar vid målet för varje vandring. Vid målet för just den här vandringen såg det ut som på bilden ovan.
Now we have finally taken up the hiking tips again, and hopefully we will be able to do them all this summer. Some seem very easy, others more demanding. We’ll see how it goes. In any case, we started with a fairly easy one, in Berghamn. Just like before, you look for codes, which are posted on signs at the destination of each hike. At the goal for this particular hike, it looked like the picture above.
Längs stigen mot målet för vandringen fann vi denna tunna lilla brygga. Till vänster ligger en allmän bastu. Along the path towards the goal of the hike we found this thin little bridge. On the left is a public sauna.Trots den korta sträckan finns det flera platser där det står bänkar där man kan vila sig. Det behövde vi inte göra, men vi kunde i alla fall beundra utsikten från dem. Despite the short distance, there are several places where there are benches where you can rest. We didn’t have to, but at least we could admire the view from them.Fiskeläget, med en pytteliten fyr som troligen inte är till mycket hjälp för sjöfarten, men väldigt fin att titta på. The fishing port, with a tiny lighthouse that is probably not of much help to shipping, but very nice to look at.Efter den måttligt ansträngande vandringen fick vi kaffe och smörgås på bryggan i solen och den vackra omgivningen. After the moderately strenuous hike, we had coffee and sandwiches on the bridge in the sun and the beautiful surroundings.Ett besök i kapellet var ett måste. Så här står det på skylten vid stigen upp till kapellet: Berghamns kapell är ett av Sveriges största fiskarkapell. Det byggdes 1750–1752 med hjälp av Gävlefiskarna som hade Berghamn som en fast fiskehamn under sommaren. Gudstjänster hölls sommartid under senare delen av 1700-talet och under större delen av 1800-talet. Vintertid förvarades fiskeredskapen i kapellet. 1892–1894 gjordes en omfattande renovering då kapellet troligen fick sitt nuvarande utseende och byggdes ut till 250 sittplatser. Kapellklockan sattes nu i en stapel på kapellets tak. 1937 skänkte Bergs byamän kapelltomten och kapellet till Nora församling mot att församlingen skulle överta underhållet. A visit to the chapel was a must. This is what it says on the sign by the path up to the chapel: Berghamn’s chapel is one of Sweden’s largest fishermen’s chapels. It was built in 1750–1752 with the help of the Gävle fishermen who had Berghamn as a permanent fishing port during the summer. Services were held in summer during the latter part of the 18th century and during most of the 19th century. In winter, the fishing gear was stored in the chapel. In 1892–1894, an extensive renovation was carried out when the chapel probably got its current appearance and was expanded to 250 seats. The chapel bell was now placed in a bellcot on the chapel roof. In 1937, Berg’s villagers donated the chapel plot and chapel to Nora parish in exchange for the parish taking over the maintenance.Berghamns kapell, den välhållna interiören. Berghamn’s chapel, the well-kept interior.Predikstolen. The pulpit.Orgeln. The organ.
Det mesta av sanden är borta. Nu ska betongplattan under den torka. Alltså har vi återigen ett torkaggregat på plats i rummet, precis som när skadan just hade skett. Bara att hoppas att det gör sitt jobb. Dessvärre har det regnat ordentligt de senaste dygnen, jättebra för naturen, sämre för att torka en betongplatta.
Most of the sand is gone. Now the concrete slab under it must dry. So we once again have a drying unit in place in the room, just like when the damage had just happened. Just hoping it does the job. Unfortunately, it has been raining heavily the last days, great for nature, worse for drying a concrete slab.
Precis som förra gången leder torkaggregatet ut den fuktiga luften genom fönstret. Just like last time, the drying unit leads the moist air out through the window.Ett plaströr genom ”galleriet” (här brukade det hänga tavlor) hämtar fuktig luft från vårt spa. A plastic pipe through the ”gallery” (this is where paintings used to hang) draws moist air from our spa.Så ser det ut nu i vårt spa. Mysigare har vi sett. This is how it looks now in our spa. We have seen cozier.
Sigges och Ylvas vanlighetsblogg 2.0 