En av oss slipper tänka på vattenskadeåterställningen hela tiden, genom att fara till Stockholm och jobba. Men även ta en och annan promenad i omgivningen. Denna dag var en riktigt fin höstdag, i Stockholm där det inte har blivit lika kallt som i Kramfors.
One of us doesn’t have to think about water damage restoration all the time, by going to Stockholm and working. But also take the occasional walk in the surroundings. This day was a really nice autumn day, in Stockholm where it has not gotten as cold as in Kramfors.
I början av promenaden finns denna mystiska konstruktion. Den ligger intill ett blivande utegym så vi antar att det är tänkt att vara någon slags bana att ta sig igenom. At the beginning of the walk is this mysterious construction. It is next to a future outdoor gym, so we assume it is meant to be some kind of track to get through.Längre fram finns denna fina järnskulptur av en grävling. Further ahead is this fine iron sculpture of a badger.Flerfamiljshus för fåglar. Multi-family house for birds.
Denna soliga men kalla höstdag blev det en tur längs Icktjärnsvägen. Nu känns det att vintern är på väg, frost och till och med lite snö på sina ställen.
On this sunny but cold autumn day, there was a trip along the Icktjärnsvägen. Now it feels like winter is on its way, frost and even a little snow in places.
Frost i gräset, på Icktjärnsvägen, men en vacker dag. Frost in the grass, on Icktjärnsvägen, but a beautiful day.Trots att det är så kallt att lite snö ligger kvar på vägen, så hänger löven kvar på björkarna och lyser upp tillvaron. Even though it is so cold that a little snow remains on the road, the leaves still hang on the birch trees and brighten up life.Bortom den frostiga gräsplanen ligger Gumåsviken, möjligen med aningen is redan (men det vet vi inte säkert). Beyond the frosty grass field lies Gumåsviken, possibly with some ice already (but we don’t know for sure).
Trots det ganska trista vädret bestämde vi oss för att göra en liten utflykt i närområdet – till Hälsostugan på Latberget, en ganska enkel promenad. Lite regn i luften gjorde ingenting. Regntunga skyar hängde över Kramfors, som synes på bilden ovan.
Despite the rather dreary weather, we decided to make a small excursion in the immediate area – to Hälsostugan (the ”Health Lodge”) on Latberget, a fairly easy walk. A little rain in the air didn’t matter. Rainy clouds hung over Kramfors, as can be seen in the picture above.
Hälsostugan. Det började regna ganska ordentligt när vi var där, så vi tog skydd inne i den – den står öppen vilket är rätt fantastiskt. ”The Health Lodge.” It started raining quite hard when we were there, so we took shelter inside it – it’s open which is pretty amazing.Efter en stund lugnade regnet ner sig så vi kunde gå ut igen. En glimt av Ångermanälven därborta. After a while the rain calmed down so we could go out again. A glimpse of river Ångermanälven over there.Så var det bara att gå tillbaka igen, i måttlig nederbörd. Then it was just a matter of going back again, in moderate rainfall.På vägen passerade vi denna myr (som vi naturligtvis hade passerat på vägen upp också). On the way we passed this marsh (which of course we had passed on the way up, too).
Dags för en ny bergsbestigning. Detta berg i Allsta, Vikmunsberget, var brantare än vi trodde det skulle vara, men en ganska kort vandring. Man började med att gå längs en smal väg, vek av på en stig och sedan bar det uppåt. Väl däruppe var utsikten väl värd promenaden, även om den var brant.
Time for a new mountain climb. This mountain in Allsta, Vikmunsberget, was steeper than we thought it would be, but a fairly short hike. You started by walking along a narrow road, turned off onto a path and then upwards. Once up there, the view was well worth the walk, even if it was steep.
Det var en väldigt vacker trakt vi kom till. På vägen ner fick vi sällskap av en äldre herre som bor i just detta hus och han berättade att de endast åtta familjer som bor just här hjälps åt att hålla ordning på markerna. It was a very beautiful area we came to. On the way down we were joined by an elderly gentleman who lives in this particular house and he told us that the only eight families who live here help to keep the grounds in order.Tidigt under promenaden passerade vi denna fina grupp med kvigor. Early on in the walk we passed this fine group of heifers.På ena sidan om den allt brantare stigen ligger Edsviken. Även den värd att se. On one side of the increasingly steep path lies Edsviken. Also worth seeing.Uppe på berget. Första anblicken av utsikten: Storsandviken. Up on the mountain. First glimpse of the view: Storsandviken.På vägen ner såg vi denna kamrat, en huggorm. Den låg uppe på vägen men ringlade snabbt iväg när vi kom för nära. On the way down we saw this fellow, a viper. It was up on the road but quickly wriggled away when we got too close.Framme vid bilen igen, hittade vi en ny kamrat, en syrsa. Back at the car, we found a new companion, a cricket.
Denna dag gick färden till Lugnvik och ett nytt vandringstipsmål. Det var det tristaste hittills. Framför allt på grund av att de som bor precis intill absolut inte vill ha andra där. Så någon osmart människa hade plockat ner snitslar som ska leda fram till målet och de som fanns kvar ledde fel (vilket naturligtvis skapar förvirring hos dem som kommer dit och de irrar omkring ännu mer på de lokala tomterna). Ingen skylt vid målet fanns det heller. Vi påtalade detta för arrangörerna, som blev glada, och fick ändå koden därifrån.
This day the trip went to Lugnvik and a new hiking tip destination. It was the saddest so far. Mainly because the people who live right next door absolutely do not want others there. So some unwise person had removed the paper strips that are supposed to lead you to the goal and the ones that were left were leading the wrong way (which of course creates confusion for those who come there and they wander around even more in the local gardens). There was no sign at the goal either. We pointed this out to the organizers, who were delighted, and still got the code from there.
Eftersom de flesta snitslarna var nertagna var det tur att stigen ändå syntes så bra, till och med på stenen. Since most of the paper strips had been taken down, it was lucky that the path was still visible so well, even on the rock. Tydliga spår efter mänsklig närvaro. Vi gissar att det har grillats här då och då. Men tanken är förstås inte att utbölingar som vi ska göra det. Clear traces of human presence. We’re guessing there has been BBQ here from time to time. But the idea is of course not that outsiders like us should do it. Vi passerade detta präktiga stenblock på den inte alltför branta vägen upp. We passed this magnificent boulder on the not too steep way up.Högst uppe såg utsikten ut så här. Men någon kod hittade vi förstås inte. At the top, the view looked like this. But of course we didn’t find any code.
Dags för ett nytt vandringstips. Den hittills kortaste sträcka vi har testat. Målet var Middagsberget i Sprängsviken inte mer än ca 500 meter från startpunkten. Det var ganska lagom för en man i sina bästa år med knän som inte riktigt fungerar som de borde.
Time for a new hiking tip. The shortest distance we have tested so far. The goal was Middagsberget (Midday Mountain) in Sprängsviken no more than about 500 meters from the starting point. It was quite adequate for a man in his prime with knees that don’t quite work as they should.
Denna fina skylt står i början av stigen som är den hittills bäst markerade av alla vandringstipsstigar vi gått på. This nice sign is at the beginning of the path, which is so far the best marked of all the hiking tip paths we have followed.Efter en kort vandring öppnade sig denna vy – Sandöbron. After a short hike this view opened up – Sandöbron (Sandö Bridge). Uppe på toppen var det fin utsikt men väldigt många träd i vägen. Vi trodde att man skulle kunna se fjärden på andra sidan toppen, men det gick inte för alla träd. Sigge ser till att hans trasiga knän inte far illa av äventyret. Up at the top there was a nice view but a lot of trees in the way. We thought we would be able to see the bay on the other side of the peak, but it wasn’t possible for all the trees. Sigge makes sure that his broken knees are not hurt by the adventure.Men vi var rätt nöjda med den här utsikten. Sandöbron och Klockestrand. But we were quite happy with this view. Sandöbron and Klockestrand.
Nu har vi äntligen tagit upp vandringstipsen igen, och förhoppningsvis ska vi klara alla denna sommar. Några verkar väldigt lätta, andra mer krävande. Vi får se hur det går. Vi började i alla fall med ett ganska lätt, i Berghamn. Man letar precis som tidigare efter koder, som är uppsatta på skyltar vid målet för varje vandring. Vid målet för just den här vandringen såg det ut som på bilden ovan.
Now we have finally taken up the hiking tips again, and hopefully we will be able to do them all this summer. Some seem very easy, others more demanding. We’ll see how it goes. In any case, we started with a fairly easy one, in Berghamn. Just like before, you look for codes, which are posted on signs at the destination of each hike. At the goal for this particular hike, it looked like the picture above.
Längs stigen mot målet för vandringen fann vi denna tunna lilla brygga. Till vänster ligger en allmän bastu. Along the path towards the goal of the hike we found this thin little bridge. On the left is a public sauna.Trots den korta sträckan finns det flera platser där det står bänkar där man kan vila sig. Det behövde vi inte göra, men vi kunde i alla fall beundra utsikten från dem. Despite the short distance, there are several places where there are benches where you can rest. We didn’t have to, but at least we could admire the view from them.Fiskeläget, med en pytteliten fyr som troligen inte är till mycket hjälp för sjöfarten, men väldigt fin att titta på. The fishing port, with a tiny lighthouse that is probably not of much help to shipping, but very nice to look at.Efter den måttligt ansträngande vandringen fick vi kaffe och smörgås på bryggan i solen och den vackra omgivningen. After the moderately strenuous hike, we had coffee and sandwiches on the bridge in the sun and the beautiful surroundings.Ett besök i kapellet var ett måste. Så här står det på skylten vid stigen upp till kapellet: Berghamns kapell är ett av Sveriges största fiskarkapell. Det byggdes 1750–1752 med hjälp av Gävlefiskarna som hade Berghamn som en fast fiskehamn under sommaren. Gudstjänster hölls sommartid under senare delen av 1700-talet och under större delen av 1800-talet. Vintertid förvarades fiskeredskapen i kapellet. 1892–1894 gjordes en omfattande renovering då kapellet troligen fick sitt nuvarande utseende och byggdes ut till 250 sittplatser. Kapellklockan sattes nu i en stapel på kapellets tak. 1937 skänkte Bergs byamän kapelltomten och kapellet till Nora församling mot att församlingen skulle överta underhållet. A visit to the chapel was a must. This is what it says on the sign by the path up to the chapel: Berghamn’s chapel is one of Sweden’s largest fishermen’s chapels. It was built in 1750–1752 with the help of the Gävle fishermen who had Berghamn as a permanent fishing port during the summer. Services were held in summer during the latter part of the 18th century and during most of the 19th century. In winter, the fishing gear was stored in the chapel. In 1892–1894, an extensive renovation was carried out when the chapel probably got its current appearance and was expanded to 250 seats. The chapel bell was now placed in a bellcot on the chapel roof. In 1937, Berg’s villagers donated the chapel plot and chapel to Nora parish in exchange for the parish taking over the maintenance.Berghamns kapell, den välhållna interiören. Berghamn’s chapel, the well-kept interior.Predikstolen. The pulpit.Orgeln. The organ.
Varje vår blommar körsbärsträden en kort tid på bar kvist i Kungsträdgården och det lockar dit oerhörda mängder med människor med telefoner och kameror beredda. I år var första gången som en av oss hann dit i tid, med telefonen beredd för fotografering. Ganska trist och kylslaget väder men massor med människor. Och fantastiskt vackra träd.
Every spring, the cherry trees bloom for a short time on bare branches in the Kungsträdgården and it attracts enormous numbers of people with phones and cameras ready. This year was the first time one of us got there on time, with the phone ready to shoot. Quite dreary and chilly weather but lots of people. And amazingly beautiful trees.
De två gångvägarna på sidorna om bassängen har tak av körsbärsblommor. The two walkways on the sides of the pool have cherry blossom roofs.Det är troligen den tid på året när det tas allra som mest foton i Kungsträdgården. It is probably the time of year when the most photos are taken in Kungsträdgården.Blommande träd på var sida om bassängen med fontäner. Flowering trees on each side of the pool with fountains.Det är en riktig folkfest när det blommar så vackert. It’s a real folk festival when it blooms so beautifully.Promenadvägen från Kungsträdgården gick via Utrikesdepartementet. Där finner man ett Raoul Wallenberg-minnesmonument. The walk way from Kungsträdgården went via the Ministry of Foreign Affairs. There you find a Raoul Wallenberg memorial.Texten: ”Den unge diplomaten Raoul Wallenberg verkade i Budapest 1944–45. Han utfärdade svenska skyddspass till judar. Genom personligt mod, kunskap och uppfinningsrikedom räddade han tusentals människor. Raoul Wallenberg föddes 1912. Den 7 januari 1945 fördes han bort av den sovjetiska Röda armén. Hans öde har förblivit okänt.” The text: ”The young diplomat Raoul Wallenberg worked in Budapest in 1944–45. He issued Swedish protection passports to Jews. Through personal courage, knowledge and ingenuity, he saved thousands of lives. Raoul Wallenberg was born in 1912. On January 7, 1945, he was abducted by the Soviet Red Army. His fate has remained unknown.”
Det snöade som sagt mycket strax före årsskiftet. Sedan blev det varmare väder och det gjorde att det började tina så smått – och plötsligt halkade all snön på taket ner på vår altan. Sedan blev det kallt igen och då frös det mesta av snön till is. Inte förrän i början av februari fick vi möjlighet att ta tag i det, och det var inte lätt. Allt blev inte gjort heller.
As said, it snowed a lot just before the turn of the year. Then the weather got warmer and it started to thaw little by little – and suddenly all the snow on the roof slid down onto our balcony. Then it got cold again and then most of the snow froze to ice. It wasn’t until the beginning of February that we got the opportunity to take care of it, and it wasn’t easy. Not everything was done either.
Ymnigt snöfall som följdes av varmare väder. Det gjorde att snön på taket föll ner på altanen med en duns och skapade en hög snövall. Heavy snowfall followed by warmer weather. This caused the snow on the roof to fall onto the balcony with a thud and create a high bank of snow.Bra mycket senare – som det blev av olika skäl, t ex Stockholmsvistelse – var det dags att försöka ta bort en del av vallen. Vid det här laget hade den stelnat till is. Much later – as it happened for various reasons, e.g. staying in Stockholm – it was time to try to remove part of the embankment. By now it had solidified into ice.Det enda sättet att komma igenom vallen var med ett järnspett. The only way to get through the embankment was with a iron bar.Riktigt hårt var det. Det tog ganska lång tid att bara åstadkomma en liten gång. It was really hard. It took quite a long time to accomplish just a small walk.Från början var ambitionen att rensa hela altanen. Men det blev alldeles för jobbigt, det fick räcka med bara den lilla gången. Fotograferat med imma på linsen. From the beginning, the ambition was to clear the entire balcony. But it became far too hard, just the small path had to be enough. Photographed with mist on the lens.
December avslutades med ganska mycket snöfall. Världen blev plötsligt monokrom, så när som på vissa färgklickar.
December ended with quite a lot of snowfall. The world suddenly became monochrome, except for some color spots.
Svartvit promenad i närområdet. Black and white walk in the neighborhood area.Den disiga utsikten över Gumåsviken tvärs över hästhagen. The hazy view of Gumåsviken across the horse paddock.Gumåsviken igen. Mer svartvitt. Och grått. Gumåsviken again. More black and white. And gray.
Sigges och Ylvas vanlighetsblogg 2.0 