För tredje gången på några veckor har vi plockat gula kantareller på ett och samma ställe. Varje gång har vi fått med oss ca 1 kg hem, denna gång lite mer. Gigantisk kantarelltoast till middag – IGEN! Ingen klagar. Och ingen talar om vart stället är.
For the third time in a few weeks we have picked yellow chanterelles in one and the same place. Each time we have brought home about 1 kg, this time a little more. Gigantic chanterelle toasts for dinner -– AGAIN! Nobody complains. And nobody will tell you where the place is.
Meteorologerna varnar för sämre väder framöver och augusti har varit kallare än normalt. Så det var skönt med en (sista?) varm och solig dag idag. Kändes som riktig sommar, särskilt med fint besök i blomlådan. Snart är semestern helt slut.
Meteorologists give warnings of worse weather to come and August has been colder than normal. So it was nice with a (last?) warm and sunny day today. Felt like real summer, especially with a nice visit to the flower box. Soon vacation is completely over.
När vi hade klarat av australiensarna igår så ägnade vi oss åt det vi hade dragit till skogs för. Att plocka blåbär. Några andra plockare hade tyvärr hunnit före oss så det blev inte så mycket som vi hade hoppats. Men tillräckligt för att hålla oss sysselsatta ett tag.
When we were done with the Australians yesterday we devoted ourselves to what we had gone to the forest for. To pick blueberries. Some other pickers unfortunately had got there before us so we didn’t get as much as we had hoped. But enough to keep us busy for a while.
Vi for iväg för att plocka alla de där blåbären som vi såg häromdagen. De flesta hade blivit plockade redan, men vi fick med oss ca 5 liter hem ändå. Vi trodde vi var helt ensamma uppe på berget ända tills vi hörde en klart australiensisk dialekt talas bakom några buskar. Där fann vi Glenn (son) och Harvey (far), som hade vandrat upp till toppen på vårt blåbärsberg, ca 1,2 km. Harvey och hans fru har köpt hus i Viksjö så vi hoppas vi får träffa dem igen.
We set off to pick all those blueberries we saw the other day. Most had been picked already, but we brought home about 5 liters anyway. We thought we were all alone on the mountain until we heard a distinctly Australian dialect spoken behind some bushes. There we found Glenn (son) and Harvey (father), who had walked up to the top of our blueberry mountain, about 1.2 km. Harvey and his wife have bought a house in Viksjö so we hope to see them again.
En av oss hade en grundlig brist i lokalkännedomen som måste åtgärdas. Alltså blev det en promenad till stadens vackra kyrka. Mycket större kyrkogård än förväntat och ett roligt litet samtal med en kyrkogårdsarbetare:
– Letar du efter Pokémon?
– Nej, verkligen inte! Vet inte ens hur man gör.
– Inte jag heller, men jag har ju hört talas om det.
Vi antar att det inte går att hitta Pokémons på kyrkomark, samma som med geocachar.
One of us had a thorough lack of local knowledge that must be addressed. Thus a walk to the town’s beautiful church. Much larger cemetery than expected and a fun little conversation with a cemetery worker: – Looking for Pokémon? – No, absolutely not! Don’t even know how to do it. – Neither do I, but I’ve heard about it.
We assume there are no Pokémons on church grounds, as is the case with geo caches.
Vi tog ut bilen lite, mest för att kolla att de nya däcken var ok. Det var de. Vädret var så där, men några fina och lite udda ställen fick vi se.
We took the car out a little, mostly to make sure the new tires were ok. They were. The weather was so and so, but we saw some nice, and somewhat odd, places.
Vi tog oss upp till Ringkallen igen. En rätt krävande promenad. Ringkallen är ett av Nordingrås större bergmassiv som når 273 m ö h. Vägen till toppen är ca 3 km, bara uppför och rätt brant här och där. Som amatörmotionärer var vi rätt nöjda med att komma upp utan att få hjärtinfarkt. Och utsikten är hänförande! Det är nog därför Helmer Osslund hade detta berg som ett favoritställe.
We went up to Ringkallen again. A rather demanding walk. Ringkallen is one of Nordingrås major mountain ranges that reach 273 m a s l. The road to the top is about 3 km long, uphill only and quite steep here and there. As amateur exercisers, we were pretty happy to get up without getting a heart attack. And the view is breathtaking! That’s probably why Helmer Osslund had this mountainasa favorite place.
Traditionalister som vi kan ju inte köpa all näring i butiken. Något måste det gå att ordna på egen hand, ute i det fria. Årets första kantarellsafari gick riktigt bra, drygt 3 liter/960 gram gula kantareller fick vi ihop. En redig kantarelltoast eller två räcker bra till middag.
Traditionalists as we are, we can’t buy all the food at the store. It must be possible to fix something on own,out in the open. The first chanterelle safari turned out very well, we got slightly more than 3 liters/960 grams of yellow chanterelles. And a sturdy chanterelle toast or two is good enough for dinner.