Rågsved är känt för Ebba Grön, skjutningar och bilbränder. Men det finns annat där också. Fåren är tillbaka i Kräppladalen, man kan inte annat än glädjas!
Rågsved is known for Ebba Grön, shootings and car fires. But there is other things there, too. The sheep are back in the Kräppladalen, you cannot but rejoice!
Vår södra förort är betraktad som ett problemområde, men på många sätt och vis är det ett oförtjänt dåligt rykte. Så klart det är mycket som är dåligt men det finns också mycket som är bra. Till exempel allt fler möjligheter för unga – och gamla! – till spontana aktiviteter.
Our southern suburb is considered a problem area, but in many ways that is an undeserved bad reputation. Of course there is a lot of bad things, but there is also a lot that’s good. For example, more and more opportunities for young – and old! – for spontaneous activities.
Nu är det två som bor i förortslägenheten. Eller snarare, en bor i den, den andra bor på balkongen och har nära till sitt skafferi.
Now there are two living in the suburban apartment. Or rather, one lives in it, the other lives on the balcony and is close to her pantry.
En av oss har återgått till ekorrhjulet igen, arbete i storstaden. Men trots allt finns det en del trevliga saker med det. Möjligheten att ta en lunch promenad i en vacker park till exempel.
One of us has returned to the treadmill again, work in the big city. But in spite of everything there are some pleasant things in that. The opportunity to take a lunch walk in a pretty park for example.
Mitt i sommaren dog kylskåpet i lägenheten. Det är svårt att vara utan det. Så vi fick köpa ett nytt.
In the middle of the summer the refridgerator in the apartment died. It’s hard to be without it. So we had to buy a new one.
Till sommarens slutskede hör surströmming, i alla fall bland oss traditionalister i Sverige. Vi fick vår dos ute i den lilla stugan, tillsammans med John och Britt, Urban och Anette. En riktigt trevlig afton med stilla regn.
The end of summer means fermented herring, at least among us traditionalists in Sweden. We got our dose out in the little cottage, together with John and Britt, Urban and Anette. A really nice evening with tranquil rain.
Vi har en kapabel matmaskin som vi inte har prövat fullt ut än. Nu tog vi ett steg till och gjorde egen korv. Vi malde köttet. Blötte fjälstret. Mixade potatisen. Tillsatte kryddor och andra smakämnen. Blandade det hela. Skickade in det i maskinen. Och skapade själva korvarna. Såg till att de fick rätt längd. De blev rätt goda!
We have a capable food machine that we have not fully tested yet. Now we took one more step and made our own sausage. Ground the meat. Wet the sausage skin. Mixed the potatoes. Added spices and other flavors. Mixed it all. Submitted it to the machine. Created the sausages themselves. Made sure they got the correct length. They turned out quite delicious!
Lite motion behövs alltid, liksom lite kultur bildning. Vi försöker kombinera de två genom att geocacha, denna gång i Bollstabruk. Första stoppet blev Edsrundan, en gångväg runt den lilla sjön (vi tog inte hela svängen denna gång). Därnäst flyttade vi oss till gamla masugnen, byggd på 1700-talet. Och till sist blev det den gamla sågramen intill Kejsarstaden, där en av oss fick klättra lite igen.
Some exercise is always needed, as is some cultural education. We try to combine the two by geocaching, this time in Bollstabruk. The first stop was Edsrundan, a walkway around the little lake (we did not make the whole track this time). Next, we moved to the old blast furnace, built in the 18th century. And finally there was the old saw frame next to the Kejsarstaden, where one of us got to climb a little again.
Vi chansade på att hitta några gula kantareller och efter en god stunds letande så hittade vi faktiskt ett ställe där de kommit upp. Ett ställe vi känt till sedan tidigare, men nu helt förändrat eftersom det skett avverkning alldeles intill. Utsikten hade blivit mycket bättre på grund av det, hur det går för svamparna där i fortsättningen är en annan fråga.
We tried to find some yellow chanterelles and after a good time of searching, we actually found a place where they had come up. A place we had known previously, but now completely changed because there had been some lumber felling close by. The view had become much better because of it, how the mushrooms there will manage is another issue.
Urban hittade en fin båt på Blocket och bestämde sig för att köpa den. Enda kruxet var att dess hemmahamn låg söder om Stockholm, så där en 55 mil (270 sjömil) från Kramfors. Det är ingen sträcka man kör helt ensam i en alldeles ny och okänd båt (kanske inte i en gammal och känd båt av denna storlek heller) så han hörde efter med några glada matroser om de ville hänga med. Sigge, Roger och Tomas tackade ja till äventyret som tog drygt en helg att genomföra med en tågresa ned till Stockholm som start.
Urban found a nice boat at Blocket and decided to buy it. The only problem was that its homeport was south of Stockholm, some 550 kilometers (270 nautical miles) from Kramfors. That’s not a distance you drive all by yourself in a completely new and unknown boat (maybe not in an old and wellknown boat of this size either) so he asked some happy sailors if they wanted to come along. Sigge, Roger and Tomas said yes to the adventure that took over a weekend to complete, starting with a train ride down to Stockholm.
Klicka här för att se bilder från äventyret/Click here to see pictures from the adventure →
(Eller gå via rubriken Bildspelen till vänster/Or go via the heading Bildspelen to the left.)
Sigges och Ylvas vanlighetsblogg 2.0 