Vi tog en promenad ned till naturreservatet (gamla springspår för en del av oss). Där har massor gjorts sedan vi flyttade, fler skyltar, allt är välordnat och det lockar massor med människor. På Alby Friluftsområde satsar man på att bevara en kulturmiljö med svenska lantraser. Där finns Värmlandsfår, fjällkor, Gotlandskaniner, Kindahöns, Göingeget, Linderödssvin och Gotlandsruss. Vi såg bara getter, svin och kaniner. De andra var för långt borta på olika beten.
We took a walk down to the nature reserve (old running tracks for some of us). A lot has been done there since we moved, more signs, everything is well organized and it attracts a lot of people. At Alby Resort, efforts are being made to preserve a cultural environment with Swedish landraces. There are Värmland sheep, mountain cows, Gotland rabbits, Kinda hens, Göinge goats, Linderöd pigs and Gotland pony. We only saw goats, pigs and rabbits. The others were too far away on different pastures.
Förhållningsregler, vad man får och inte får göra inom naturreservatet. Och lite allmän information förstås. Behavior rules, what you can and cannot do within the nature reserve. And some general information, of course.Faunadepå byggd av stockar från olika trädslag. Syftet är att bevara och öka den biologiska mångfalden i naturreservatet. Insekter lägger ägg och deras larver gnager gångar som andra insekter, som bin och rovsteklar, kan använda som bon. Larverna lockar också till sig hackspettar och andra fåglar som äter dem. Fauna depot built from logs from different tree species. The purpose is to preserve and increase biological diversity in the nature reserve. Insects lay eggs and their larvae gnaw passages that other insects, such as bees and hornets, can use as nests. The larvae also attract woodpeckers and other birds that eat them. Hästar är vanligare än kor numera. Kor är bättre för den biologiska mångfalden. De betar på ett sätt som inte ”kväver” marken och gödslar den så att fler pollinerande insekter trivs. Hästar betar marken för hårt. Horses are more common than cows these days. Cows are better for biodiversity. They graze in a way that does not ”choke” the soil and fertilize it so that more pollinating insects thrive. Horses graze the ground too hard.Nils har redan sett sig mätt på hästarna. Full fart framåt! Nils has already seen enough of the horses. Full speed ahead!Stopp vid gethägnet. Göingeget är en medelstor lantrasget, ganska grov och raggig, nyfiken och social. Stop at the goat fence. The Göinge goat is a medium-sized country breed, rather rough and shaggy, curious and social. Linderödssvin, Sveriges enda oförädlade svenska lantras av svin, härstammar från Skåne. Medelstorlek (hanen, galten, väger ca 250 kg och honan, suggan, ca 150 kg). Medellivslängd 8–10 år men en del kan bli upp till 20 år. Linderödssvinen trivs bäst utomhus, även på vintern. Dessa två systrar heter Gun och Greta. Linderöd pig, Sweden’s only unrefined Swedish land breed of pig, originates from Skåne. Average size (the male, the boar, weighs approx. 250 kg and the female, the sow, approx. 150 kg). Average lifespan 8–10 years but some can live up to 20 years. Linderöd pigs thrive best outdoors, even in winter. These two sisters are called Gun and Greta. Gotlandskanin har utvecklats ur den svenska lantraskaninen som idag är utdöd. Fullvuxen väger den 3–4 kg. De växer långsamt, basfödan är hö eller gräs och örter på sommaren. The Gotland rabbit has evolved from the Swedish country rabbit, which is now extinct. Fully grown, it weighs 3–4 kg. They grow slowly, the basic food is hay or grass and herbs in the summer. Humlebar. Humlor är nödvändiga för den biologiska mångfalden. En duktig humla kan befrukta nästan 2 800 blommor varje dag så att vi kan få frukt och bär, står det på skylten. Bumblebee bar. Bumblebees are essential for biodiversity. A good bumblebee can fertilize almost 2,800 flowers every day so that we can get fruit and berries, the sign says. Själva humlebaren ser ut så här, massor av blommor i färger som humlor gillar och med olika blomningstid. Blommorna ger nektar som humlorna vill ha. The bumblebee bar itself looks like this, lots of flowers in colors that hops like and with different blooming times. The flowers provide nectar that the bumblebees want. Stopp vid bikuporna, där Nils får lära sig varifrån honung kommer. Biverket och Tyresö kommun samarbetar för att öka antalet bin och därmed pollineringen. Det sägs att globalt sett är en tredjedel av den mat vi äter beroende av pollinerande insekter och 85 % av pollineringen görs av honungsbin. Det stora problemet är att antalet bin minskar drastiskt, eftersom det industriella jordbruket förstör deras levnadsbetingelser, liksom våra ”monokulturella” trädgårdar. Stop at the beehives, where Nils learns where honey comes from. The Bee Agency and Tyresö municipality are working together to increase the number of bees and thus pollination. It is said that globally one third of the food we eat depends on pollinating insects and 85% of pollination is done by honey bees. The big problem is that the number of bees is drastically decreasing, because industrial agriculture destroys their living conditions, as are our ”monocultural” gardens. Bikuporna. De ligger nära humlebaren så vi får anta att humlorna får dela med sig en del. The hives. They are close to the bumblebee bar, so we can assume that the bumblebees get to share some.
Dags för ett nytt vandringstips. Den hittills kortaste sträcka vi har testat. Målet var Middagsberget i Sprängsviken inte mer än ca 500 meter från startpunkten. Det var ganska lagom för en man i sina bästa år med knän som inte riktigt fungerar som de borde.
Time for a new hiking tip. The shortest distance we have tested so far. The goal was Middagsberget (Midday Mountain) in Sprängsviken no more than about 500 meters from the starting point. It was quite adequate for a man in his prime with knees that don’t quite work as they should.
Denna fina skylt står i början av stigen som är den hittills bäst markerade av alla vandringstipsstigar vi gått på. This nice sign is at the beginning of the path, which is so far the best marked of all the hiking tip paths we have followed.Efter en kort vandring öppnade sig denna vy – Sandöbron. After a short hike this view opened up – Sandöbron (Sandö Bridge). Uppe på toppen var det fin utsikt men väldigt många träd i vägen. Vi trodde att man skulle kunna se fjärden på andra sidan toppen, men det gick inte för alla träd. Sigge ser till att hans trasiga knän inte far illa av äventyret. Up at the top there was a nice view but a lot of trees in the way. We thought we would be able to see the bay on the other side of the peak, but it wasn’t possible for all the trees. Sigge makes sure that his broken knees are not hurt by the adventure.Men vi var rätt nöjda med den här utsikten. Sandöbron och Klockestrand. But we were quite happy with this view. Sandöbron and Klockestrand.
Nu har vi äntligen tagit upp vandringstipsen igen, och förhoppningsvis ska vi klara alla denna sommar. Några verkar väldigt lätta, andra mer krävande. Vi får se hur det går. Vi började i alla fall med ett ganska lätt, i Berghamn. Man letar precis som tidigare efter koder, som är uppsatta på skyltar vid målet för varje vandring. Vid målet för just den här vandringen såg det ut som på bilden ovan.
Now we have finally taken up the hiking tips again, and hopefully we will be able to do them all this summer. Some seem very easy, others more demanding. We’ll see how it goes. In any case, we started with a fairly easy one, in Berghamn. Just like before, you look for codes, which are posted on signs at the destination of each hike. At the goal for this particular hike, it looked like the picture above.
Längs stigen mot målet för vandringen fann vi denna tunna lilla brygga. Till vänster ligger en allmän bastu. Along the path towards the goal of the hike we found this thin little bridge. On the left is a public sauna.Trots den korta sträckan finns det flera platser där det står bänkar där man kan vila sig. Det behövde vi inte göra, men vi kunde i alla fall beundra utsikten från dem. Despite the short distance, there are several places where there are benches where you can rest. We didn’t have to, but at least we could admire the view from them.Fiskeläget, med en pytteliten fyr som troligen inte är till mycket hjälp för sjöfarten, men väldigt fin att titta på. The fishing port, with a tiny lighthouse that is probably not of much help to shipping, but very nice to look at.Efter den måttligt ansträngande vandringen fick vi kaffe och smörgås på bryggan i solen och den vackra omgivningen. After the moderately strenuous hike, we had coffee and sandwiches on the bridge in the sun and the beautiful surroundings.Ett besök i kapellet var ett måste. Så här står det på skylten vid stigen upp till kapellet: Berghamns kapell är ett av Sveriges största fiskarkapell. Det byggdes 1750–1752 med hjälp av Gävlefiskarna som hade Berghamn som en fast fiskehamn under sommaren. Gudstjänster hölls sommartid under senare delen av 1700-talet och under större delen av 1800-talet. Vintertid förvarades fiskeredskapen i kapellet. 1892–1894 gjordes en omfattande renovering då kapellet troligen fick sitt nuvarande utseende och byggdes ut till 250 sittplatser. Kapellklockan sattes nu i en stapel på kapellets tak. 1937 skänkte Bergs byamän kapelltomten och kapellet till Nora församling mot att församlingen skulle överta underhållet. A visit to the chapel was a must. This is what it says on the sign by the path up to the chapel: Berghamn’s chapel is one of Sweden’s largest fishermen’s chapels. It was built in 1750–1752 with the help of the Gävle fishermen who had Berghamn as a permanent fishing port during the summer. Services were held in summer during the latter part of the 18th century and during most of the 19th century. In winter, the fishing gear was stored in the chapel. In 1892–1894, an extensive renovation was carried out when the chapel probably got its current appearance and was expanded to 250 seats. The chapel bell was now placed in a bellcot on the chapel roof. In 1937, Berg’s villagers donated the chapel plot and chapel to Nora parish in exchange for the parish taking over the maintenance.Berghamns kapell, den välhållna interiören. Berghamn’s chapel, the well-kept interior.Predikstolen. The pulpit.Orgeln. The organ.
Ylva åkte tillsammans med arbetskamraterna till Sundborn och Carl Larsson-gården för en kombinerad personal- och konferensresa. Första dagens innehöll besök på Carl Larsson-gården med omnejd. Tyvärr var det inte tillåtet att fotografera inne i själva huset. Efter övernattning i Falun fylldes hela andra dagen av konferens.
Lite info från en informationsskylt utanför huset Lilla Hyttnäs: Konstnärsparet Carl och Karin Larsson fick gården Lilla Hyttnäs av Karins far 1888. En liten timrad stuga byggd 1837, som Carl och Karin tillsammans förvandlar till ett världsberömt konstnärshem. Allt eftersom familjen växte och Carls uppdrag krävde större utrymme byggde de ut och förändrade Lilla Hyttnäs. De utgick från gammal svensk byggnadskultur, influerades av internationella strömningar och blandade olika stilar och konstnärliga uttryck. Resultatet är ett originellt och personligt hus som andas kreativitet och egensinnighet. Mer om Carl Larsson-gården.
Ylva wentwith her colleagues to Sundborn and the Carl Larsson house for a combined staff and conference trip. The first day included a visit to the Carl Larsson house and surroundings. Unfortunately, it was not allowed to photograph inside the house itself. After an overnight stay in Falun, the entire second day was filled with conferences.
Some info from an information sign outside the house Lilla Hyttnäs: The artists Carl and Karin Larsson received the property Lilla Hyttnäs from Karin’s father in 1888. A small timbered cottage built in 1837 that Carl and Karin transformed into at worlds famous artist home. As the family grew and Carl’s work required more space, Lilla Hyttnäs, was extended and altered. Carl and Karin were guided by traditional Swedish building culture and also influenced by international trends and they mixed different styles and artistic impressions. The result is an original and personal house that breathes creativity and waywardness. More about Carl Larsson-gården.
Huvudingången till Carl Larsson-gården. Ovanför dörren hänger en handmålad skylt: War välkommen kära du till Carl Larsson och hans fru. Main entrance to Carl Larsson-gården. Above the door is a hand painted welcome sign.Baksidan av det lilla huset som till sist fick 14 rum. The back of the small house which eventually had 14 rooms.Detalj av baksidan. Innanför fönstret på nedervåningen ligger köket, ovanpå ett sovrum. Detail of the back. Inside the downstairs window is the kitchen, above a bedroom.Målning på insidan dörren av det som först var Carl Larssons ateljé, längre fram Karins ateljé. Han målade henne där eftersom han tyckte att han arbetade bättre när hon såg på, men hon ville förstås inte sitta där hela dagarna. Detta är det enda fotot från insidan. Painting on the inside door of what was first Carl Larsson’s studio, later Karin’s studio. He painted her there because he thought he worked better when she was watching, but of course she didn’t want to sit there all day. This is the only photo from the interior.Den berömda konstnären själv. I bakgrunden Carl Larsson-gården. De stora fönstren på nedervåningen hör till hans ateljé. The famous artist himself. In the background the Carl Larsson farm. The large windows downstairs belong to his studio.Vi passerade Sundborns kyrka på väg till Carl Larssons porträttsamling som finns i församlingshuset. Tyvärr hann vi inte gå in. We passed Sundborn’s church on our way to Carl Larsson’s portrait collection in the parish hall. Unfortunately we didn’t have time to go inside.Några porträtt ur porträttsamlingen, honoratiores från trakten. Some portraits from the portrait collection, honoratiores from the area.Fler porträtt. Carl Larsson valde att måla mycket större porträtt av hantverkarna än av de som hade höga positioner i samhället. More portraits. Carl Larsson chose to paint much larger portraits of the craftsmen than of those who held high positions in society.
Vi tog med oss Britt på en liten utflykt till Svanö Båthamn i det vackra vädret. En riktigt skön vårvinterdag var det. Väl där bjöds det kaffe och smörgåsar i lä av spruthuset.
We took Britt on a little excursion to Svanö Marina in the beautiful weather. It was a really nice spring winter day. Once there, coffee and sandwiches were offered in the shade of the fire sprinkler house.
Spruthuset vid Svanö Båthamn. Det är där vi tänker sitta dricka kaffe. The fire sprinkle house at Svanö Marina. That’s where we intend to sit and drink coffee.Samma hus från bryggan. Same house from the bridge.Det var riktigt skönt i solen och i lä av huset. Gott kaffe och goda smörgåsar. It was really nice in the sun and in the shelter of the house. Good coffee and good sandwiches.Två som studerar utsikten noga. Two studying the view carefully.Själva utsikten. Det får nog gå ett tag till innan badtunnan används. The view itself. It will probably be a while before the hot tub is used.
Denna helg har Skoghalla marknad hållits för första gången i Gallsäter, Yttered, precis nedanför den fina utsiktsplatsen som vi besökte i våras. Lördagen förstördes av ösregn och hård blåst, så vi antar att besökarna inte var särskilt många. Denna dag, söndag, däremot var det riktigt fint och många människor hittade dit. På plats fanns också en liten veteranbilsutställning, arrangerad av Norrlands Motorhistoriker. Oväntat men roligt.
This weekend Skoghalla market was held for the first time in Gallsäter, Yttered, just below the nice viewpoint that we visited last spring. Saturday was ruined by soaking rain and strong winds, so we guess the visitors weren’t very many. On this day, Sunday, however, it was really nice and many people found their way there. There was also a small vintage car exhibition on site, arranged by Norrland’s Motor Historians. Unexpected but fun.
Denna skönhet, en Buick, var nästan det första vi såg. This beauty, a Buick, was almost the first thing we saw.En hel liten veteranbilspark. Den gula närmast är en Buick Eight Roadmaster Dynaflow. Den rosa och vita är en Ford Sunliner. A whole little vintage car park. The closest yellow one is a Buick Eight Roadmaster Dynaflow. The pink and white one is a Ford Sunliner.Ytterligare några fina veteranbilar. Närmast en Ford Junior, bredvid den en Dodge. Some more nice vintage cars. Closest a Ford Junior, next to it a Dodge.Själva marknaden låg en nivå högre upp. Det var rätt mycket folk. Flera av försäljningsobjekten kände vi igen från Höga Kusten Expo. The market itself was one level higher. There were quite a lot of people. We recognized several of the sale items from the High Coast Expo.Trädjur skulpterade med motorsåg. Det krävs nog en hel del skicklighet för att åstadkomma detta. Wooden animals sculpted with a chainsaw. It probably takes a lot of skill to accomplish this.Varje uggla hade ett eget namn: Hogge, Huggle o s v. Korparna vet vi inte namnet på. Each owl had its own name: Hogge, Huggle, etc. We do not know the name of the ravens.Vi kom inte hem med någon träuggla, däremot en virkad liten hund (som säkert något barnbarn kommer att ta över så småningom) och en burk flytande honung från Jönshonung. Kanske vi skulle erbjuda oss att tillverka etiketter åt dem. We didn’t come home with a wooden owl, but instead a crocheted little dog (which for sure some grandchild will eventually take over) and a jar of liquid honey from Jönshonung. Maybe we should offer to make labels for them.
Vi for hemåt igen, på lite mer undanskymda vägar än på vägen upp till Ragunda. Nu gällde det att hitta något ställe där vi kunde få i oss den medhavda matsäcken. Vi hittade en fin liten sjö, Abborrsjön, längs en grusväg mellan Björnäset och Forsed. Det fanns ingenting att sitta på men bilens bagageutrymme fungerade bra.
We headed home again, on slightly more secluded roads than on the way up to Ragunda. Now it was a matter of finding some place where we could get the lunch bag we had brought with us. We found a nice little lake, Abborrsjön, along a gravel road between Björnäset and Forsed. There was nothing to sit on but the trunk of the car worked well.
I vanliga fall har vi med oss färdigbredda smörgåsar, men den här gången skulle det bli för kladdigt. Så vi fick göra dem på plats. Normally, we bring ready-made sandwiches, but this time it would be too messy. So we had to make them on the spot.Det smaskiga resultatet. Dijonsenap var pricken över i. The yummy result. Dijon mustard was the finishing touch.Abborrsjön på nära håll. Abborrsjön up close.
På vägen från thailändska paviljongen och tillbaka i Sollefteå kommun, passade vi på att göra ett besök på Graninge bruk, grundat av guvernören Carl Larsson Sparre på 1670-talet. Nu gick det inte så bra men bruket är ändå ett riksintresse enligt Länsstyrelsen så vi blev både förvånade och besvikna över hur nergånget det var. I stället för att underhålla och bevara de historiskt intressanta delarna på bruket ligger allt fokus på loppmarknader. Den gamla stångjärnshammaren finns i en fallfärdig byggnad omgiven med skräp, vattenhjulen och trärännan är i det närmaste förstörda. En riktigt sorglig anblick alltihop. Vissa byggnader har ändå bevarats rätt bra, men det verkar inte vara på grund av ett historiskt intresse. Läs mer om Graninge bruk här – eller här.
On the way from the Thai pavilion and back in Sollefteå municipality, we took the opportunity to visit Graninge mill, founded by the governor Carl Larsson Sparre in the 1670s. Now it didn’t go so well, but the mill is still a national interest according to the County Administrative Board, so we were both surprised and disappointed by the decline. Instead of maintaining and preserving the historically interesting parts of the works, all the focus is on flea markets. The old bar iron hammer is in a dilapidated building surrounded by rubbish, the water wheels and the wooden chute are almost destroyed. A really sad sight all in all. Some buildings have nevertheless been preserved quite well, but it does not seem to be due to historical interest.
En av byggnaderna, naturligtvis finns det ”antikhandel” och försäljning bakom dörrarna. One of the buildings, of course there are ”antique shops” and sales behind the doors.Kvarnstenar, om de har använts till att mala sjömalm eller mjöl vet vi inte. Millstones, whether they have been used to grind ore from the lake or flour we don’t know.Stångjärnshammare i bedrövlig omgivning. Bar iron hammer in miserable surroundings.Vattenhjul. Hur tråkigt är det inte att se det så här? Waterwheel. How sad is it to see it like this?Vattenhjul och träränna från sjön. Water wheel and wooden chute from the lake.De gamla fasaderna skulle behöva lite omtanke. The old facades could use some care.En av de bättre bevarade byggnaderna, detta är baksidan på ”antikhandeln”. One of the better preserved buildings, this is the back of the ”antique shop”.De gamla arbetarbarackerna är välhållna, men det beror nog mest på att det faktiskt bor människor i dem. The old workers’ barracks are well maintained, but that is probably mostly due to the fact that people actually live in them.Det här är symptomatiskt för platsen. Loppisen fylls på, men man vill inte se plastblommor i den här typen av fönster. This is symptomatic of the location. The flea market is being replenished, but you don’t want to see plastic flowers in this type of windows.
Nästa anhalt på resan till Ragunda var Thailändska paviljongen i Utanede. År 1897 kom kung Chulalongkorn till Sverige för att besöka den internationella konst- och industriutställningen i Stockholm. Kungen var intresserad av sågverksindustrin så vår Kung Oscar II tog honom med till mellersta Norrland. Sällskapet på ca 30 personer åkte båt till Härnösand, vidare längs Ångermanälven till Sollefteå, och sedan med tåg till Bispgården, varpå det blev häst och vagn till Utanede och ångbåtsbryggan i Edset för återfärd på Indalsälven. Överallt hälsades kungens följe av lokalbefolkningen, till stor glädje för de resande. Ca 50 år senare döptes vägen till Kung Chulalongkorns väg till minne av detta. En thailändsk dansgrupp besökte kommunen 1992 och fick höra talas om vägen som var uppkallad efter kungen. Föreningen Chulalongkorns Minne bildades året därpå och paviljongprojektet startade, ett samarbete mellan svenska och thailändska intressen. Hundra år efter besöket, 1997, påbörjades bygget av paviljongen. Läs mer om paviljongen här.
The next stop on the journey to Ragunda was the Thai pavilion in Utanede. In 1897, King Chulalongkorn came to Sweden to visit the international art and industrial exhibition in Stockholm. The king was interested in the sawmill industry, so our King Oscar II took him to central Norrland. The group of about 30 people went by boat to Härnösand, further along the Ångermanälven to Sollefteå, and then by train to Bispgården, then horse and carriage to Utanede and the steamboat pier in Edset for the return trip on the Indalsälven. Everywhere the king’s entourage was greeted by the local population, to the great joy of the travelers. About 50 years later, the road was named King Chulalongkorn’s road in memory of this. A Thai dance group visited the municipality in 1992 and heard about the road named after the king. Föreningen Chulalongkorns Minne (the Association in Memory of Chulalongkorn) was formed the following year and the pavilion project started, a collaboration between Swedish and Thai interests. One hundred years after the visit, in 1997, construction of the pavilion began.
Vi började med att besöka Kulturbyggnaden. Där finns olika typer av museiföremål och berättelsen om paviljongens tillkomst. We started by visiting the Culture Building. There are different types of museum objects and the story of the creation of the pavilion.Fler föremål i kulturbyggnaden, ceremoniella huvudbonader. More objects in the cultural building, ceremonial headgear.Den pampiga entrén till paviljongen. Den thailändske kungens egna hantverkare har gjort utsmyckningarna, byggnaden i övrigt har byggts av jämtländska företag. The grand entrance to the pavilion. The Thai king’s own craftsmen have made the decorations, the rest of the building has been built by companies from Jämtland.Inne i paviljongen finns en fullstor bronsstaty av kung Rama V Chulalongkorn av Siam. Inside the pavilion is a full-sized bronze statue of King Rama V Chulalongkorn of Siam.En annan del av paviljongen, med vackra utsmyckningar på väggar och tak. Målningarna är gjorda av thailändska konstnärer. Another part of the pavilion, with beautiful decorations on the walls and ceiling. The paintings are made by Thai artists.Baksidan av paviljongen. The back of the pavilion.De vackra sidodörrarna in i paviljongen. Sidostyckena är dekorerade med mosaiker av bland annat spegelglas. The beautiful side doors into the pavilion. The side pieces are decorated with mosaics of, among other things, mirror glass.Snidade elefanter i parken utanför paviljongen. Carved elephants in the park outside the pavilion.Sedan var det dags att fara tillbaka längs Kung Chulalongkorns väg. Den har hetat så sedan sedan slutet av 1940-talet för den var den vägen kungen kom när han besökte denna plats i Utanede. Then it was time to go back along King Chulalongkorn’s road. It has been called that since the late 1940s because it was the way the king came when he visited this place in Utanede.
Sigges och Ylvas vanlighetsblogg 2.0 