Det hände en massa på stan idag, men vi är inte riktigt ”på” när det gäller. Framåt eftermiddagen drog vi oss i alla fall inåt centrum och upptäckte att vi var invaderade av… ja, vad var det nu? Infanteri, luftvärn, kustartilleri…? Förmodligen hemvärnet, ska inte förringas. Smått krigiskt såg det ut i all fall. Och det var det enda vi hann med, resten hade packat ihop.
A lot happened in town today, but we are not really ”on” when it comes to such things. Anywy, in the afternoon, we moved ourselves to the town center and discovered that we were invaded by … well, what was it now? Infantry, air defense, coastal artillery …? Probably the Home Guard, not to be belittled. It looked somewhat warlike in all cases. And that was all we saw, the rest had packed up.
Trots att det nästan är maj bär sig vädret åt som om det vore april. Svårt att bestämma sig, liksom. Men himlen ser rätt spännande ut mellan varven. Och regn faller i strålande solsken.
Although it is almost May, the weather behaves as if it were April. Hard to make up its mind, so to speak. But the sky looks pretty exciting at times. And rain falls in brilliant sunshine.
Båttävling i Kramforsån IGEN! Samma procedur som förra året. Många köpte lotter, en hel del följde tävlingen på plats. Men vädret var lite halvtrist i år. Och för oss började det ”riktiga” arbetet efter själva tävlingen. Räkna in båtarna och gå och fånga upp de som kunde ha fastnat. Ett antal timmars arbete. Men som tur är kan vi överlämna arbetet att uppdatera armadan till gentlemännen i klubben. Boat race in the Kramforsån creek AGAIN! The same procedure as last year. Many people bought lottery tickets, a lot followed the race on the spot. But the weather was a bit dreary this year. And for us the ”real” work started after the competition itself. Counting the boats, catching those that could have gotten stuck. A number of hours of work. But fortunately we can turn the work to update the armada over to the gentlemen of the club.
Den här våren har varit under all kritik, vädermässigt. I alla fall maj (april var desto bättre). Men nu börjar livsandarna vakna, äntligen. Det finns hopp om en sommar!
This spring has been beneath all criticism, weather-wise. At least May (April was better). But now spirits awake, finally. There is hope for a summer!
Vår ”egen” lilla Lionsklubb fyller 60 år i år. Vi firade med baluns på Hotell Kramm (var annars?) och drygt 60 gäster kom. En av oss fick en stilig stund i rampljuset för att berätta om klubben stolta historia. Och det gjorde han med den äran.
Our ”own” little Lions Club turns 60 this year. We celebrated with a party at Hotel Kramm (where else?) and more than 60 guests joined. One of us got a stylish moment in the spotlights to talk about the club’s proud history. Which he did with honors.
Även vi, de mest inbitna landsortsbor – med, eller kanske tack vare, en massa år i huvudstaden – kan inte annat än hålla med Pugh Rogefelt i strofen ”Stockholm, Stockholm, stad i världen. Stockholm, Stockholm, världens stad!” Stockholm är en av världens vackraste – och renaste – huvudstäder!
Even we, the most inveterate country people – with, or perhaps because of, a lot of years in the capital – can not but agree with Pugh Rogefelt in the stanza ”Stockholm, Stockholm, city in the world. Stockholm, Stockholm, city of the world!” Stockholm is one of the world’s most beautiful – and cleanest – capital cities!
En sak som aldrig upphör att förvåna under alla dessa motionspromenader, det är att det faktiskt går att hålla djur som normalt förknippas med landsbygd i storstaden. Ingen som tror att Rågsved med omnejd är synonymt med bilbränder och ungdomsupplopp kan väl gissa att det här också finns där.
One thing that never ceases to amaze during all this exercise walking, is that it is actually possible to keep animals normally associated with rural areas in the big city. No one who believes that Rågsved and its vicinity is synonymous with car fires and youth riots would guess that this is also available there.
Det var dags att uppdatera oss och gå från den förra vanlighetsbloggen. Mest för att den började krångla på olika sätt. Med tiden kanske vi flyttar över även de gamla inläggen till denna blogg. Men det beror på tid och lust.
Oavsett vilket, välkommen till vår nya blogg, Vanlighetsbloggen 2.0!
Allt här nedanför är hämtat från den gamla bloggen.
It was time to utdate ourselves and go from the former ordinariness blog. Mostly because it started to malfunction in various ways. Over time, we may move over also the old posts to this blog. But that depends on time and inclination.
Either way, welcome to our new blog, the Ordinariness 2.0 blog!
Bästa tiden på året, är inte det nu?! Till och med i storstadsdjungeln spirar och grönskar det. Och alla människor har krupit upp ur sina hål… men det får bli ett annat inlägg. Best time of year, isn’t it now ?! Even in the urban jungle it sprouts and flourishes. And people have crawled up out of their holes … but that will have to be another post.
En av oss for till Västmanland, till området för den stora branden i början av augusti 2014.
En skogsmaskin slog en gnista – som vanligt, det händer gång på gång och maskinförarna är vana vid att hantera det. Men nu var det ovanligt varmt och ovanligt hård vind. Så det tog 11 dagar att få skogsbranden under kontroll.
Ca 13 800 hektar skog förstördes. Man evakuerade 1 200 nötkreatur och 500 får/lamm. 25 byggnader brann upp. En människa skadades svårt och en dog. (En bråkdel av det som stormen Gudrun ställde till med. Men varför jämföra?)
Vi kunde konstatera att om och när det otänkbara händer så fungerar skyddsnäten inte riktigt som vi tror att de ska (mer om det i en annan blogg). Men självklart fångas erfarenheterna upp – frågan är bara hur de ska hanteras i kristid. Vårt största problem just nu verkar vara att ingen vet vem det är som bestämmer.
One of us went to Västmanland, to the area of the big fire in early August 2014.
A forestry machine struck a spark – as usual, it happens again and again and the machine operators are accustomed to dealing with it. But at this time it was unusually warm and unusually high winds. So it took 11 days to get the forest fire under control.
About 13 800 hectares of forest were destroyed. 1 200 cattle and 500 sheep/lamb were evacuated. 25 buildings burned down. A man was badly injured and one died. (A fraction of what the storm Gudrun did to the community. But why compare?)
We found out that if and when the unthinkable happens, the safety nets don’t really work as we think they will (more on that in another blog). But obviously experience is recorded – the only question is how to handle the experiences in time of crisis. Our biggest problem right now seems to be that no one knows who’s the boss.