Trots det ganska trista vädret bestämde vi oss för att göra en liten utflykt i närområdet – till Hälsostugan på Latberget, en ganska enkel promenad. Lite regn i luften gjorde ingenting. Regntunga skyar hängde över Kramfors, som synes på bilden ovan.
Despite the rather dreary weather, we decided to make a small excursion in the immediate area – to Hälsostugan (the ”Health Lodge”) on Latberget, a fairly easy walk. A little rain in the air didn’t matter. Rainy clouds hung over Kramfors, as can be seen in the picture above.
Hälsostugan. Det började regna ganska ordentligt när vi var där, så vi tog skydd inne i den – den står öppen vilket är rätt fantastiskt. ”The Health Lodge.” It started raining quite hard when we were there, so we took shelter inside it – it’s open which is pretty amazing.Efter en stund lugnade regnet ner sig så vi kunde gå ut igen. En glimt av Ångermanälven därborta. After a while the rain calmed down so we could go out again. A glimpse of river Ångermanälven over there.Så var det bara att gå tillbaka igen, i måttlig nederbörd. Then it was just a matter of going back again, in moderate rainfall.På vägen passerade vi denna myr (som vi naturligtvis hade passerat på vägen upp också). On the way we passed this marsh (which of course we had passed on the way up, too).
Dags för en ny bergsbestigning. Detta berg i Allsta, Vikmunsberget, var brantare än vi trodde det skulle vara, men en ganska kort vandring. Man började med att gå längs en smal väg, vek av på en stig och sedan bar det uppåt. Väl däruppe var utsikten väl värd promenaden, även om den var brant.
Time for a new mountain climb. This mountain in Allsta, Vikmunsberget, was steeper than we thought it would be, but a fairly short hike. You started by walking along a narrow road, turned off onto a path and then upwards. Once up there, the view was well worth the walk, even if it was steep.
Det var en väldigt vacker trakt vi kom till. På vägen ner fick vi sällskap av en äldre herre som bor i just detta hus och han berättade att de endast åtta familjer som bor just här hjälps åt att hålla ordning på markerna. It was a very beautiful area we came to. On the way down we were joined by an elderly gentleman who lives in this particular house and he told us that the only eight families who live here help to keep the grounds in order.Tidigt under promenaden passerade vi denna fina grupp med kvigor. Early on in the walk we passed this fine group of heifers.På ena sidan om den allt brantare stigen ligger Edsviken. Även den värd att se. On one side of the increasingly steep path lies Edsviken. Also worth seeing.Uppe på berget. Första anblicken av utsikten: Storsandviken. Up on the mountain. First glimpse of the view: Storsandviken.På vägen ner såg vi denna kamrat, en huggorm. Den låg uppe på vägen men ringlade snabbt iväg när vi kom för nära. On the way down we saw this fellow, a viper. It was up on the road but quickly wriggled away when we got too close.Framme vid bilen igen, hittade vi en ny kamrat, en syrsa. Back at the car, we found a new companion, a cricket.
Denna dag gick färden till Lugnvik och ett nytt vandringstipsmål. Det var det tristaste hittills. Framför allt på grund av att de som bor precis intill absolut inte vill ha andra där. Så någon osmart människa hade plockat ner snitslar som ska leda fram till målet och de som fanns kvar ledde fel (vilket naturligtvis skapar förvirring hos dem som kommer dit och de irrar omkring ännu mer på de lokala tomterna). Ingen skylt vid målet fanns det heller. Vi påtalade detta för arrangörerna, som blev glada, och fick ändå koden därifrån.
This day the trip went to Lugnvik and a new hiking tip destination. It was the saddest so far. Mainly because the people who live right next door absolutely do not want others there. So some unwise person had removed the paper strips that are supposed to lead you to the goal and the ones that were left were leading the wrong way (which of course creates confusion for those who come there and they wander around even more in the local gardens). There was no sign at the goal either. We pointed this out to the organizers, who were delighted, and still got the code from there.
Eftersom de flesta snitslarna var nertagna var det tur att stigen ändå syntes så bra, till och med på stenen. Since most of the paper strips had been taken down, it was lucky that the path was still visible so well, even on the rock. Tydliga spår efter mänsklig närvaro. Vi gissar att det har grillats här då och då. Men tanken är förstås inte att utbölingar som vi ska göra det. Clear traces of human presence. We’re guessing there has been BBQ here from time to time. But the idea is of course not that outsiders like us should do it. Vi passerade detta präktiga stenblock på den inte alltför branta vägen upp. We passed this magnificent boulder on the not too steep way up.Högst uppe såg utsikten ut så här. Men någon kod hittade vi förstås inte. At the top, the view looked like this. But of course we didn’t find any code.
Dags för ett nytt vandringstips. Den hittills kortaste sträcka vi har testat. Målet var Middagsberget i Sprängsviken inte mer än ca 500 meter från startpunkten. Det var ganska lagom för en man i sina bästa år med knän som inte riktigt fungerar som de borde.
Time for a new hiking tip. The shortest distance we have tested so far. The goal was Middagsberget (Midday Mountain) in Sprängsviken no more than about 500 meters from the starting point. It was quite adequate for a man in his prime with knees that don’t quite work as they should.
Denna fina skylt står i början av stigen som är den hittills bäst markerade av alla vandringstipsstigar vi gått på. This nice sign is at the beginning of the path, which is so far the best marked of all the hiking tip paths we have followed.Efter en kort vandring öppnade sig denna vy – Sandöbron. After a short hike this view opened up – Sandöbron (Sandö Bridge). Uppe på toppen var det fin utsikt men väldigt många träd i vägen. Vi trodde att man skulle kunna se fjärden på andra sidan toppen, men det gick inte för alla träd. Sigge ser till att hans trasiga knän inte far illa av äventyret. Up at the top there was a nice view but a lot of trees in the way. We thought we would be able to see the bay on the other side of the peak, but it wasn’t possible for all the trees. Sigge makes sure that his broken knees are not hurt by the adventure.Men vi var rätt nöjda med den här utsikten. Sandöbron och Klockestrand. But we were quite happy with this view. Sandöbron and Klockestrand.
Nu har vi äntligen tagit upp vandringstipsen igen, och förhoppningsvis ska vi klara alla denna sommar. Några verkar väldigt lätta, andra mer krävande. Vi får se hur det går. Vi började i alla fall med ett ganska lätt, i Berghamn. Man letar precis som tidigare efter koder, som är uppsatta på skyltar vid målet för varje vandring. Vid målet för just den här vandringen såg det ut som på bilden ovan.
Now we have finally taken up the hiking tips again, and hopefully we will be able to do them all this summer. Some seem very easy, others more demanding. We’ll see how it goes. In any case, we started with a fairly easy one, in Berghamn. Just like before, you look for codes, which are posted on signs at the destination of each hike. At the goal for this particular hike, it looked like the picture above.
Längs stigen mot målet för vandringen fann vi denna tunna lilla brygga. Till vänster ligger en allmän bastu. Along the path towards the goal of the hike we found this thin little bridge. On the left is a public sauna.Trots den korta sträckan finns det flera platser där det står bänkar där man kan vila sig. Det behövde vi inte göra, men vi kunde i alla fall beundra utsikten från dem. Despite the short distance, there are several places where there are benches where you can rest. We didn’t have to, but at least we could admire the view from them.Fiskeläget, med en pytteliten fyr som troligen inte är till mycket hjälp för sjöfarten, men väldigt fin att titta på. The fishing port, with a tiny lighthouse that is probably not of much help to shipping, but very nice to look at.Efter den måttligt ansträngande vandringen fick vi kaffe och smörgås på bryggan i solen och den vackra omgivningen. After the moderately strenuous hike, we had coffee and sandwiches on the bridge in the sun and the beautiful surroundings.Ett besök i kapellet var ett måste. Så här står det på skylten vid stigen upp till kapellet: Berghamns kapell är ett av Sveriges största fiskarkapell. Det byggdes 1750–1752 med hjälp av Gävlefiskarna som hade Berghamn som en fast fiskehamn under sommaren. Gudstjänster hölls sommartid under senare delen av 1700-talet och under större delen av 1800-talet. Vintertid förvarades fiskeredskapen i kapellet. 1892–1894 gjordes en omfattande renovering då kapellet troligen fick sitt nuvarande utseende och byggdes ut till 250 sittplatser. Kapellklockan sattes nu i en stapel på kapellets tak. 1937 skänkte Bergs byamän kapelltomten och kapellet till Nora församling mot att församlingen skulle överta underhållet. A visit to the chapel was a must. This is what it says on the sign by the path up to the chapel: Berghamn’s chapel is one of Sweden’s largest fishermen’s chapels. It was built in 1750–1752 with the help of the Gävle fishermen who had Berghamn as a permanent fishing port during the summer. Services were held in summer during the latter part of the 18th century and during most of the 19th century. In winter, the fishing gear was stored in the chapel. In 1892–1894, an extensive renovation was carried out when the chapel probably got its current appearance and was expanded to 250 seats. The chapel bell was now placed in a bellcot on the chapel roof. In 1937, Berg’s villagers donated the chapel plot and chapel to Nora parish in exchange for the parish taking over the maintenance.Berghamns kapell, den välhållna interiören. Berghamn’s chapel, the well-kept interior.Predikstolen. The pulpit.Orgeln. The organ.
Det mesta av sanden är borta. Nu ska betongplattan under den torka. Alltså har vi återigen ett torkaggregat på plats i rummet, precis som när skadan just hade skett. Bara att hoppas att det gör sitt jobb. Dessvärre har det regnat ordentligt de senaste dygnen, jättebra för naturen, sämre för att torka en betongplatta.
Most of the sand is gone. Now the concrete slab under it must dry. So we once again have a drying unit in place in the room, just like when the damage had just happened. Just hoping it does the job. Unfortunately, it has been raining heavily the last days, great for nature, worse for drying a concrete slab.
Precis som förra gången leder torkaggregatet ut den fuktiga luften genom fönstret. Just like last time, the drying unit leads the moist air out through the window.Ett plaströr genom ”galleriet” (här brukade det hänga tavlor) hämtar fuktig luft från vårt spa. A plastic pipe through the ”gallery” (this is where paintings used to hang) draws moist air from our spa.Så ser det ut nu i vårt spa. Mysigare har vi sett. This is how it looks now in our spa. We have seen cozier.
Med betonggolvet borttaget blev det dags att suga upp den blöta sanden. Det sköttes med en stor bil som ställdes precis under vårt vardagsrumsfönster på övre våningen. Sanden måste sedan transporteras till Sundsvall för att dumpas av miljöskäl.
With the concrete floor removed it was time to soak up the wet sand. It was handled with a large car that was parked right under our upstairs living room window. The sand must then be transported to Sundsvall to be dumped for environmental reasons.
Ganska bastanta slangar krävs för att suga upp den blöta sanden. Quite sturdy hoses are required to suck up the wet sand.Spagolvet. En hel del kvar att suga upp här. The spa floor. A lot left to soak up here.
Nu har jobbet kommit i gång med att återställa rummen på nedervåningen efter vår kolossala vattenskada. Vi hade hoppats att de skulle börja redan i mars–april. Jobbet startade i slutet av juni, under de hittills varmaste dagarna under sommaren, då det hade varit perfekt för golvet att torka. Men vi är mycket nöjda med killarna som gjorde jobbet, de var snabbare än förväntat. Allt gick dock inte enligt planen. Vid ett tillfälle sågades ett rör av. Först trodde alla att det var ett vattenrör så vattnet stängdes av några dagar. Det visade sig senare vara ett rör som hade med värmen att göra. Så efter vissa rörmokarinsatser av den duktige Fredrik kunde vattnet sättas på igen och vi börja leva som vanliga människor igen.
Now the work has started to restore the rooms downstairs after our colossal water damage. We had hoped that they would start as early as March–April. The work started at the end of June, during the hottest days of the summer so far, when it would have been perfect for the floor to dry up. But we are very satisfied with the guys who did the job, they were faster than expected. However, not everything went according to plan. On one occasion a pipe was sawed off. At first everyone thought it was a water pipe so the water was shut off for a few days. It later turned out to be a pipe that had to do with the heat. So after some plumbing work by the talented Fredrik, the water could be turned on again and we could start living like normal people again.
Killarna från byggbolaget sågar upp betonggolvet med mosaikkross i lämpligt stora bitar. Allt ska bort. Under finns sand som också ska tas bort. Sedan ytterligare en betongplatta, men den ska torka av sig själv med hjälp av ett torkaggregat (förhoppningsvis). The guys from the construction company saw up the concrete floor with a mosaic crusher into appropriately sized pieces. Everything must go away. Underneath there is sand that must also be removed. Then another concrete slab, but that will dry by itself with the help of a drying unit (hopefully).Golvbitarna lades i en container som en traktor kom och hämtade sedan. The floor pieces were placed in a container that a tractor then came and picked up.Hela betonggolvet är borta. Bara sanden är kvar. Den är väldigt blöt eftersom killarna måste kyla sågen med vatten under arbetets gång. The entire concrete floor is gone. Only the sand remains. It is very wet because the guys have to cool the saw with water during the work.Här stod en soffgrupp tidigare. Inte världens bästa dansgolv. There used to be a sofa group here. Not the best dance floor in the world.Samma sak har skett i vårt fina spa. Vi hoppas och ber att de inte ska behöva riva bastun. The same thing has happened in our nice spa. We hope and pray that they will not have to demolish the sauna.
Gardinerna i Britts uterum har hängt uppe länge och när de nu skulle tvättas visade det sig att de blivit väldigt sköra, många gick sönder. Så Sigge bestämde sig för att sy nya av ett tyg som Britt hade – ”att sy raka sömmar kan väl inte vara så svårt!”. Det blev lite mer problematiskt än väntat. Den symaskin som vi tidigare fått låna av Britt har gett upp, tråden blir ett enda trassel. Men han kunde låna en gammal maskin av grannarna, som fungerade för i alla fall några gardiner. Fast den sydde bara sicksack och matade inte tyget. Och plötsligt ville den bara sy baklänges. Då kontaktade Sigge sin kusin som hade en modern maskin att låna ut. Den gjorde att projektet (Sigges tredje i livet, efter gymnastikpåse och badbyxor i forntiden) kunde färdigställas.
The curtains in Britt’s conservatory have been hanging up for a long time and when they were to be washed, it turned out that they had become very fragile, many broke. So Sigge decided to sew new ones from a fabric that Britt had – ”sewing straight seams can’t be that difficult!”. It turned out to be a little more problematic than expected. The sewing machine that we were previously had borrowed from Britt has given up, the thread becomes a single tangle. But he could borrow an old machine from the neighbors, which worked for at least some curtains. Although it only sewed zigzag and did not feed the fabric. And suddenly it just wanted to sew backwards. Then Sigge contacted his cousin who had a modern machine to lend. It enabled the project (Sigge’s third in life, after gym bag and swimming trunk in ancient times) to be completed.
Sigge började med grannarnas symaskin, en inte helt ny Husqvarna. Den syr bara sicksack och matar inte tyget. Sigge started with the neighbours’ sewing machine, a not-so-new Husqvarna. It only sews zigzag and does not feed the fabric.Det blev i alla fall ett antal gardiner sydda i solskenet med denna maskin, tills den bestämde sig för att bara sy baklänges. At least there were a number of curtains sewn in the sunshine with this machine, until it decided to only sew backwards.Sigge kontaktade sin kusin Gunilla och fick låna en väldigt mycket modernare Singer symaskin. Sedan gick allt mycket lättare. Sigge contacted his cousin Gunilla and was allowed to borrow a much more modern Singer sewing machine. Then everything went much easier.Symaskin med display – premiär i detta hus. Sömnaden fortsatte i solskenet och snart var alla gardiner sydda. Sewing machine with display – premiere in this house. The sewing continued in the sunshine and soon all the curtains were sewn.Till sist var alla 14 nya gardiner på plats. Ett riktigt fint resultat med tanke på alla svordomar som yttrats under arbetet… In the end, all 14 new curtains were in place. A really nice result considering all the swearwords uttered during the work…
Vi tog med oss Britt på en liten utflykt till Svanö Båthamn i det vackra vädret. En riktigt skön vårvinterdag var det. Väl där bjöds det kaffe och smörgåsar i lä av spruthuset.
We took Britt on a little excursion to Svanö Marina in the beautiful weather. It was a really nice spring winter day. Once there, coffee and sandwiches were offered in the shade of the fire sprinkler house.
Spruthuset vid Svanö Båthamn. Det är där vi tänker sitta dricka kaffe. The fire sprinkle house at Svanö Marina. That’s where we intend to sit and drink coffee.Samma hus från bryggan. Same house from the bridge.Det var riktigt skönt i solen och i lä av huset. Gott kaffe och goda smörgåsar. It was really nice in the sun and in the shelter of the house. Good coffee and good sandwiches.Två som studerar utsikten noga. Two studying the view carefully.Själva utsikten. Det får nog gå ett tag till innan badtunnan används. The view itself. It will probably be a while before the hot tub is used.
Sigges och Ylvas vanlighetsblogg 2.0 