Vid Gäddtjärn ligger det ett vindskydd bara några meter från det ställe där man kan parkera bilen. Därför passar det bra att besöka med Britt som har lite svårt att gå ibland. Det var en fin dag (som omväxling) så vi for dit för att fika och äta grillad korv.
At Gäddtjärn there is a windbreak just a few meters from where you can park your car. Therefore, it is good to visit with Britt, who has a little difficulty walking sometimes. It was a nice day (for a change) so we went there to have coffee and eat grilled sausage.
I vindskyddet. Nu ska det göras upp eld. In the wind shield. Now a fire must be made.Elden börjar ta sig bra. The fire is coming fine.Nu nästan glöd, vi eldar som nästan alltid med snickerispill. Now almost glowing, we make the fire as almost always with carpentry leftovers.Korv med bröd (utan senap och ketchup för det glömde vi), saft, kaffe, muffins och kaka. Det blev ganska bra ändå. Sausage with bread (without mustard and ketchup because we forgot), juice, coffee, muffins and cookie. It turned out pretty well though.
Sigge gjorde ett par båtar till Ebba och Ludvig och vi for ut till Rotsidan för att sjösätta dem. Så blev det inte för det var för mycket vind. Vi trodde att vi skulle kunna grilla korv där, men det började regna precis när elden hade tagit sig. Så vi tänkte om och nöjde oss med bullar och kakor där. Sedan for vi till Barsta och åt glass och besökte det gamla fiskekapellet från 1600-talet. Efter det sjösattes båtarna och lämnades där åt sitt öde. Korvarna blev grillade i köket hemma senare.
Sigge made a couple of boats for Ebba and Ludvig and we went out to Rotsidan to launch them. It didn’t happen that way because there was too much wind. We thought we could grill sausages there, but it started raining just as the fire had started. So we changed our minds and settled for buns and cakes there. Then we went to Barsta and ate ice cream and visited the old fishing chapel from the 17th century. After that the boats were launched and left there to their fate. The sausages were grilled in the kitchen at home afterwards.
Ebba ville genast ta med sin båt till vattnet och pappa Fredrik fick följa med. Ebba immediately wanted to take her boat to the water and dad Fredrik had to come along.Det blåste lite för mycket så båten fick hänga med ett tag till. It was a bit too windy so the boat had to hang on for a while longer.Ludvig var inte lika pigg på att sätta sin båt i vattnet. Han var mest hungrig. Ludvig was not as eager to put his boat in the water. He was mostly hungry.Eftersom det trots allt blev en eld så måste vi släcka ordentligt innan vi for. Det ville Ludvig hjälpa till med. Since there was a fire after all, we had to put it out properly before we left. Ludvig wanted to help with that.Vi klarade bristen på grillad korv med kakor och bullar och ett löfte om glass i Barsta. We managed the lack of grilled sausage with cookies and buns and a promise of ice cream in Barsta.I Barsta Fiskekapell fanns dessa fina vykort gratis. Båda Ebba och Ludvig tog varsitt. In Barsta Fishing Chapel these nice postcards were available for free. Both Ebba and Ludvig took one each.Inne i kapellet, många fina målningar på väggar och tak. Inside the chapel, many fine paintings on the walls and ceiling.När vi kom ut från kapellet var det äntligen dags att sjösätta båtarna. Här blåste det inte lika mycket. When we got out of the chapel it was finally time to launch the boats. It wasn’t as windy here.Båtarna behövde lite hjälp att komma ut från land. The boats needed a little help to get away from land.Sedan for vi därifrån och lämnade båtarna som kanske åker ända till Finland. Then we left and left the boats that might go all the way to Finland.
Trots ganska trist väder bestämde vi oss för att gå till Latbergsstugan. Det var nog en lite för lång promenad, men Fredrik, Ebba och Ludvig tog sig dit i alla fall (om än med visst knorrande). När vi kom fram blev det kaffe, saft, bullar, doughnuts och kakor… inne i stugan. Och sedan gick vi hem igen.
Despite rather dreary weather, we decided to go to Latbergsstugan. It was probably a bit too long a walk, but Fredrik, Ebba and Ludvig got there anyway (albeit with some grumbling). When we arrived there was coffee, juice, buns, doughnuts and cookies… inside the cabin. And then we went home again.
På väg mot stugan, det är en väldigt lång promenad. Ebba och Ludvig har varsin walkietalkie så de kan prata med varandra även om de inte ser varandra. On the way to the cabin, it’s a very long walk. Ebba and Ludvig each have a walkie-talkie so they can talk to each other even if they can’t see each other.Det finns ett träd på vägen som är nästan som en stol. Ludvig provade först. There is a tree on the road that is almost like a chair. Ludvig tried first.Sedan provade Ebba, men hon ville stå i stället för sitta. Det gick också bra. Then Ebba tried, but she wanted to stand instead of sit. It too went well.Äntligen vid stugan, efter en lång promenad. Finally at the cabin, after a long walk.Eftersom det regnade lite så drack vi kaffe och saft och åt bullar och kakor inne i stugan. Since it was raining a little, we drank coffee and lemonade and had buns and cookies inside the cabin.På väg hem igen. Ludvig tyckte att det var alldeles för långt att gå, så han surade lite. On the way home again. Ludvig thought it was far too far to walk, so he sulked a little.
Så var det dags att ge sig ut i skogen igen. Denna gång var vi bättre förberedda på att mata gräsänder. Vi hade olika sorters bröd med oss, det visade sig att de gillade både kex och chips också. När vi var klara med det så gick vi till torpet Uppsätra som bara är en ruin i dag. Där fanns en påbörjad koja som det var roligt att bygga vidare på. På vägen hem blev det kalas på färska blåbär.
Then it was time to go out into the forest again. This time we were better prepared to feed mallards. We had different kinds of bread with us, it turned out they liked both biscuits and chips, too. When we were done with that, we went to the croft Uppsätra, which is just a ruin today. There was a started hut which was fun to build on. On the way home there was a feast on fresh blueberries.
Den här gången hade vi bröd att mata gräsänderna med. De blev väldigt glada och närgångna, helt orädda. This time we had bread to feed the mallards. They became very happy and intrusive, completely fearless.Mer matning av gräsänder. More feeding of mallards.Sedan var det dags att få i oss något själva. Banan, kex, chips, godis och saft. Then it was time to put something in ourselves. Banana, biscuits, chips, sweets and lemonade.En liten extra tur till ruinen en bit bort på stigen. Torpet Uppsätra, numera bara en grund. A little extra trip to the ruin a bit further on the path. The croft Uppsätra, nowadays just a foundation.Grunden är kvar inget mer av torpet. The foundation is still there, nothing more of the croft.Kasper jobbar på kojan. Kasper works on the hut.Pojkarna fick leta runt omkring för att hitta fler pinnar. The boys had to look all over to find new sticks.Ett intensivt samarbete, kojan blir mer och mer lik en koja. An intense cooperation, the hut gets to look more and more like hut.Här börjar det närma sig färdigt. En ganska luftig konstruktion, men man får vänta tills fler grenar har trillat ner för att göra färdigt. Nästa gång kanske. Here it is getting close to completion. A rather airy construction, but you have to wait until more branches have fallen down to complete. Next time maybe.Dags att gå hem. På vägen hittade vi massor med blåbär. Gott tycker Kasper. Time to go home. On the way we found lots of blueberries. Good, Kasper thinks.Även Nils tyckte att det var jättegott med blåbär. Nils, too, thought it was delicious with blueberries.
Efter skogspromenaden blev det en snabbtitt in hos Antonia och Mattias, Nils måste ju återbördas till hemmet. Nu vet vi vad lillasyster ska heta: Selma. Vi vet också att hon är lite mer kinkig än vad Nils var som baby. Det kommer säkert att gå över.
After the forest walk, there was a quick look at Antonia and Mattias, Nils has to be returned home. Now we know the little sister’s name: Selma. We also know that she is a bit fussier than Nils was as a baby. It will surely pass.
En påtagligt stolt morfar med sitt andra barnbarn. A visibly proud grandfather with his second grandchild.Nils måste förstås visa att han kan cykla på sin nya cykel. Of course, Nils has to show that he can ride his new bike.Morfar måste också få se hur duktig han är. Grandfather also needs to see how good he is.
Vi for till Tyresö, i första hand för att lämna av lite födelsedagspresenter, men så tänkte vi att det kunde vara roligt att ta med Nils och Kasper på en skogspromenad. Vi visste att de trivs bra tillsammans. Och det blev en riktigt trevlig promenad. Den kommer att upprepas, det är ett som är säkert.
We went to Tyresö, primarily to drop off some birthday presents, but then we thought it might be fun to take Nils and Kasper on a forest walk. We knew they go very well together. And it was a really nice walk. It will be repeated, that’s for sure.
Vi gick på en smal stig längs vattnet, på sina ställen riktigt smal. Men alla klarade det jättebra. Målet var fina klippor längre fram. We walked on a narrow path along the water, really narrow in places. But everyone did great. The goal was nice rocks further on.Framme på klipporna. En cool ung man tittar på… troligen de som badar alldeles intill. At the rocks. A cool young man looks on… probably the bathers right next to us.Morfar Sigge hittade en barkbit som det gick att tälja en barkbåt av. Nils hade ett förstoringsglas, det kunde finnas något att undersöka på nära håll. Grandfather Sigge found a piece of bark that could be used to carve a bark boat. Nils had a magnifying glass, there could be something to examine up close.Barkbåten klar. Pinne till mast och upphittad del av papperskasse till segel. Nu var vindarna inte så bra just här, så båten ville bara segla inåt klippan. Bark boat ready. Stick for mast and found part of paper bag for sail. Now the winds weren’t so good right here, so the boat just wanted to sail into the rock.Nytt försök på annan plats. Det gick inget vidare här heller. Gräsänderna trodde att de skulle få mat. De blev utan. Nästa gång ska vi ha det i åtanke. New try in a different location. Nothing went well here either. The mallards thought they would get food. They were left without. Next time we’ll keep that in mind.Här har de unga pojkarna gett upp seglingsförsöken. Snart dags att gå hem igen. Men först måste saker kastas i vattnet förstås. Nu är det Kasper som kan undersöka saker på nära håll. Here the young boys have given up trying to sail. Almost time to go home again. But first things have to be thrown into the water, of course. Now it is Kasper who can examine things up close.Alldeles intill där Kasper bor finns det ett par gungor. Det går ju inte att passera utan att gunga, helst jättehögt. Sigge får sköta gungandet. Right next to where Kasper lives, there are a couple of swings. It’s impossible to pass without swinging, preferably very high. Sigge is the one to take care of the swinging.Efter en stund var det dags att byta gungor med varandra. Ingen vila för Sigge, gungmotorn. Barkbåten har hängt med som synes. After a while it was time to swap swings with each other. The bark boat is still with us as can be seen. No rest for Sigge, the swinging motor.
Ett till vandringstips. Denna gång i Nora. Vi startade nere vid campingen i Hörsång. Vi trodde att förra vandringstipsmålet skulle vara det mest strapatsfyllda, men denna gång var det ännu brantare på sina ställen. Det gick bra. Trots vår höga ålder är vi ganska smidiga, tycker vi i alla fall. Utsikten när vi var framme var som vanligt grandios.
Another hiking tip. This time in Nora. We started down at the campsite in Hörsång. We thought the last hiking tip destination would be the most strenuous, but this time it was even steeper in places. It went well. Despite our old age, we are quite agile, we think anyway. The view when we arrived was, as usual, grandiose.
Vi startade vid Hörsångs Camping. Ett trevligt ställe. We started at Hörsångs Camping. A nice place.Bitvis var stigen väldigt brant. In parts the path was very steep.Här till exempel, var det mer bergsklättring än att gå på en stig. Here for example, it was more rock climbing than walking on a trail.Målet, toppen på Stor-Hålsångsberget var verkligen värt besväret även denna gång. The goal, the top of Stor-Hålsångsberget, was really worthwhile this time, too.Så här såg det ut mellan träden. Det var svårt att komma längst ut på klippan, därför lite träd i vägen. This is what it looked like between the trees. It was difficult to get to the edge of the cliff, therefore a few trees in the way.
Ett till vandringstips. Denna gång i Bjärtrå. Det här var nog den mest strapatsfyllda hittills – stigen var ordentligt brant på sina ställen, men väl märkt så vi hittade till sist fram till målet (fast först gick vi fel). Utsikten var i alla fall väl värd besväret.
Another hiking tip. This time in Bjärtrå. This was probably the most strenuous so far – the path was quite steep in places, but well marked so we eventually found our way to the goal (although at first we went wrong). In any case, the view was well worth the trouble.
Det verkar inte vara många som har gått denna väg, så det var tur att leden var väl markerad. Just här en ganska enkel transportsträcka. Det blev bra mycket brantare längre fram. Not many people seem to have walked this way, so it was fortunate that the trail was well marked. Right here a fairly simple transport route. It got a lot steeper further on.Här trodde vi att vi var framme vid målet. Vi hade fel. Here we thought we had arrived at the goal. We were wrong.Långt därnere ligger Butjärnens badplats. Far below is Butjärnen’s bathing place.När vi äntligen kom fram till rätt ställe såg det ut så här. When we finally got to the right place, it looked like this.
Nästa vandringstips som vi faktiskt klarade av samma dag, var skoterstugan på Trappberget i Bollstabruk. Vi startade vid Hamptjärnen som syns ovan, gick sedan enligt kartan. Stigen var på sina ställen helt sönderkörd av skogsmaskiner så vi fick göra långa omvägar för att komma runt blöta diken. Väl uppe vid stugan var det en besvikelse. Det var det skräpigaste vandringstipsmål vi kommit till. Plus att mycket var vandaliserat.
The next hiking tip that we actually managed on the same day was the snow mobile cabin on Trappberget in Bollstabruk. We started at the Hamptjärnen seen above, then went according to the map. In places the path was completely destroyed by forest machines so we had to make long detours to get around wet ditches. Once up at the cabin, it was a disappointment. It was the most littered hiking tip destination we have ever come to. Plus a lot was vandalized.
Skoterstugan. Så här långt ser det ganska trevligt ut. Men det är bara innan man har börjat se sig omkring. The snowmobile cabin. So far it looks pretty nice. But that’s only before you start looking around.En ganska fin utsikt trots allt. En bit nedanför kommer den trista stigen upp. A pretty nice view after all. A bit below the dreary path comes up.Sönderslagna fönster, hål i dörren. Det ser ganska gräsligt ut därinne också. Vi tycker inte att skoterklubben kan vara stolta över det här. Broken windows, holes in the door. It looks pretty awful in there, too. We don’t think the snow mobile club can be proud of this.Det finns en sopbehållare, men det verkar inte vara så många som vet vad den ska användas till. Det låg skräp överallt. There is a trash can, but not many people seem to know what it’s supposed to be used for. There was trash everywhere.
Nu har vi tagit upp vandringstipsen igen, efter att ha skött det ganska dåligt ett par år. Vi hoppas klara alla detta år. Första målet blev en utsiktsplats i Styrnäs med utsikt mot älven. En fin ganska kort promenad dit, lätt och barnvänligt som det beskrivs.
Now we have taken up the hiking tips again, after managing it quite badly for a couple of years. We hope to make it all this year. The first goal was a viewpoint in Styrnäs with a view of the river. A nice rather short walk there, easy and child-friendly as described.
Stigen till utsiktsplatsen var verkligen lätt att gå och inte särskilt lång. The path to the viewpoint was really easy to walk and not very long.Inte riktigt framme än, men vi började få en uppfattning om vad vi skulle få se. Not quite there yet, but we were starting to get an idea of what we were going to see.Vi är framme. Utsikt neråt älven. We are there. View down the river.Utsikt uppåt älven. View up the river.
Sigges och Ylvas vanlighetsblogg 2.0 