En sen eftermiddag efter en trött dag gick vi upp till SGU-stugan i förhoppningen att hitta några kantareller. Det gjorde vi inte. Men det är alltid roligt att se hur ängen där uppe frodas, trots bristen på betesdjur.
One late afternoon after a tired day, we went up to the SGU cottage in the hope of finding some chanterelles. We didn’t. But it is always nice to see how the meadow up there thrives, despite the lack of grazing animals.
Den röda SGU-stugan till vänster och en gammal bakstuga från fäbodtiden. The red SGU cottage on the left and an old baking hut from the summer pasture period.Bakstugan, omringad av ängsblommor. The baking hut, surrounded by meadow flowers.
Ytterligare ett vandringstips: Hornöberget. Det var med på listan även förra året och även 2018, men den här gången var målet ett helt annat ställe. Vi följde glatt leden och trodde att det räckte med det, men det visade sig att vi borde ha tittat lite mer på kartan för att komma rätt. Resultatet blev att vi gick nästan dubbelt så långt och blev dubbelt så svettiga. Å andra sidan fick vi dubbelt så mycket motion, och det var rätt bra.
Another hiking tip: Hornöberget. It was on the list last year, too, and also 2018, but this time the goal was a completely different place. We happily followed the trail and thought that was enough, but it turned out that we should have looked a little more at the map to get it right. The result was that we walked almost twice as far and became twice as sweaty. On the other hand, we got twice as much exercise, and that was quite ok.
Under promenaden konstaterade vi att det verkar som om det kan bli rätt bra med blåbär detta år, i alla fall på sina ställen. During the walk we found out that it seems like it can be quite a lot of blueberries this year, at least in some places.Vi kom ner till stranden och när vi tittade åt vänster så såg vi Lövviksbron. We came down to the beach and when we looked to the left we saw the bridge Lövviksbron.Och när vi tittade åt höger så såg vi ut mot havet. Här insåg vi att vi kommit fel. And when we looked to the right, we looked out towards the sea. Here we realized we were at the wrong place.Så vi gick tillbaka, hittade rätt stig och längs den fanns flera platser att sitta ned och vila på. So we went back, found the right path and along it were several places to sit down and rest.Just denna bänk verkade gjord för mer småväxta, den räckte oss knappt till knäna. This particular bench seemed to be made for smaller ones, it barely reached up to our knees.Vi hittade koden och gick tillbaka och på vägen såg vi Höga Kusten-bron skymta fram mellan träden. We found the code and went back and on the way we caught sight of the Höga Kusten bridge between the trees.
Dags för ett besök på ett berg igen. Tuäggen blev målet, där har vi varit tidigare. En inte alltför lång promenad, lite blöt på sina ställen. Vi fikade och tittade på utsikten som var lika fin denna gång som sist. Sedan gick vi ner igen.
Time for a visit to a mountain again. Tuäggen became the goal, where we have been before. A not too long walk, a little wet in places. We had coffee and looked at the view, which was as nice this time as last time. Then we went down again.
Sigge hade med sig kameran och kollar att den funkar. Sigge brought his camera and checks that it works.Han fotograferade Ylva när hon fotograferade med sin telefon. He photographed Ylva when she photographed with her telephone.Det här är det hon fotograferade. This is what she photographed.Till sist kom vi upp till toppen och möttes av denna utsikt. Finally we reached the top and were met by this view.Höga Kusten-bron lite mer inzoomad. The High Coast Bridge is a little more zoomed in.Stugan såg ungefär likadan ut som sist. The cottage looked about the same as last time.Utsikt inifrån stugan. View from inside the cottage.
Numera går det att ta sig hela vägen från Frånö Båthamn till Kyrkviken via nya naturstigar. Den stig som går från båthamnen är inte lika välpreparerad som den som går från Hagaparken men är bra nog om man inte har problem att med att promenera. Den kommer fram till sträckningen från Hagaparken i närheten av Frånö IP.
Nowadays it’s possible to get all the way from Frånö Marina to Kyrkviken via new nature trails. The path that goes from the boat harbor is not as well-groomed as the one that goes from Hagaparken, but is good enough if you do not have problems with walking. It arrives at the stretch from Hagaparken near Frånö sports arena.
Första delen av stigen passerar Kramfors Ridklubbs hagar så det är klart att man träffar på hästar. The first part of the trail passes Kramfors Riding Club’s pastures so naturally you will meet horses.En lång sträcka är det öppet och mest betesmark. For a long distance it is open and mostly pasture.Längre fram kommer något som nästan ser ut som en port till skogsområdet. Further ahead comes something that almost looks like a gateway to the forest area.Därefter handlar det helt och hållet om skogspromenad. After that it’s all about a forest walk.
Britt och John hängde med på en tur till Gäddtjärn där vi grillade lite korv, drack kaffe och hade det skönt i tystnaden. Vi stannade inte så länge eftersom vi väntade regn. Kanske det finns gäddor i tjärnen, men åtminstone en av oss har aldrig sett någon.
Britt and John joined us on a trip to Gäddtjärn (Pike Tarn) where we grilled some sausages, had coffee and had a good time in the silence. We didn’t stay very long since we were expecting rain. Maybe there are pikes in the tarn, but at least one of us has never seen one.
Grillen tändes och snart fick vi korv, kaffe och kaka. The grill was lit and soon we had sausages, coffee and cake.En stunds stillhet. A moment of peacefulness.Dags att släcka grillen och lämna platsen innan det började regna. Time to turn off the grill and leave the place before it started to rain.
Nu kommer vi till målet för det vandringstips som ledde oss till Mäjasjöns fäbodar: Äskjaberget. Det var en kort och enkel promenad från fäbodarna till stugan på toppen. Dit kom också vandrare på Högakusten-leden, men de hade gått en mycket brantare och längre stig. Vi tittade lite på utsikten som vanligt – det var inget fel på den här heller! – och sedan gick vi ner igen.
Now we come to the goal of the hiking tip that led us to Lake Mäjasjön’s hill farm: Mt Äskjaberget. It was a short and easy walk from the hill farm to the cottage at the top. There also hikers walking the High Coast trail came, but they had walked a much steeper and longer trail. We looked at the view as usual – there was nothing wrong with this either! – and then we went down again.
Vi passerade ett hygge med högstubbar, alla krönta med en sten. (Detta foto är taget bakåt, stigen går uppför.) We passed a cutting area with high snags, all crowned with a stone. (This photo is taken backwards, the path goes up.)På ett enda ställe var det så brant att det behövdes lite hjälp. In one singel place it was so steep that a little help was needed.Målet: stugan. Stenröset sägs vara från bronsåldern. The goal: the cottage. The stone cairn is said to be from the Bronze Age.Utsikt från stugan. View from the cottage.Fotografen lyckades uppenbarligen ta sig dit. The photographer obviously made it there.
Vi tog tag i ytterligare ett vandringstips. Det förde oss till Mäjasjöns fäbodar (som dock inte var målet för vandringen). Fantastiskt fint och välordnat. Fäbodarna var hämtade från olika ställen och samlade vid en fin liten badsjö. Mycket idylliskt och uppenbarligen en plats som gärna besöks av vandrare som går Höga Kusten-leden.
We took on another hiking tip. It brought us to Lake Mäjasjön’s hill farm (which, however, was not the target of the hike). Amazingly nice and orderly. The little cottages were fetched from different places and gathered at a nice little bathing lake. Very idyllic and obviously a place that is gladly visited by hikers walking the High Coast Trail.
Det första lilla hus vi mötte var detta. Även tvättanläggning. The first little house we encountered was this. Also cleaning up facilities.Nästa lilla hus. Gulligt. Next little house. Cute.Några till. Some more.Och en till. And another.Mycket plats för samvaro. Lots of room for socializing.Till och med en dansbana! Even a dance course!Vi har passerat hela fäbodområdet och ser tillbaka på den idylliska sjön. We have passed the entire hill farm area and look back at the idyllic lake.
Det har varit hur varmt som helst och hur soligt som helst flera dagar. Så vi åkte till Rotsidan för att uppleva lite havsfläktar. Där var det rätt mycket folk, men området är så stort så det var säkert minst 50 meter mellan varje gruppering ändå. Bra i coronatider.
It has been warm and sunny for several days. So we went to Rotsidan to experience some sea breezes. There were quite a lot of people there, but the area is so big so it was definitely at least 50 meters between each grouping anyway. Good in corona times.
Det var långt till närmaste granne på stranden och ännu längre ut till båtarna. It was far to the nearest neighbor at the beach and even further out to the boats.En av oss badade, inte fotografen. One of us took a swim, not the photographer.
Återigen ett vandringstips. Denna gång inte upp på något berg, däremot ut på en ö, Svanö. Målet var en klippig badplats, som även den bjöd på fin utsikt uppåt viken.
Once again a hiking tip. This time not up on any mountain, however out on an island, Svanö. The goal was a rocky bathing area, which also offered a nice view up the bay.
Vid parkeringen fann vi ett träd som var vackert dekorerat med virkade rutor. At the parking lot we found a tree that was beautifully decorated with crocheted squares.En bit fram längs stigen passerade vi ett fornminne. A little way along the path we passed an ancient monument.”Hemma, det är där hjärtat bor.” ”Home, that’s where the heart lives.”Nu har vi nått målet. Now we have reached the goal.En stunds beundran av utsikten. Sedan gick vi tillbaka igen. A moment of admiration of the view. Then we went back again.
Lördag och fantastiskt väder. Ett nytt vandringstips ledde oss till ett nytt berg – för oss så klart, själva berget har ju stått där i evärdelig tid. Kulberget. Inte särskilt långt att gå. Vi trodde vi hade nått målet när vi kom till en liten sittplats med bänkar och bord och fin utsikt. Det hade vi inte. Så vi fortsatte en bit till uppför berget tills vi kom fram till rätt ställe. Ingen tvekan om att detta var målet, med koja, ”panoramabro” och en helt naturlig skulptur.
Saturday and fantastic weather. A new hiking tip led us to a new mountain – for us, of course, the mountain itself has stood there for ever. Kulberget. Not very far to walk. We thought we had reached the goal when we arrived at a small seating area with benches and tables and nice views. We hadn’t. So we continued a bit up the mountain until we arrived at the right place. No doubt that this was the goal, with a hut, ”panoramic bridge” and a completely natural sculpture.
Starten på leden upp till berget. The start of the trail up to the mountain.När vi kommit hit trodde vi att vi var framme, men nej. When we got here we thought we were there, but no.Nu har vi kommit fram och det är ingen tvekan om det. Now we have arrived and there is no doubt about that.Naturens egen konstform. Nature’s own art form.En särskild konstruktion för att kunna se den storslagna utsikten, panormabron. A special construction to see the magnificent view, the panorama bridge.Turistbild. Tourist picture.