Vi gick till ett av de närliggande naturreservaten för att leta efter gula kantareller. Det gick helt efter förväntan, vi hittade en hel del. Men dessutom hade trattkantareller börjat dyka upp. Det blev vi förvånade över eftersom det är så pass tidigt på säsongen.
We went to one of the nearby nature reserves to look for yellow chanterelles. It went exactly as expected, we found quite a lot. But also funnel chanterelles had started to appear. We were surprised by that because it is so early in the season.
Vi blev ganska överraskade över att hitta de här så tidigt på säsongen. We were quite surprised to find these so early in the season.Före rensning, mest gula kantareller ändå. Before cleaning, mostly yellow chantarelles still.Efter rensning. Kantarellpaj blir det, med äggstanning. After cleaning. Chanterelle pie to be, with baked eggs.
Vi tog oss till ett av våra bästa blåbärsställen, en plats med fin utsikt och där vi vet att vi brukar hitta mycket blåbär. Det var samma sak i år. På bara kort tid fick vi ihop massor med blåbär.
We went to one of our best blueberry spots, a place with a nice view and where we know we usually find a lot of blueberries. It was the same this year. In just a short time we collected lots of blueberries.
Här är vi framme vid de verkliga blåbärsmarkerna. Here we have reached the real blueberry fields.Vår bärplockningsryggsäck mitt bland alla blåbär. Our berry picking backpack in the middle of all the blueberries.Vi plockade ganska många liter, men de måste förstås rensas. We picked quite a few litres, but of course they had to be cleaned.Färdigrensat, dags för nästa steg. Finished cleaning, time for the next step.Sista steget klart – blåbärsmarmelad. Vi vet i alla fall en person som kommer att bli riktigt glad. Last step done – blueberry marmalade. We know at least one person who will be really happy.
Vi tog oss upp till Jättesta fäbodar där vi har några ställen där vi brukar hitta gula kantareller, även om det är trattkantareller vi brukar hitta mest av. Det blev så det räcker till en kantarelltoast var. Men det var inte helt lätt att ta sig dit, för överallt fanns massor av vindfällen och en del måste man gå runt för att passera. Några foton, men inte på de träd som faktiskt ligger över stigen.
We made our way up to Jättesta hill farm where we have a few spots where we tend to find yellow chanterelles, although it’s funnel chanterelles that we tend to find the most. It turned out that there is enough for one chanterelle toast each. But it wasn’t entirely easy to get there, because everywhere there were lots of windfalls and some you had to go around to pass. Some photos, but not of the trees that are actually over the path.
Överallt vindfällen. Windfall everywhere.Här och där blir det jobbigt att komma åt de gamla svampställena. Here and there it becomes difficult to access the old mushroom sites.Mer. More.En vindfälld gran hängande i luften. A windfallen fir tree hanging in the air.Entré till stugan på platsen. Vi gick inte in. The entrance to the cabin at the site. We didn’t go in.
En ganska mulen dag. Vi åkte till ett av de vanliga svampställena för att göra ytterligare ett försök att hitta gula kantareller. Den här gången hade vi större lycka och vi kom hem med nästan 2 kg svamp. Alla finns förstås inte på bild.
A rather cloudy day. We went to one of the usual mushroom spots to make another attempt at finding yellow chanterelles. This time we had better luck and we came home with almost 2 kg of mushrooms. Of course, not all of them are in the pictures.
De allra första vi hittade. The very first ones we found.Ett ställe till. One more place.Och sedan det här. And then this.
På många håll har man redan börjat hitta svampar, gula kantareller och trattkantareller. Så vi tänkte att vi far väl till något ställe där de brukar finnas och tittar efter. Vi hittade absolut ingenting, men det betyder inte att det inte finns några på andra platser i vår närhet. Vi försöker igen lite längre fram.
Mushrooms, yellow chanterelles and funnel chanterelles, have already started to be found in many places. So we thought we’d better go to some place where they are usually found and look for them. We found absolutely nothing, but that doesn’t mean that there aren’t some in other places near us. We will try again a little later.
På det första stället där vi tittade fanns denna intressanta stenformation. Den ser nästan ut att vara gjord av människohand, men det är den troligen inte. At the first place we looked was this interesting rock formation. It almost looks man-made, but it probably isn’t.Det här konstverket är däremot gjort av människohand. Och man kan bara undra ”Varför”? (Vi tog hem burken till återvinningen.) This work of art, on the other hand, is man-made. And one can only wonder ”Why”? (We took the can home for recycling.)
Vi for hemåt igen, på lite mer undanskymda vägar än på vägen upp till Ragunda. Nu gällde det att hitta något ställe där vi kunde få i oss den medhavda matsäcken. Vi hittade en fin liten sjö, Abborrsjön, längs en grusväg mellan Björnäset och Forsed. Det fanns ingenting att sitta på men bilens bagageutrymme fungerade bra.
We headed home again, on slightly more secluded roads than on the way up to Ragunda. Now it was a matter of finding some place where we could get the lunch bag we had brought with us. We found a nice little lake, Abborrsjön, along a gravel road between Björnäset and Forsed. There was nothing to sit on but the trunk of the car worked well.
I vanliga fall har vi med oss färdigbredda smörgåsar, men den här gången skulle det bli för kladdigt. Så vi fick göra dem på plats. Normally, we bring ready-made sandwiches, but this time it would be too messy. So we had to make them on the spot.Det smaskiga resultatet. Dijonsenap var pricken över i. The yummy result. Dijon mustard was the finishing touch.Abborrsjön på nära håll. Abborrsjön up close.
På vägen från thailändska paviljongen och tillbaka i Sollefteå kommun, passade vi på att göra ett besök på Graninge bruk, grundat av guvernören Carl Larsson Sparre på 1670-talet. Nu gick det inte så bra men bruket är ändå ett riksintresse enligt Länsstyrelsen så vi blev både förvånade och besvikna över hur nergånget det var. I stället för att underhålla och bevara de historiskt intressanta delarna på bruket ligger allt fokus på loppmarknader. Den gamla stångjärnshammaren finns i en fallfärdig byggnad omgiven med skräp, vattenhjulen och trärännan är i det närmaste förstörda. En riktigt sorglig anblick alltihop. Vissa byggnader har ändå bevarats rätt bra, men det verkar inte vara på grund av ett historiskt intresse. Läs mer om Graninge bruk här – eller här.
On the way from the Thai pavilion and back in Sollefteå municipality, we took the opportunity to visit Graninge mill, founded by the governor Carl Larsson Sparre in the 1670s. Now it didn’t go so well, but the mill is still a national interest according to the County Administrative Board, so we were both surprised and disappointed by the decline. Instead of maintaining and preserving the historically interesting parts of the works, all the focus is on flea markets. The old bar iron hammer is in a dilapidated building surrounded by rubbish, the water wheels and the wooden chute are almost destroyed. A really sad sight all in all. Some buildings have nevertheless been preserved quite well, but it does not seem to be due to historical interest.
En av byggnaderna, naturligtvis finns det ”antikhandel” och försäljning bakom dörrarna. One of the buildings, of course there are ”antique shops” and sales behind the doors.Kvarnstenar, om de har använts till att mala sjömalm eller mjöl vet vi inte. Millstones, whether they have been used to grind ore from the lake or flour we don’t know.Stångjärnshammare i bedrövlig omgivning. Bar iron hammer in miserable surroundings.Vattenhjul. Hur tråkigt är det inte att se det så här? Waterwheel. How sad is it to see it like this?Vattenhjul och träränna från sjön. Water wheel and wooden chute from the lake.De gamla fasaderna skulle behöva lite omtanke. The old facades could use some care.En av de bättre bevarade byggnaderna, detta är baksidan på ”antikhandeln”. One of the better preserved buildings, this is the back of the ”antique shop”.De gamla arbetarbarackerna är välhållna, men det beror nog mest på att det faktiskt bor människor i dem. The old workers’ barracks are well maintained, but that is probably mostly due to the fact that people actually live in them.Det här är symptomatiskt för platsen. Loppisen fylls på, men man vill inte se plastblommor i den här typen av fönster. This is symptomatic of the location. The flea market is being replenished, but you don’t want to see plastic flowers in this type of windows.
Vi gjorde en tur upp till Ragunda och det första målet var Döda fallet. Resultatet av Magnus Huss (Vildhussen) försök att år 1796 leda om vattnet för att skapa en flottningsbar led förbi Storforsen, med en fallhöjd på 35 meter, i Indalsälven. Det gick helt fel bland annat på grund av att man inte räknat med vårflodens krafter. Hela Ragundasjön tömdes i juni 1796. Älven fick ett nytt flöde vilket innebar att stora arealer översvämmades nedströms. Vi var mycket imponerade av tillgängligheten till fallet. Det går att ta sig runt hela området utan några som helst problem. Läs mer om Döda fallet här.
We made a trip up to Ragunda and the first goal was the Dead fall. The result of Magnus Huss’ (Vildhussen, the “Wild Huss”), attempt to redirect the water to create a log-driving channel past Storforsen, with its 35-metre drop, in Indalsälven. It went totally wrong among other things because one hadn’t counted on the powers of the spring flood. The whole Ragunda lake was emptied in June 1796. The river got a new flow which meant that large areas were flooded downstream. We were very impressed with the accessibility to the fall. It is possible to get around the entire area without any problems. Read more about the Dead fall here.
Första anblicken på vägen ner från parkeringen. First sight on the way down from the car park.Ett imponerande arbete har gjorts för att göra varje del av det döda fallet tillgängligt. An impressive amount of work has been done to make every part of the Dead fall accessible.Medan Storforsen ännu flödade skapade stenar ”jättegrytor”, de roterade och slipade runda hål i berget. While Storforsen was still flowing, stones created ”giant potholes”, they rotated and ground round holes in the rock.Ju längre ner man kommer desto mer inser man vidden av katastrofen. The further down you go, the more you realize the extent of the disaster.Rost på berget längst ner gjorde att man på 1800-talet försökte bryta järnmalm, men det var inte lönsamt. Gruvhålet finns kvar. Rust on the rock at the bottom made them try to mine iron ore in the 19th century, but it wasn’t profitable. The mine hole still exists.Den brantaste delen av fallet. The steepest part of the fall.Nu har vi gått runt hela fallområdet och kommit upp ovanför den brantaste delen. Now we have gone around the entire fall area and have come up above the steepest part.På vägen upp mot caféet där vi fick vår första mjukglass på många år stötte vi på denna lilla duvhöksungdom. On the way up to the cafe where we got our first soft serve ice cream in many years, we came across this little Norther goshawk juvenile.
När vi kom ner till lägenheten i södra förorterna så ville vi gå till vårt vanliga ställe för att ta en öl på kvällen. Det visade sig att det var stängt. Så vi gick till ett annat ställe i närheten där det också finns uteservering, Pappagallo. Det var tur för det var väldigt mycket bättre än det vanliga och med en mycket trevlig servitris från Montenegro. Alltså gick vi dit en gång till och då åt vi också. Dit fortsätter vi att gå i fortsättningen.
When we got down to the flat in the southern suburbs we wanted to go to our usual place for a beer in the evening. Turns out it was closed. So we went to another place nearby that also has outdoor seating, Pappagallo. It was lucky because it was much better than usual and with a very nice waitress from Montenegro. So we went there one more time and then we also ate. We will continue to go there in the future.
Vi började med varsin öl på uteserveringen. We started with a beer each at the outdoor terrace.Sedan kom maten, som borde ha fotograferats på ett tidigare stadium. Mycket god högrevsburgare. Then came the food, which should have been photographed at an earlier stage. Very good prime rib burger.En av oss är lite frusen trots värmen i luften. Så vi gick in en stund. One of us is a little frozen despite the heat in the air. So we went inside for a while.Även inomhus serveras öl. Beer is also served indoors.En sista klunk innan det var dags att gå hem. One last sip before it was time to go home.
Nu har vi trots våra klena kroppar tagit oss för att klara några vandringstips igen. Första i år var Kolbacksberget på Svanö, en kort och enkel vandring till en plats med vacker utsikt. Först gjorde vi ett stopp på en separat liten utsiktsplats, se ovan. Men det var inte målet, dit kom vi en stund senare.
Now, despite our weak bodies, we have taken it upon ourselves to manage some hiking tips again. The first this year was Kolbacksberget on Svanö, a short and easy hike to a place with beautiful views. First we made a stop at a separate small lookout point, see above. But that was not the goal, we got there a moment later.
Snitslingen av spåret var mycket intressant. The marking of the track was very interesting.Fler udda märkningar. More odd markings.Vid promenadens mål, utsikt mot två av Sveriges mest fotograferade broar: Sandöbron och Höga Kusten-bron. At the goal of the walk, a view of two of Sweden’s most photographed bridges: the Sandö bridge and the Höga Kusten bridge.Samma men med lite annan vinkel. Same but with a slightly different angle.På vägen dit och tillbaka passerade vi en mycket idyllisk fotbollsplan. On the way there and back we passed a very idyllic football field.Ordningsmakten är ständigt närvarande vid fotbollsplanen. Law enforcement is constantly present at the football field.Vi passade på att titta lite på Svanö gamla färjeläge också, numera båthamn. Spruthuset är en vacker liten byggnad. We took the opportunity to look at Svanö’s old ferry terminal as well, now a marina. The fire extinguisher house is a beautiful little building.Kan det bli mycket bättre än så här? Can it get much better than this?
Sigges och Ylvas vanlighetsblogg 2.0 