Det norrländska hemmet har fått tillökning. Katten Fido klev in efter en låååång bilresa och tog över lokaliteterna. Nu väntar vi bara på att han ska börja jobba för maten. Eller – egentligen är ju jobbet att fånga maten.
The northern home has had an addition to the family. Fido the Cat walked in after a loooong cartrip and took over the premises. Now we’re just waiting for him to start working for the food. Or – actually the work is to catch the food.
I en helt oomskött rabatt intill huset finner vi denna glada planta. Solen får allt att lysa upp. Synd bara att just denna rabatt kommer att läggas under betong så småningom om planerna går i lås. Men den kan säkert återuppstå någon annanstans i närheten.
In a totally unattended flowerbed by the house we find this happy plant. The sun makes everything shine. It’s just too bad that this very flowerbed will be covered with concrete in due time if plans work out. But it surely can rise again somewhere else close by.
I helgen fick utemöblerna en efterlängtad målning. Inte bara olja utan skyddande färg. Nu ser de nästan ut som teak. Se skillnaden mellan den omålade närmast till vänster och de andra.
The past weekend the outdoor got a longed for painting. Not only oil but protective paint. Now they almost look like teak wood. See the difference between the unpainted one closest to the left and the others.
Vi hade vår, nästan sommar. Och så plötsligt blev det vinter igen. Inte så roligt för den som har vinterkläderna 50 mil norrut. Men nu börjar det ordna sig, körsbärsträden blommar i förorten och väderprognosen säger sommarvärme om några dagar.
We had spring, almost summer. And suddenly it was winter again. Not that fun for the one whose winter clothes are stored 500 kilometers up north. But now it’s beginning to settle, the cherrie trees are blooming in the suburb and the weather prognosis says summer heat in a few days.
Vi for upp med sista stora lasset med grejor. Möttes av en stilla älv där isen sjunger på sista versen. På eftermiddagen var det härligt att sitta i solen.
We went up with the last large load of things. Were met by a quiet river where the ice is on its last legs. In the afternoon it was wonderful to sit in the sun.
Kristin passade på att ta en sväng med skotern medan hon var kvar. Nu har vi en riktig skoterled ner på älven bakom huset.
Kristin took the opportunity to take a ride with the snowmobile while she was still here. Now we have a real snowmobile trail down to the river behind the house.
Sigge hämtade skotern i Nora. Efter en vådlig färd över is, stock och sten och många omkullåkningar i lössnön lyckades han ta sig ända fram till Kolbacken. Där körde han fast i branten. Med hjälp av Kristin kunde han till sist gräva fram skotern och köra den ända fram till huset.
Sigge fetched the snowmobile in Nora. After a hazardous ride over ice, up hill and down dale, and after having fallen over many times in the loose snow, he managed to get all the way to Kolbacken. There he got stuck on the steep slope. With help from Kristin he finally could dig up the snowmobile and drive it all the way up to the house.
Det är rätt fantastiskt att vi som stockholmare har det här runt knuten, på promenadavstånd. Kallt, kallt var det men varmt och gott i den här familjens kätte. Våra egna kinder var rätt frostbitna när vi kom hem.
It’s quite amazing that we Stockholmers have this just around the corner, on walking distance. It was cold, cold but warm and cosy in this family’s pen. Our own cheeks were quite frost-bitten when we got home.
Idag, första söndagen i advent, var det dags att ta fram snöskyffeln för första gången denna vinter. Man vet ju aldrig, rätt vad det är kanske vi vill grilla och nu är det möjligt igen.
Today, the first Advent Sunday, it was time to bring out the snow shovel for the first time this winter. You never know, all of a sudden we might want to grill and now that is possible again.
Dagens promenad tog oss förbi detta åk, en blandning mellan brandkåren, Halloween, konfederationen och Farmor Anka. Vi ville gärna kika in i bilen (och en av oss gjorde det), men stickern på rutan var lite avhållande.
Today’s walk took us pass this ride, a blend of the fire squad, Halloween, the Confederation, and Grandma Duck. We wanted to have a peep into the truck (and one of us did), but the sticker on the window screen was a little restraining.
Sigges och Ylvas vanlighetsblogg 2.0 