Vi tog en promenad ned till naturreservatet (gamla springspår för en del av oss). Där har massor gjorts sedan vi flyttade, fler skyltar, allt är välordnat och det lockar massor med människor. På Alby Friluftsområde satsar man på att bevara en kulturmiljö med svenska lantraser. Där finns Värmlandsfår, fjällkor, Gotlandskaniner, Kindahöns, Göingeget, Linderödssvin och Gotlandsruss. Vi såg bara getter, svin och kaniner. De andra var för långt borta på olika beten.
We took a walk down to the nature reserve (old running tracks for some of us). A lot has been done there since we moved, more signs, everything is well organized and it attracts a lot of people. At Alby Resort, efforts are being made to preserve a cultural environment with Swedish landraces. There are Värmland sheep, mountain cows, Gotland rabbits, Kinda hens, Göinge goats, Linderöd pigs and Gotland pony. We only saw goats, pigs and rabbits. The others were too far away on different pastures.
Förhållningsregler, vad man får och inte får göra inom naturreservatet. Och lite allmän information förstås. Behavior rules, what you can and cannot do within the nature reserve. And some general information, of course.Faunadepå byggd av stockar från olika trädslag. Syftet är att bevara och öka den biologiska mångfalden i naturreservatet. Insekter lägger ägg och deras larver gnager gångar som andra insekter, som bin och rovsteklar, kan använda som bon. Larverna lockar också till sig hackspettar och andra fåglar som äter dem. Fauna depot built from logs from different tree species. The purpose is to preserve and increase biological diversity in the nature reserve. Insects lay eggs and their larvae gnaw passages that other insects, such as bees and hornets, can use as nests. The larvae also attract woodpeckers and other birds that eat them. Hästar är vanligare än kor numera. Kor är bättre för den biologiska mångfalden. De betar på ett sätt som inte ”kväver” marken och gödslar den så att fler pollinerande insekter trivs. Hästar betar marken för hårt. Horses are more common than cows these days. Cows are better for biodiversity. They graze in a way that does not ”choke” the soil and fertilize it so that more pollinating insects thrive. Horses graze the ground too hard.Nils har redan sett sig mätt på hästarna. Full fart framåt! Nils has already seen enough of the horses. Full speed ahead!Stopp vid gethägnet. Göingeget är en medelstor lantrasget, ganska grov och raggig, nyfiken och social. Stop at the goat fence. The Göinge goat is a medium-sized country breed, rather rough and shaggy, curious and social. Linderödssvin, Sveriges enda oförädlade svenska lantras av svin, härstammar från Skåne. Medelstorlek (hanen, galten, väger ca 250 kg och honan, suggan, ca 150 kg). Medellivslängd 8–10 år men en del kan bli upp till 20 år. Linderödssvinen trivs bäst utomhus, även på vintern. Dessa två systrar heter Gun och Greta. Linderöd pig, Sweden’s only unrefined Swedish land breed of pig, originates from Skåne. Average size (the male, the boar, weighs approx. 250 kg and the female, the sow, approx. 150 kg). Average lifespan 8–10 years but some can live up to 20 years. Linderöd pigs thrive best outdoors, even in winter. These two sisters are called Gun and Greta. Gotlandskanin har utvecklats ur den svenska lantraskaninen som idag är utdöd. Fullvuxen väger den 3–4 kg. De växer långsamt, basfödan är hö eller gräs och örter på sommaren. The Gotland rabbit has evolved from the Swedish country rabbit, which is now extinct. Fully grown, it weighs 3–4 kg. They grow slowly, the basic food is hay or grass and herbs in the summer. Humlebar. Humlor är nödvändiga för den biologiska mångfalden. En duktig humla kan befrukta nästan 2 800 blommor varje dag så att vi kan få frukt och bär, står det på skylten. Bumblebee bar. Bumblebees are essential for biodiversity. A good bumblebee can fertilize almost 2,800 flowers every day so that we can get fruit and berries, the sign says. Själva humlebaren ser ut så här, massor av blommor i färger som humlor gillar och med olika blomningstid. Blommorna ger nektar som humlorna vill ha. The bumblebee bar itself looks like this, lots of flowers in colors that hops like and with different blooming times. The flowers provide nectar that the bumblebees want. Stopp vid bikuporna, där Nils får lära sig varifrån honung kommer. Biverket och Tyresö kommun samarbetar för att öka antalet bin och därmed pollineringen. Det sägs att globalt sett är en tredjedel av den mat vi äter beroende av pollinerande insekter och 85 % av pollineringen görs av honungsbin. Det stora problemet är att antalet bin minskar drastiskt, eftersom det industriella jordbruket förstör deras levnadsbetingelser, liksom våra ”monokulturella” trädgårdar. Stop at the beehives, where Nils learns where honey comes from. The Bee Agency and Tyresö municipality are working together to increase the number of bees and thus pollination. It is said that globally one third of the food we eat depends on pollinating insects and 85% of pollination is done by honey bees. The big problem is that the number of bees is drastically decreasing, because industrial agriculture destroys their living conditions, as are our ”monocultural” gardens. Bikuporna. De ligger nära humlebaren så vi får anta att humlorna får dela med sig en del. The hives. They are close to the bumblebee bar, so we can assume that the bumblebees get to share some.
Denna dag gick färden till Lugnvik och ett nytt vandringstipsmål. Det var det tristaste hittills. Framför allt på grund av att de som bor precis intill absolut inte vill ha andra där. Så någon osmart människa hade plockat ner snitslar som ska leda fram till målet och de som fanns kvar ledde fel (vilket naturligtvis skapar förvirring hos dem som kommer dit och de irrar omkring ännu mer på de lokala tomterna). Ingen skylt vid målet fanns det heller. Vi påtalade detta för arrangörerna, som blev glada, och fick ändå koden därifrån.
This day the trip went to Lugnvik and a new hiking tip destination. It was the saddest so far. Mainly because the people who live right next door absolutely do not want others there. So some unwise person had removed the paper strips that are supposed to lead you to the goal and the ones that were left were leading the wrong way (which of course creates confusion for those who come there and they wander around even more in the local gardens). There was no sign at the goal either. We pointed this out to the organizers, who were delighted, and still got the code from there.
Eftersom de flesta snitslarna var nertagna var det tur att stigen ändå syntes så bra, till och med på stenen. Since most of the paper strips had been taken down, it was lucky that the path was still visible so well, even on the rock. Tydliga spår efter mänsklig närvaro. Vi gissar att det har grillats här då och då. Men tanken är förstås inte att utbölingar som vi ska göra det. Clear traces of human presence. We’re guessing there has been BBQ here from time to time. But the idea is of course not that outsiders like us should do it. Vi passerade detta präktiga stenblock på den inte alltför branta vägen upp. We passed this magnificent boulder on the not too steep way up.Högst uppe såg utsikten ut så här. Men någon kod hittade vi förstås inte. At the top, the view looked like this. But of course we didn’t find any code.
Dags för ett nytt vandringstips. Den hittills kortaste sträcka vi har testat. Målet var Middagsberget i Sprängsviken inte mer än ca 500 meter från startpunkten. Det var ganska lagom för en man i sina bästa år med knän som inte riktigt fungerar som de borde.
Time for a new hiking tip. The shortest distance we have tested so far. The goal was Middagsberget (Midday Mountain) in Sprängsviken no more than about 500 meters from the starting point. It was quite adequate for a man in his prime with knees that don’t quite work as they should.
Denna fina skylt står i början av stigen som är den hittills bäst markerade av alla vandringstipsstigar vi gått på. This nice sign is at the beginning of the path, which is so far the best marked of all the hiking tip paths we have followed.Efter en kort vandring öppnade sig denna vy – Sandöbron. After a short hike this view opened up – Sandöbron (Sandö Bridge). Uppe på toppen var det fin utsikt men väldigt många träd i vägen. Vi trodde att man skulle kunna se fjärden på andra sidan toppen, men det gick inte för alla träd. Sigge ser till att hans trasiga knän inte far illa av äventyret. Up at the top there was a nice view but a lot of trees in the way. We thought we would be able to see the bay on the other side of the peak, but it wasn’t possible for all the trees. Sigge makes sure that his broken knees are not hurt by the adventure.Men vi var rätt nöjda med den här utsikten. Sandöbron och Klockestrand. But we were quite happy with this view. Sandöbron and Klockestrand.
Nu har vi äntligen tagit upp vandringstipsen igen, och förhoppningsvis ska vi klara alla denna sommar. Några verkar väldigt lätta, andra mer krävande. Vi får se hur det går. Vi började i alla fall med ett ganska lätt, i Berghamn. Man letar precis som tidigare efter koder, som är uppsatta på skyltar vid målet för varje vandring. Vid målet för just den här vandringen såg det ut som på bilden ovan.
Now we have finally taken up the hiking tips again, and hopefully we will be able to do them all this summer. Some seem very easy, others more demanding. We’ll see how it goes. In any case, we started with a fairly easy one, in Berghamn. Just like before, you look for codes, which are posted on signs at the destination of each hike. At the goal for this particular hike, it looked like the picture above.
Längs stigen mot målet för vandringen fann vi denna tunna lilla brygga. Till vänster ligger en allmän bastu. Along the path towards the goal of the hike we found this thin little bridge. On the left is a public sauna.Trots den korta sträckan finns det flera platser där det står bänkar där man kan vila sig. Det behövde vi inte göra, men vi kunde i alla fall beundra utsikten från dem. Despite the short distance, there are several places where there are benches where you can rest. We didn’t have to, but at least we could admire the view from them.Fiskeläget, med en pytteliten fyr som troligen inte är till mycket hjälp för sjöfarten, men väldigt fin att titta på. The fishing port, with a tiny lighthouse that is probably not of much help to shipping, but very nice to look at.Efter den måttligt ansträngande vandringen fick vi kaffe och smörgås på bryggan i solen och den vackra omgivningen. After the moderately strenuous hike, we had coffee and sandwiches on the bridge in the sun and the beautiful surroundings.Ett besök i kapellet var ett måste. Så här står det på skylten vid stigen upp till kapellet: Berghamns kapell är ett av Sveriges största fiskarkapell. Det byggdes 1750–1752 med hjälp av Gävlefiskarna som hade Berghamn som en fast fiskehamn under sommaren. Gudstjänster hölls sommartid under senare delen av 1700-talet och under större delen av 1800-talet. Vintertid förvarades fiskeredskapen i kapellet. 1892–1894 gjordes en omfattande renovering då kapellet troligen fick sitt nuvarande utseende och byggdes ut till 250 sittplatser. Kapellklockan sattes nu i en stapel på kapellets tak. 1937 skänkte Bergs byamän kapelltomten och kapellet till Nora församling mot att församlingen skulle överta underhållet. A visit to the chapel was a must. This is what it says on the sign by the path up to the chapel: Berghamn’s chapel is one of Sweden’s largest fishermen’s chapels. It was built in 1750–1752 with the help of the Gävle fishermen who had Berghamn as a permanent fishing port during the summer. Services were held in summer during the latter part of the 18th century and during most of the 19th century. In winter, the fishing gear was stored in the chapel. In 1892–1894, an extensive renovation was carried out when the chapel probably got its current appearance and was expanded to 250 seats. The chapel bell was now placed in a bellcot on the chapel roof. In 1937, Berg’s villagers donated the chapel plot and chapel to Nora parish in exchange for the parish taking over the maintenance.Berghamns kapell, den välhållna interiören. Berghamn’s chapel, the well-kept interior.Predikstolen. The pulpit.Orgeln. The organ.
Vi tog med oss Britt på en liten utflykt till Svanö Båthamn i det vackra vädret. En riktigt skön vårvinterdag var det. Väl där bjöds det kaffe och smörgåsar i lä av spruthuset.
We took Britt on a little excursion to Svanö Marina in the beautiful weather. It was a really nice spring winter day. Once there, coffee and sandwiches were offered in the shade of the fire sprinkler house.
Spruthuset vid Svanö Båthamn. Det är där vi tänker sitta dricka kaffe. The fire sprinkle house at Svanö Marina. That’s where we intend to sit and drink coffee.Samma hus från bryggan. Same house from the bridge.Det var riktigt skönt i solen och i lä av huset. Gott kaffe och goda smörgåsar. It was really nice in the sun and in the shelter of the house. Good coffee and good sandwiches.Två som studerar utsikten noga. Two studying the view carefully.Själva utsikten. Det får nog gå ett tag till innan badtunnan används. The view itself. It will probably be a while before the hot tub is used.
Det var jättefint väder så vi bestämde oss för att åka till Icktjärn med kaffe och smörgås. Det var inte helt lätt att ta sig till och från det vindskydd som vi bestämde oss för att sitta vid. Vi sjönk ned jättedjupt i snön på sina ställen. Men till sist kom vi fram och även tillbaka.
The weather was great so we decided to go to Icktjärn with coffee and sandwiches. It was not entirely easy to get to and from the wind shelter we decided to sit at. We sank very deep in the snow in places. But in the end we got there and also back.
Det var rätt många på plats, även om det inte syns här, där vi bara ser dem som fiskar. There were quite a few on site, although it is not visible here, where you see only those who fish.Vi satt en stund vid ett av vindskydden. We sat for a while at one of the wind shelters.
Det snöade som sagt mycket strax före årsskiftet. Sedan blev det varmare väder och det gjorde att det började tina så smått – och plötsligt halkade all snön på taket ner på vår altan. Sedan blev det kallt igen och då frös det mesta av snön till is. Inte förrän i början av februari fick vi möjlighet att ta tag i det, och det var inte lätt. Allt blev inte gjort heller.
As said, it snowed a lot just before the turn of the year. Then the weather got warmer and it started to thaw little by little – and suddenly all the snow on the roof slid down onto our balcony. Then it got cold again and then most of the snow froze to ice. It wasn’t until the beginning of February that we got the opportunity to take care of it, and it wasn’t easy. Not everything was done either.
Ymnigt snöfall som följdes av varmare väder. Det gjorde att snön på taket föll ner på altanen med en duns och skapade en hög snövall. Heavy snowfall followed by warmer weather. This caused the snow on the roof to fall onto the balcony with a thud and create a high bank of snow.Bra mycket senare – som det blev av olika skäl, t ex Stockholmsvistelse – var det dags att försöka ta bort en del av vallen. Vid det här laget hade den stelnat till is. Much later – as it happened for various reasons, e.g. staying in Stockholm – it was time to try to remove part of the embankment. By now it had solidified into ice.Det enda sättet att komma igenom vallen var med ett järnspett. The only way to get through the embankment was with a iron bar.Riktigt hårt var det. Det tog ganska lång tid att bara åstadkomma en liten gång. It was really hard. It took quite a long time to accomplish just a small walk.Från början var ambitionen att rensa hela altanen. Men det blev alldeles för jobbigt, det fick räcka med bara den lilla gången. Fotograferat med imma på linsen. From the beginning, the ambition was to clear the entire balcony. But it became far too hard, just the small path had to be enough. Photographed with mist on the lens.
December avslutades med ganska mycket snöfall. Världen blev plötsligt monokrom, så när som på vissa färgklickar.
December ended with quite a lot of snowfall. The world suddenly became monochrome, except for some color spots.
Svartvit promenad i närområdet. Black and white walk in the neighborhood area.Den disiga utsikten över Gumåsviken tvärs över hästhagen. The hazy view of Gumåsviken across the horse paddock.Gumåsviken igen. Mer svartvitt. Och grått. Gumåsviken again. More black and white. And gray.
Vi for till ett av våra kända blåbärsställen och trodde att vi skulle vara tvungna att gå en bra bit för att hitta några, av det enkla skälet att vi har sett andra plocka där tidigare. Men det visade sig att ingen hade varit där så vi behövde bara gå kanske 100 meter från bilen för att hitta massor med blåbär.
We went to one of our famous blueberry spots, thinking we’d have to walk quite a distance to find some, for the simple reason that we’ve seen others picking there before. But it turned out that no one had been there so we only had to walk maybe 100 meters from the car to find lots of blueberries.
Vi hittade stora, fina, lättplockade blåbär. We found large, nice, easy-to-pick blueberries.Mitt bland blåbären stod dessa fina kamrater. Vi kände oss tvungna att ta med dem hem. In the middle of the blueberries stood these fine fellows. We felt compelled to bring them home.Eftersom vi använder plockare blir det ganska mycket att rensa. En rensram underlättar arbetet. Since we use pickers, there is quite a lot to clear. A cleaning frame makes the work easier.Den här något suddiga filuren följde också med oss hem. This slightly blurred bugger also came home with us.Färdigrensat och sherryn är nästan inte ens påbörjad. Cleaning finished and the sherry is almost not even started.
Sigges och Ylvas vanlighetsblogg 2.0 