Vid Gäddtjärn ligger det ett vindskydd bara några meter från det ställe där man kan parkera bilen. Därför passar det bra att besöka med Britt som har lite svårt att gå ibland. Det var en fin dag (som omväxling) så vi for dit för att fika och äta grillad korv.
At Gäddtjärn there is a windbreak just a few meters from where you can park your car. Therefore, it is good to visit with Britt, who has a little difficulty walking sometimes. It was a nice day (for a change) so we went there to have coffee and eat grilled sausage.
I vindskyddet. Nu ska det göras upp eld. In the wind shield. Now a fire must be made.Elden börjar ta sig bra. The fire is coming fine.Nu nästan glöd, vi eldar som nästan alltid med snickerispill. Now almost glowing, we make the fire as almost always with carpentry leftovers.Korv med bröd (utan senap och ketchup för det glömde vi), saft, kaffe, muffins och kaka. Det blev ganska bra ändå. Sausage with bread (without mustard and ketchup because we forgot), juice, coffee, muffins and cookie. It turned out pretty well though.
Sigge gjorde ett par båtar till Ebba och Ludvig och vi for ut till Rotsidan för att sjösätta dem. Så blev det inte för det var för mycket vind. Vi trodde att vi skulle kunna grilla korv där, men det började regna precis när elden hade tagit sig. Så vi tänkte om och nöjde oss med bullar och kakor där. Sedan for vi till Barsta och åt glass och besökte det gamla fiskekapellet från 1600-talet. Efter det sjösattes båtarna och lämnades där åt sitt öde. Korvarna blev grillade i köket hemma senare.
Sigge made a couple of boats for Ebba and Ludvig and we went out to Rotsidan to launch them. It didn’t happen that way because there was too much wind. We thought we could grill sausages there, but it started raining just as the fire had started. So we changed our minds and settled for buns and cakes there. Then we went to Barsta and ate ice cream and visited the old fishing chapel from the 17th century. After that the boats were launched and left there to their fate. The sausages were grilled in the kitchen at home afterwards.
Ebba ville genast ta med sin båt till vattnet och pappa Fredrik fick följa med. Ebba immediately wanted to take her boat to the water and dad Fredrik had to come along.Det blåste lite för mycket så båten fick hänga med ett tag till. It was a bit too windy so the boat had to hang on for a while longer.Ludvig var inte lika pigg på att sätta sin båt i vattnet. Han var mest hungrig. Ludvig was not as eager to put his boat in the water. He was mostly hungry.Eftersom det trots allt blev en eld så måste vi släcka ordentligt innan vi for. Det ville Ludvig hjälpa till med. Since there was a fire after all, we had to put it out properly before we left. Ludvig wanted to help with that.Vi klarade bristen på grillad korv med kakor och bullar och ett löfte om glass i Barsta. We managed the lack of grilled sausage with cookies and buns and a promise of ice cream in Barsta.I Barsta Fiskekapell fanns dessa fina vykort gratis. Båda Ebba och Ludvig tog varsitt. In Barsta Fishing Chapel these nice postcards were available for free. Both Ebba and Ludvig took one each.Inne i kapellet, många fina målningar på väggar och tak. Inside the chapel, many fine paintings on the walls and ceiling.När vi kom ut från kapellet var det äntligen dags att sjösätta båtarna. Här blåste det inte lika mycket. When we got out of the chapel it was finally time to launch the boats. It wasn’t as windy here.Båtarna behövde lite hjälp att komma ut från land. The boats needed a little help to get away from land.Sedan for vi därifrån och lämnade båtarna som kanske åker ända till Finland. Then we left and left the boats that might go all the way to Finland.
Trots ganska trist väder bestämde vi oss för att gå till Latbergsstugan. Det var nog en lite för lång promenad, men Fredrik, Ebba och Ludvig tog sig dit i alla fall (om än med visst knorrande). När vi kom fram blev det kaffe, saft, bullar, doughnuts och kakor… inne i stugan. Och sedan gick vi hem igen.
Despite rather dreary weather, we decided to go to Latbergsstugan. It was probably a bit too long a walk, but Fredrik, Ebba and Ludvig got there anyway (albeit with some grumbling). When we arrived there was coffee, juice, buns, doughnuts and cookies… inside the cabin. And then we went home again.
På väg mot stugan, det är en väldigt lång promenad. Ebba och Ludvig har varsin walkietalkie så de kan prata med varandra även om de inte ser varandra. On the way to the cabin, it’s a very long walk. Ebba and Ludvig each have a walkie-talkie so they can talk to each other even if they can’t see each other.Det finns ett träd på vägen som är nästan som en stol. Ludvig provade först. There is a tree on the road that is almost like a chair. Ludvig tried first.Sedan provade Ebba, men hon ville stå i stället för sitta. Det gick också bra. Then Ebba tried, but she wanted to stand instead of sit. It too went well.Äntligen vid stugan, efter en lång promenad. Finally at the cabin, after a long walk.Eftersom det regnade lite så drack vi kaffe och saft och åt bullar och kakor inne i stugan. Since it was raining a little, we drank coffee and lemonade and had buns and cookies inside the cabin.På väg hem igen. Ludvig tyckte att det var alldeles för långt att gå, så han surade lite. On the way home again. Ludvig thought it was far too far to walk, so he sulked a little.
Nästa vandringstips som vi faktiskt klarade av samma dag, var skoterstugan på Trappberget i Bollstabruk. Vi startade vid Hamptjärnen som syns ovan, gick sedan enligt kartan. Stigen var på sina ställen helt sönderkörd av skogsmaskiner så vi fick göra långa omvägar för att komma runt blöta diken. Väl uppe vid stugan var det en besvikelse. Det var det skräpigaste vandringstipsmål vi kommit till. Plus att mycket var vandaliserat.
The next hiking tip that we actually managed on the same day was the snow mobile cabin on Trappberget in Bollstabruk. We started at the Hamptjärnen seen above, then went according to the map. In places the path was completely destroyed by forest machines so we had to make long detours to get around wet ditches. Once up at the cabin, it was a disappointment. It was the most littered hiking tip destination we have ever come to. Plus a lot was vandalized.
Skoterstugan. Så här långt ser det ganska trevligt ut. Men det är bara innan man har börjat se sig omkring. The snowmobile cabin. So far it looks pretty nice. But that’s only before you start looking around.En ganska fin utsikt trots allt. En bit nedanför kommer den trista stigen upp. A pretty nice view after all. A bit below the dreary path comes up.Sönderslagna fönster, hål i dörren. Det ser ganska gräsligt ut därinne också. Vi tycker inte att skoterklubben kan vara stolta över det här. Broken windows, holes in the door. It looks pretty awful in there, too. We don’t think the snow mobile club can be proud of this.Det finns en sopbehållare, men det verkar inte vara så många som vet vad den ska användas till. Det låg skräp överallt. There is a trash can, but not many people seem to know what it’s supposed to be used for. There was trash everywhere.
Nu har vi tagit upp vandringstipsen igen, efter att ha skött det ganska dåligt ett par år. Vi hoppas klara alla detta år. Första målet blev en utsiktsplats i Styrnäs med utsikt mot älven. En fin ganska kort promenad dit, lätt och barnvänligt som det beskrivs.
Now we have taken up the hiking tips again, after managing it quite badly for a couple of years. We hope to make it all this year. The first goal was a viewpoint in Styrnäs with a view of the river. A nice rather short walk there, easy and child-friendly as described.
Stigen till utsiktsplatsen var verkligen lätt att gå och inte särskilt lång. The path to the viewpoint was really easy to walk and not very long.Inte riktigt framme än, men vi började få en uppfattning om vad vi skulle få se. Not quite there yet, but we were starting to get an idea of what we were going to see.Vi är framme. Utsikt neråt älven. We are there. View down the river.Utsikt uppåt älven. View up the river.
Den av oss som inte har så ont i knäna kan gå hem från Icktjärn på egna ben. På vägen finns en avstickare till toppen på Latbergets skidbacke. Även där har man fin utsikt över Kramfors.
The one of us who don’t have too much pain in the knees can walk home from Icktjärn on own legs. On the way there is a detour to the top of Latberget’s ski slope. From there, too, you have a nice view of Kramfors.
Kramfors från Latbergsbackens topp. Kramfors from the top of Latbergsbacken.
Ett annat ställe där det går bra att gå för folk med dåliga knän är Icktjärn. Där ligger det träspänger runt nästan hela sjön, det är inte brant och det finns mängder av bryggor och vindskydd för fiskefolket.
Another place where it is good to go for people with bad knees is Icktjärn. There are wooden footbridges around almost the entire lake, it is not steep and there are lots of bridges and windbreaks for the fishing people.
Det är en trevlig promenad runt sjön, mestadels på träspänger. It’s a nice walk around the lake, mostly on wooden footbridges.Det tillkommer fler och fler bryggor ut i vattnet, tänkta för fiskare. There are more and more bridges out into the water, intended for fishermen.Mer brygga, av det mer avancerade slaget. Dessutom finns grillmöjligheter vid en hel del av bryggorna. More bridge, of the more advanced kind. In addition, there are barbecue facilities at many of the bridges.En lugn stund vid sjön. A quiet moment by the lake.
Äntligen kom vi ut för att plocka trattkantarareller. Bra sent eftersom det redan har hunnit bli minusgrader och lite snö. Det är inte första gången, vi har plockat trattkantareller under ett snötäcke förr. De är lika goda ändå. Egentligen är det två olika sorters svampar, trattkantareller och rödgul trumpetsvamp, men vi kallar allihop för trattkantareller för enkelhetens skull. Idag var det rödgul trumpetsvamp som följde med hem.
Finally we got out to pick funnel chanterelles. Quite late because it has already had gotten below freezing and some snow. It is not the first time, we have been picking chanterelles under a blanket of snow before. They are just as good though. There are actually two different kinds of mushrooms, funnel chanterelles and yellow footed chanterelles, but we call them all funnel chanterelles for simplicity. Today it was yellow footed chanterelles that came home with us.
Minusgrader har egentligen ingen betydelse för smaken på svampen. Men när man plockar dem så får man bryta av dem. Det är rätt bra för roten med jord följer inte lika lätt med. Subzero temperatures really have no effect on the taste of the mushroom. But when you pick them, you have to break them off. It is quite good because the root with soil does not follow as easily.Resultatet. Det blev en del. Nu måste de tina och torka lite innan det går att rensa dem. The result. It was quite a lot. Now they have to thaw and dry a bit before they can be cleaned.
Trots det ganska trista vädret bestämde vi oss för att göra en liten utflykt i närområdet – till Hälsostugan på Latberget, en ganska enkel promenad. Lite regn i luften gjorde ingenting. Regntunga skyar hängde över Kramfors, som synes på bilden ovan.
Despite the rather dreary weather, we decided to make a small excursion in the immediate area – to Hälsostugan (the ”Health Lodge”) on Latberget, a fairly easy walk. A little rain in the air didn’t matter. Rainy clouds hung over Kramfors, as can be seen in the picture above.
Hälsostugan. Det började regna ganska ordentligt när vi var där, så vi tog skydd inne i den – den står öppen vilket är rätt fantastiskt. ”The Health Lodge.” It started raining quite hard when we were there, so we took shelter inside it – it’s open which is pretty amazing.Efter en stund lugnade regnet ner sig så vi kunde gå ut igen. En glimt av Ångermanälven därborta. After a while the rain calmed down so we could go out again. A glimpse of river Ångermanälven over there.Så var det bara att gå tillbaka igen, i måttlig nederbörd. Then it was just a matter of going back again, in moderate rainfall.På vägen passerade vi denna myr (som vi naturligtvis hade passerat på vägen upp också). On the way we passed this marsh (which of course we had passed on the way up, too).
Dags för en ny bergsbestigning. Detta berg i Allsta, Vikmunsberget, var brantare än vi trodde det skulle vara, men en ganska kort vandring. Man började med att gå längs en smal väg, vek av på en stig och sedan bar det uppåt. Väl däruppe var utsikten väl värd promenaden, även om den var brant.
Time for a new mountain climb. This mountain in Allsta, Vikmunsberget, was steeper than we thought it would be, but a fairly short hike. You started by walking along a narrow road, turned off onto a path and then upwards. Once up there, the view was well worth the walk, even if it was steep.
Det var en väldigt vacker trakt vi kom till. På vägen ner fick vi sällskap av en äldre herre som bor i just detta hus och han berättade att de endast åtta familjer som bor just här hjälps åt att hålla ordning på markerna. It was a very beautiful area we came to. On the way down we were joined by an elderly gentleman who lives in this particular house and he told us that the only eight families who live here help to keep the grounds in order.Tidigt under promenaden passerade vi denna fina grupp med kvigor. Early on in the walk we passed this fine group of heifers.På ena sidan om den allt brantare stigen ligger Edsviken. Även den värd att se. On one side of the increasingly steep path lies Edsviken. Also worth seeing.Uppe på berget. Första anblicken av utsikten: Storsandviken. Up on the mountain. First glimpse of the view: Storsandviken.På vägen ner såg vi denna kamrat, en huggorm. Den låg uppe på vägen men ringlade snabbt iväg när vi kom för nära. On the way down we saw this fellow, a viper. It was up on the road but quickly wriggled away when we got too close.Framme vid bilen igen, hittade vi en ny kamrat, en syrsa. Back at the car, we found a new companion, a cricket.
Sigges och Ylvas vanlighetsblogg 2.0 