Sigge tog med sig dagbarnet till Hälsostugan på Latberget, en ganska lagom promenad för en liten hund. Väl där fick han titta på utsikten över Kramfors som är riktigt fin. Det är förstås svårt att veta om han uppskattade utsikten mer än promenaden, troligen inte.
Sigge took the day care child to Hälsostugan on Latberget, a fairly suitable walk for a small dog. Once there, he got to look at the view of Kramfors which is really nice. Of course, it is difficult to know if he appreciated the view more than the walk, probably not.
Han fick sitta på bordet, för bildernas skull. Annars är det naturligtvis förbjudet. He was allowed to sit on the table, for the sake of the pictures. Otherwise, of course, it is forbidden.Tycho är en fundersam hund, stannar ofta och begrundar det han ser. Man undrar vad som rör sig i den lilla hundhjärnan. Tycho is a thoughtful dog, often stopping and pondering what he sees. One wonders what is moving on in the little dog brain.
Nu när våren är på väg vill vi gärna börja gå mer i skogen och SGU-stugan är ett vanligt besöksmål. Tanken var att åtminstone gå fram till det ställe där stigen börjar, men det gick inte, om man inte skulle pulsa i snön.
Now that spring is on its way, we would like to start walking more in the forest and the SGU cottage is a common destination. The idea was to at least go to the place where the trail begins, but it was not possible, if you would not plod through the snow.
På vägen upp mot Icktjärn och så småningom SGU-stugan har det avverkats en hel del. Här har några tallar lämnats för att det ska bildas fler tallfrön. On the way up to Icktjärn and eventually the SGU cottage, a lot has been felled. Here, some pines have been left to form more pine seeds.Vägs ände. Det gick inte att gå vidare upp mot stället där stigen till SGU-stugan startar. End of road. It was not possible to continue up towards the place where the path to the SGU cottage starts.Det var alldeles för mycket snö kvar för att fortsätta. There was far too much snow left to continue.
Det var intressant att se om snön smält tillräckligt för att en tur på naturstigen skulle vara möjlig. Det hade den, även om det var kvar en del snö här och där. Men inte värre än att det gick att passera torrskodd.
It was interesting to see if the snow melted enough for a trip on the nature trail to be possible. It had, even though there was still some snow here and there. But no worse than it was possible to pass dry-shod.
En gångbro med hybris på vägen mot Frånö.
A footbridge with hubris on the way to Frånö.I skogen låg snön kvar här och där, men inte särskilt mycket på stigen, som tur var.
In the forest the snow remained here and there, but not much on the path, lucky enough.
Vi gjorde ett försök till ute i svampskogen (eller snarare trollskogen), trots ganska trist väder. Först hittade vi just ingenting, så hittade vi just ingenting och när vi var nära att ge upp så råkade vi på ett toppenställe. Vi kom hem med 10 liter trattkantareller.
We made another attempt out in the mushroom forest (or rather the magic forest), despite quite dreary weather. At first we found about nothing, then we found about nothing and when we were close to giving up we came across a top spot. We came home with 10 liters of funnel chanterelles.
I den rätt oländiga terrängen hittade vi detta naturens konstverk. In the rather rugged terrain, we found this art piece of nature.
Trollen lurar bakom stockar och stenar. The trolls lurk behind logs and rocks.
Äntligen! tänkte vi när vi hittade dessa. Men sedan var skogen ”tom” igen. Finally! we thought when we found these. But then the forest was ”empty” again.
”Tom” ända tills vi hittade dessa mossiga marker. ”Empty” until we found these mossy grounds.
Där hittade vi mängder av den här sorten. There we found lots of this variety.
Vi såg bara hattar i den djupa mossan. När vi plockade dem var detta vad vi fick upp. Inte alla var så här stora förstås, men tillräckligt många. We only saw hats in the deep moss. When we picked them, this was what we got up. Not all were this big, of course, but enough.
Så här ser 10 liter svamp ut före rensning. This is what 10 liters of mushrooms look like before cleaning.
Så här ser nästan 10 liter svamp ut efter rensning (en del gick direkt in i middagen). Torkdags. This is what almost 10 liters of mushrooms look like after cleaning (some went straight into the dinner). Drying time.
Så här ser nästan 10 liter svamp ut när de torkat. This is what almost 10 liters of mushrooms look like after drying.
Ett nytt försök i svampmarkerna. De ligger i ett naturreservat där livet till största får pågå utan mänsklig inblandning. Det innebär att det på många ställen är rätt otillgängligt. Men det är bara bra om man vill ha svampen för sig själv.
A new attempt in the mushroom fields. They are located in a nature reserve where life can go on for the most part without human intervention. This means that in many places it is quite inaccessible. But that’s just fine if you want the mushrooms all for yourself.
Man får klättra över stockar och stenar. Bra motion! You have to climb over logs and rocks. Good exercise!
Till sist hittade vi det vi kom för. Finally we found what we came for.
Kristin kom på en snabbvisit så vi passade på att fara till Hamptjärn igen (vi var där i maj första gången) med henne och hennes farmor och farfar. Det är en inte alltför lång promenad från den lilla parkeringen ned till själva tjärnen. Eldplatsen så lite bättre ut förra gången vi var där, men tjärnen var lika fin.
Kristin came for a quick visit som we took the opportunity to go to Hamptjärn again (we were there in May for the first time) with her and her grandmother and grandfather. It is a not too long walk from the small parking lot down to the pond itself. The fireplace looked a little better the last time we were there, but the pond was just as nice.
Efter bilfärd och promenad var det dags för kaffe och smörgåsar vid den lilla eldplatsen. After driving and walking, it was time for coffee and sandwiches at the small fireplace.
Fika med lite sjöutsikt. Coffee with a little lake view.
Två gånger har vi varit ute på blåbärsjakt i år och vi har fått ihop alldeles tillräckligt (eller möjligen för mycket) bär. Totalt drygt 9 kg eller 13 liter. Allt har blivit blåbärsmarmelad, en version som är ännu godare än förra årets. Vi har också lärt oss att blåbärsfläckar på händerna tar man bort med citron.
Twice we have been out on blueberry hunting this year and we have collected just enough (or possibly too much) berries. A total of just over 9 kg or 13 liters. All of it has become blueberry marmalade, a version that is even better tasting than last year’s. We have also learned that blueberry stains on the hands are removed with lemon.
Vi plockade på samma ställe som förra året och i år finns det tydligen hur mycket som helst. We picked in the same place as last year and this year there is apparently as much as you like.
Lite olika storlekar var det men många var riktigt stora och fina. The sizes varied a little but many were really big and nice.
Välförtjänt kaffe ute i blårbärsriset. Well-deserved coffee out among the blueberry sprigs.
Vi kom hem med en hel del båda gångerna vi var ute. We came home with quite a lot both times we were out.
Vid första tillfället rensade bären vi inomhus, vädret var lite trist. At the first occasion we picked and cleaned the berries indoors, the weather was a bit dull.
Vid andra tillfället kunde vi rensa alltihop ute på altanen. On the second occasion, we were able to clean them all out on the patio.
Rensade blåbär, strax dags för grytan. Picked and clean blueberries, soon time for the pot.
All marmelad hällde vi upp på burkar med egna etiketter. Detta är en typisk show off-bild. We poured all the marmalade into jars with our own labels. This is a typical show off image.
Och nu är det bara att börja äta marmeladtoast tills vi spricker. Det blir ingen annan föda förrän dessa burkar är slut… Två burkar saknas på bilden. And now we will have to eat marmalade toast until we crack. There will be no other food until these jars are finished… Two jars are missing in the picture.
En sen eftermiddag efter en trött dag gick vi upp till SGU-stugan i förhoppningen att hitta några kantareller. Det gjorde vi inte. Men det är alltid roligt att se hur ängen där uppe frodas, trots bristen på betesdjur.
One late afternoon after a tired day, we went up to the SGU cottage in the hope of finding some chanterelles. We didn’t. But it is always nice to see how the meadow up there thrives, despite the lack of grazing animals.
Den röda SGU-stugan till vänster och en gammal bakstuga från fäbodtiden. The red SGU cottage on the left and an old baking hut from the summer pasture period.
Bakstugan, omringad av ängsblommor. The baking hut, surrounded by meadow flowers.
Ytterligare ett vandringstips: Hornöberget. Det var med på listan även förra året och även 2018, men den här gången var målet ett helt annat ställe. Vi följde glatt leden och trodde att det räckte med det, men det visade sig att vi borde ha tittat lite mer på kartan för att komma rätt. Resultatet blev att vi gick nästan dubbelt så långt och blev dubbelt så svettiga. Å andra sidan fick vi dubbelt så mycket motion, och det var rätt bra.
Another hiking tip: Hornöberget. It was on the list last year, too, and also 2018, but this time the goal was a completely different place. We happily followed the trail and thought that was enough, but it turned out that we should have looked a little more at the map to get it right. The result was that we walked almost twice as far and became twice as sweaty. On the other hand, we got twice as much exercise, and that was quite ok.
Under promenaden konstaterade vi att det verkar som om det kan bli rätt bra med blåbär detta år, i alla fall på sina ställen. During the walk we found out that it seems like it can be quite a lot of blueberries this year, at least in some places.
Vi kom ner till stranden och när vi tittade åt vänster så såg vi Lövviksbron. We came down to the beach and when we looked to the left we saw the bridge Lövviksbron.
Och när vi tittade åt höger så såg vi ut mot havet. Här insåg vi att vi kommit fel. And when we looked to the right, we looked out towards the sea. Here we realized we were at the wrong place.
Så vi gick tillbaka, hittade rätt stig och längs den fanns flera platser att sitta ned och vila på. So we went back, found the right path and along it were several places to sit down and rest.
Just denna bänk verkade gjord för mer småväxta, den räckte oss knappt till knäna. This particular bench seemed to be made for smaller ones, it barely reached up to our knees.
Vi hittade koden och gick tillbaka och på vägen såg vi Höga Kusten-bron skymta fram mellan träden. We found the code and went back and on the way we caught sight of the Höga Kusten bridge between the trees.
Sigges och Ylvas vanlighetsblogg 2.0 