Upp i ottan för att åka till jobbet efter helgens snöfall. Det kan sammanfattas så: fantastiskt vackert att se på men fruktansvärt jobbigt att ta sig fram i den sliriga snön, som det blir när det är nära noll grader.
Up in the very early morning to go to work after the weekend’s snowfall. It can be summed up like this: amazingly beautiful to look at but terribly difficult to get through in the slushy snow, which is how it gets when it is close to zero degrees.
Vi tog oss upp till Jättesta fäbodar där vi har några ställen där vi brukar hitta gula kantareller, även om det är trattkantareller vi brukar hitta mest av. Det blev så det räcker till en kantarelltoast var. Men det var inte helt lätt att ta sig dit, för överallt fanns massor av vindfällen och en del måste man gå runt för att passera. Några foton, men inte på de träd som faktiskt ligger över stigen.
We made our way up to Jättesta hill farm where we have a few spots where we tend to find yellow chanterelles, although it’s funnel chanterelles that we tend to find the most. It turned out that there is enough for one chanterelle toast each. But it wasn’t entirely easy to get there, because everywhere there were lots of windfalls and some you had to go around to pass. Some photos, but not of the trees that are actually over the path.
Vi gjorde en utflykt för att titta på en av de historiskt intressanta platserna i närområdet: Häxberget nordväst om Kramfors.
Efter att ha blivit dömda avrättades 71 kvinnor för att vara häxor på denna plats år 1675, genom halshuggning med bredyxa. Idag finns en minnessten där, rest 1975, och platsen skyddad av kulturminneslagen.
We went on an excursion to see one of the historically interesting places in the near area: Witch Mountain northwest of Kramfors.
After having being sentenced to death, 71 women were executed, for being witches, at this place in 1675, by decapitation with a broadaxe. Today there is a memorial stone there, erected 1975, and the site is protected by the Cultural Heritage Act.
Nu har vi trots våra klena kroppar tagit oss för att klara några vandringstips igen. Första i år var Kolbacksberget på Svanö, en kort och enkel vandring till en plats med vacker utsikt. Först gjorde vi ett stopp på en separat liten utsiktsplats, se ovan. Men det var inte målet, dit kom vi en stund senare.
Now, despite our weak bodies, we have taken it upon ourselves to manage some hiking tips again. The first this year was Kolbacksberget on Svanö, a short and easy hike to a place with beautiful views. First we made a stop at a separate small lookout point, see above. But that was not the goal, we got there a moment later.
Snön har börjat töa bort och nu är det lättare att ta sig fram på stigar och vägar. Vi skulle inte bege oss ut på isarna runt omkring längre, men en del andra tycker att det är helt ok fortfarande.
The snow has started to thaw and now it is easier to walk along paths and roads. We would not go out on the ices around anymore, but some others think it’s still ok.
Vintern innebär is och stundtals rätt besvärliga promenader. Men också mycket fint att titta på.
Winter means ice and sometimes quite difficult walks. But also a lot of nice things to look at.
En av oss kliver upp i ottan och går till jobbet, som utförs i hemmet. Det är ett bra sätt att komma igång på morgonen, även om det är rätt mörkt numera och en del dagar riktigt dimmigt.
One of us gets up early and goes to work, which is performed at home. It’s a good way to get started in the morning, even if it’s pretty dark nowadays and some days really foggy.
Dagbarnet Tycho ser till att vi kommer ut och promenerar även under veckorna. Han får uppleva en hel del saker som är nya och spännande för honom, till exempel stora vatten.
The daycare child Tycho makes sure that we get out and walk even during the weeks. He gets to experience a lot of things that are new and exciting to him, such as big waters.
Vi har inte lyckats fixa ett enda vandringstips i år. Men nu när vi var i blåbärsskogen så passade vi på att besöka kvartsbrottet på Långtoberget, som var ett vandringstips och inte mer än några hundra meter att gå (inte mycket till vandring). Det var i alla fall en intressant plats, synd bara att det inte fanns mer information om vad som pågått där förr i tiden.
We haven’t managed to fix a single hiking tip this year. But now that we were in the blueberry forest, we took the opportunity to visit the quartz quarry on Mt. Långtoberget, which was a hiking tip and no more than a few hundred meters to walk (not much for hiking). In any case, it was an interesting place, just a pity that there was no more information about what was going on there in the past.
En av oss tog sig för att promenera hela vägen upp till SGU-stugan ända hemifrån. Det är egentligen inte så långt, men mest uppför så det känns längre än vad det är – på vägen dit. Hemvägen går väldigt lätt.
One of us took a walk all the way up to the SGU cottage from home. It’s not really that far, but mostly uphill so it feels longer than it is – on the way there. The way home is very easy.
Sigges och Ylvas vanlighetsblogg 2.0 