Temperaturen har lagt sig på en något rimligare nivå. Bättre för fåglarna som har återkommit till vår vinterrestaurang. Bättre för den som någon enstaka gång ger sig ut på promenad. Vi saknar solen. Det är lite grått.
The temperature has settled on a slightly more reasonable level. Better for the birds that have returned to our winter restaurant. Better for those who occasionally go out for a walk. We miss the sun. It is a little gray.
Ett par dagar in på det nya året blev det kallt. Gräsligt kallt! Men solen sken så det fick inte hindra från en kort promenad. Vid hemkomsten var fotografen helt nedisad. Det var ingen vacker syn och publiceras inte.
A few days into the new year, it was cold. Awfully cold! But the sun shone so that didn’t stop us from a short walk. On returning home, the photographer was quite icy. It was not a pretty sight and wont be published.
Längs en av våra mest frekventerade promenadvägar ligger en gullig liten stuga. Låg en gullig liten stuga. Den fick ett ledsamt slut och är numera bara aska och ett minne.
Along one of our most frequented promenades is a cute little cottage. Was a cute little cottage. It had a sad end and is now only ashes and a memory.
I de södra förorterna ägnades helgen åt blandad motion. Och blandat väder var det verkligen. Det började med en fin höstdag och slutade med vinter.
In the southern suburbs the weekend was devoted to mixed exercise. And it really was mixed weather. In the beginning we had a nice autumn day, but we ended up with winter.
Snart går vi in i årets gråaste månad. Denna färggranna sista oktober är det svårt att föreställa sig.
Soon we enter the grayest month of the year. This colorful end of October that is difficult to imagine.
Hösten har slagit till med full kraft även i Stockholm. Grått, duggregn, blåsigt, småkallt. Tur att höstlöven sätter lite färg på eländet. Hur skulle vi klara oss utan lönnar och ekar? Det hade blivit färre höstpromenader, det är en sak som är säker.
Fall has struck with full force even in Stockholm. Gray, cloudy, windy, quite chilly. Luckily autumn leaves put a little color to the misery. How would we cope without maples and oaks? There had been fewer autumn walks, there is one thing that is for sure.
Vilken härlig dag! En lång, låååång promenad i det soliga men rätt blåsiga vädret. Stockholm är nog som vackrast nu, tidigt på hösten. Många turister på sta’n! Rundan tog tre och en halv timme.
What a lovely day! A long, looong walk in the sunny but quite windy weather. Stockholm is probably at it’s most beautiful now, in early autumn. Many tourists in town! The round took three and a half hours.
Den gamla ”hemmaskogen” har blivit uppgraderad till naturreservat. Den är numera mycket välstädad och massor av människor tillbringar tid där; de joggar, orienterar, har lägereldar och skoglekar. Men djuren låter sig inte skrämmas, inte ens de som riskerar bli trampade på.
The old ”home forest” has been upgraded to a nature reserve. It is now very tidy and lots of people spend time there; they jog, orienteer, have camp fires and forest games. But the animals don’t let themselves be intimidated, not even those who risk being trampled on.
För tredje gången på några veckor har vi plockat gula kantareller på ett och samma ställe. Varje gång har vi fått med oss ca 1 kg hem, denna gång lite mer. Gigantisk kantarelltoast till middag – IGEN! Ingen klagar. Och ingen talar om vart stället är.
For the third time in a few weeks we have picked yellow chanterelles in one and the same place. Each time we have brought home about 1 kg, this time a little more. Gigantic chanterelle toasts for dinner -– AGAIN! Nobody complains. And nobody will tell you where the place is.
Vi for iväg för att plocka alla de där blåbären som vi såg häromdagen. De flesta hade blivit plockade redan, men vi fick med oss ca 5 liter hem ändå. Vi trodde vi var helt ensamma uppe på berget ända tills vi hörde en klart australiensisk dialekt talas bakom några buskar. Där fann vi Glenn (son) och Harvey (far), som hade vandrat upp till toppen på vårt blåbärsberg, ca 1,2 km. Harvey och hans fru har köpt hus i Viksjö så vi hoppas vi får träffa dem igen.
We set off to pick all those blueberries we saw the other day. Most had been picked already, but we brought home about 5 liters anyway. We thought we were all alone on the mountain until we heard a distinctly Australian dialect spoken behind some bushes. There we found Glenn (son) and Harvey (father), who had walked up to the top of our blueberry mountain, about 1.2 km. Harvey and his wife have bought a house in Viksjö so we hope to see them again.
Sigges och Ylvas vanlighetsblogg 2.0 