Vi tog ut bilen lite, mest för att kolla att de nya däcken var ok. Det var de. Vädret var så där, men några fina och lite udda ställen fick vi se.
We took the car out a little, mostly to make sure the new tires were ok. They were. The weather was so and so, but we saw some nice, and somewhat odd, places.
Vi tog oss upp till Ringkallen igen. En rätt krävande promenad. Ringkallen är ett av Nordingrås större bergmassiv som når 273 m ö h. Vägen till toppen är ca 3 km, bara uppför och rätt brant här och där. Som amatörmotionärer var vi rätt nöjda med att komma upp utan att få hjärtinfarkt. Och utsikten är hänförande! Det är nog därför Helmer Osslund hade detta berg som ett favoritställe.
We went up to Ringkallen again. A rather demanding walk. Ringkallen is one of Nordingrås major mountain ranges that reach 273 m a s l. The road to the top is about 3 km long, uphill only and quite steep here and there. As amateur exercisers, we were pretty happy to get up without getting a heart attack. And the view is breathtaking! That’s probably why Helmer Osslund had this mountain as a favorite place.
Traditionalister som vi kan ju inte köpa all näring i butiken. Något måste det gå att ordna på egen hand, ute i det fria. Årets första kantarellsafari gick riktigt bra, drygt 3 liter/960 gram gula kantareller fick vi ihop. En redig kantarelltoast eller två räcker bra till middag.
Så var det dags igen för Lockne Byafest. Som vanligt utgick vi från Rogers och Maggans hemställe, där det blev både gott grillat och avancerade skyttetävlingar. (Blygsamheten förbjuder skribenten att tala om vem som vann… det ska dock noteras att två av tre tävlingar var barnanpassade.)
Senare for vi till Lockne där det redan var fullt med folk och god stämning. Lugnviks-pöjka, Andreas Strindlund och Daniel Sjöholm, spelade och det blev stundtals riktigt mycket folk på dansgolvet. Kvällen (d v s natten, klockan hann bli två sådär), avlutades med ett kolossalt åskväder med ett ösregn som går till historien. Häftigt var det – särskilt att Rogers och Maggans husvagn håller tätt även under sådana förhållanden. Vi kommer nog inte att kunna låta bli att delta nästa år igen!
So, time again for Lockne village party. As usual, our starting point was Roger’s and Maggan’s homestead, where we had good BBQ and advanced shooting competitions. (Modesty forbids the writer to talk about who won … although it should be noted that two of the three competitions were suitable for kids.)
Later we went to Lockne where there already were a crowd of people and a high spirit. The duo Lugnviks-pöjka, Andreas Strindlund and Daniel Sjöholm, played and at times there was quite a lot of people on the dance floor. The evening (i.e. night, around two or so), concluded with a colossal thunderstorm with a pouring rain to be remembered for the history books. It was awesome – especially that Roger’s and Maggan’s caravan stayed dry even under such conditions. We probably wont be able to refrain from participating again next year!
Geocachandet för det goda med sig att man hamnar på nya (åtminstone för en del av oss) ställen som är värda att se. Så vackra utsikter inom stadens gränser – det är inte alla förunnat! Tre cachar blev det under denna svettiga fyratimmarspromenad. Bra för kroppen – och kanske för själen med.
Geocaching brings the advantage that you end up on the new (at least for some of us) places that are well worth seeing. Such beautiful views within the city limits – not everyone has that privilege! Three caches were found during this sweaty four-hour walk. Good for the body – and perhaps for the soul, too.
Vi har ockuperat lilla stugan ett par dagar för extremsemester. Det innebär att Göra Ingenting. Utom möjligen att lösa ett och annat korsord, läsa några rader i en bok, titta på vattnet och njuta av naturen och stillheten. Det kunde vara värre.
We have occupied the small cottage for a few days of extreme holiday. That means Doing Nothing. Except perhaps to solve an occasional crossword, read a few lines in a book, look at the water and enjoy the nature and stillness. Things could have been worse.
Vi måste ju testa de nya leksakerna på riktigt någon gång, så vi siktade på att cykla hem till Urban och Anette, ca 12 km hemifrån. Inte jättelångt, men några ordentliga backar och otränade kroppar att ta hänsyn till. Det gick över förväntan! Vi kom både dit och hem igen utan problem.
We had to test the new toys for real sometime, of course, so we set off for a ride to the whereabouts of Urban and Anette, about 12 km from home. Not very far, but a few decent hills and untrained bodies to take into consideration. It went beyond expectations! We got there and back again without problems.
Kombinerad geocaching- och cykeltur förde oss till hembygdsgården, Gudmundrå Hembygdsgård. Inledningsvis fint väder som övergick till småregn. Men vi hittade vår geocache och fick se det fina hembygdsgårdsområdet på köpet. Plus motionen förstås!
Combined geocaching and bike ride brought us to the local folk museum. Initially fine weather that turned to drizzle. But we found our geocache and had a glimpse of the fine folk museum area as a bonus. Plus the exercise of course!
En inbjudan till Newport Festival i Nyhamn såg intressant ut så vi bokade biljetter och åkte till Mariebergs bygdegård där det hände. Vi fick höra riktigt bra musik med idel kvinnliga artister (med lite manlig backup). I stort sett bara coverlåtar, men vad gör det när det är bra? Först den lokala talangen Mathilda Litström med pojkvän, därefter Anna Stadling och Linda Ström med gitarristerna Thomas Tjärnkvist och Pecka Hammarstedt. Och till sist bandet Ellen Kay med sångerskan Ellen Krantz som spelade rockabilly tills dansgolvet började skaka. Vi var ordentligt svettiga efter dansen när vi for hem.
An invitation to the Newport Festival in Nyhamn looked interesting so we booked tickets and went to Marieberg’s community hall where it all happened. We got to hear really good music with nothing but female artists (with some male backup). Basically just cover songs, but what does that matter when they are good? First the local talent Mathilda Lidström with boyfriend, then Anna Stadling and Linda Ström with guitarists Thomas Tjärnkvist and Pecka Hammarstedt. And finally the Ellen Kay band with singer Ellen Krantz, who played rockabilly until the dance floor started shaking. We were properly sweaty from dancing when we drove home.
I Höga Kusten spritter det av kultur i alla vrår. Kanske allra mest konst, konstnärer och gallerier finns det gott om. Vi har ett fint galleri, Galleri Ängerö, på nära håll och vid senaste vernissagen blev det ett besök. Fin konst och fin musik ingick i upplevelsen (och kolbullar, men dem får andra bedöma).
The High Coast tingles of culture in every corner. Perhaps mostly art, there are plenty of artists and galleries. We have a fine gallery, the Ängerö Gallery, close by and at the latest opening we went for a visit. Fine art and fine music was part of the experience (and the traditional dish ‘charcoal buns’, but others have to judge those).
Sigges och Ylvas vanlighetsblogg 2.0 