Vandringstips II: Vi valde att ge oss på Fäberget mellan Docksta och Ullånger denna vackra dag. Efter lite problem med att hitta stigen upp på berget (”entrén” var massakrerad av en ny väg orsakad av skogsmaskiner) kom vi till sist rätt. Via ett kalhygge gick stigen raka vägen upp på berget, en inte särskilt påfrestande vandring. Vi möttes av en otrolig utsikt!
Hiking Tips II: We chose to give Fäberget between Docksta and Ullånger a try this beautiful day. After a little trouble finding the track up to the mountain (”the entrance” was massacred by a new road caused by forest machines) we finally got it right. Through a clear-felled area the track went straight up to the mountain, not a very demanding walk. We were met by an incredible view!
Vi har hittat leden. We have found the track.Sigge hittade några tyska vandrare som han kunde prata tyska med. Sigge found a couple of German hikers he could speak German to.Efter kalhygget kom en skön skog och en ganska brant stigning. After the clear-cutting came a nice forest and a rather steep climb.Vi närmar oss toppen. We are getting close to the mountain top.Första utsikten. The first view.Raststugan! The cabin!Havet! Och därborta Ulvön. The sea! And over there the Ulvön islands.Vi fick vårt kaffe i en helt underbar miljö. We had our coffee in an absolutely wonderful environment.Sedan gick vi ned igen. Then we went down again.
Vandringstipset är en satsning av kommunen och dess orienteringsklubbar för att få Kramforsborna att ge sig ut i skogen lite mer. Man får tips på ett antal mål för sin vandring och vi tänkte vi skulle prova några av dem. Denna regniga dag började vi med Hälsostugan på Latberget, nära själva Kramfors. Det var en alldeles lagom promenad, inte särskilt brant, men ändå med en riktigt fin utsikt över staden vid stugan. Detta är ett ställe vi kommer att besöka igen, förhoppningsvis i lite bättre väder!
”Hiking tips” is a campaign launched by the municipality and its orienteering clubs to get the citizens of Kramfors to get out into the forests a little more. You get tips on a number of hiking goals and we thought we would try some of them. This rainy day we started with Hälsostugan (”the Health cabin”) at Mt. Latberget, near Kramfors itself. It was quite a perfect walk, not very steep, yet with a really nice view of the city from the cabin. This is a place we will visit again, hopefully in some better weather!
Starten på leden. The beginning of the trail.Uppför berget. Up the hill.Där är stugan! There is the cabin!Byggd 2007, riktigt fin. Built in 2007, really nice.Kramfors vid våra fötter. Kramfors at our feet.En närmare titt. A closer view.På långt avstånd: bron över Björknässundet. At a long distance: the bridge over the Björknäs inlet.
Vi har haft den varmaste, soligaste sommaren – och ändå står stadens allmänna bad nästan tomt. Bilderna nedan är tagna olika datum, men inte någon gång har det varit mycket folk där. Vad kan det bero på?
We have had the hottest, sunniest summer – yet the town’s public swimming pool is almost empty. The pictures below are taken different dates, but not once there have been a lot of people there. What could the reason be?
Några få besökare. A few visitors.Några fler besökare. A few more visitors.En ensam badvakt (till vänster). Det är allt. One single watch-out (to the left). That’s all.Kan detta vara förklaringen? Är det för dyrt? Varför inte införa värmerabatt? Could this be the explanation? Is it too expensive? Why not introduce heat discount?
Vi vill motionera lite och tänkte vi skulle gå runt Icktjärn. Det är en fantastiskt väl hållen liten sjö med spänger att gå på, grillplatser, bryggor o s v. Men när vi kom ut i terrängen var det så blött efter skyfallet att vi gav upp och for upp på ”vårt” berg vid Storvattnet istället. Vi hittade dock inga kantareller.
We want to exercise a little and thought we would walk around Icktjärn. It’s a very well-kept little lake with footbridges to walk on, barbecue places, bridges, etc. But when we got out into the terrain it was so wet after the rain that we gave up and went up on ”our” mountain at lake Storvattnet instead. We did not find any chanterelles, though.
Det började bra i den gröna naturen. It all started well in the green nature.Ett av de ställen man kan grilla på. One of the spots where you can barbecue.Samma grillplats. Same barbecue spot.Vyn från berget över Storvattnet. The view from the mountain over the lake Storvattnet.
Vi har länge talat om att ett biljardbord skulle passa i vårt stora ”lekrum”. (Eller en flygel… men vi spelar ju inte så bra så det hade varit rätt patetiskt. Vi spelar inte biljard så bra heller, men det är inte riktigt lika patetiskt.) Plötsligt dök det upp ett bord som verkade lämpligt i trakten av Sundsvall. Vi köpte det och fraktade hem det på släpvagn i tidernas värsta skyfall. Nu är det på plats och används!
We have long said that a pool table would fit in our big ”playroom”. (Or a grand piano … but we do not play that well, so that would be quite pathetic. We do not play billiards very well either, but that’s not quite as pathetic.) Suddenly, there was a table that seemed ok in the vicinity of Sundsvall. We bought it and brought it home on a trailer in the worst rain downfall ever. Now it’s in place and used!
Efter den blöta frakten var vi tvungna att torka bordet några dagar innan det gick att använda. After the wet transport we had to dry the table a few days before it could be used.Premiärspel. Opening game. Eight-ball.Jonas hade ett ärende till Norrland och kom på besök. Han föreslog att vi skulle skippa eight-ball och testa ett spel med bara tre bollar + den vita istället: Chicago. Jonas had an errand in Norrland and came to visit. He suggested that we would skip eight-ball and try a game with just three balls + the white one instead: Chicago.Han visade hur det ska gå till och nu spelar vi mest Chicago. He showed how should be done, and now we play Chicago most the time.
Den 24 juli dök en notis upp i tidningen som gjorde det nödvändigt att ta kontakt med de närmaste kusinerna. Och ser man på – bara tre dagar senare kom två kusinfamiljer och en moster på besök! Det blev en riktigt trevlig kväll som vi med all säkerhet kommer att upprepa.
On July 24, a notice appeared in the newspaper that made it necessary to contact the nearest cousins. And what do you know – just three days later, two cousin families and an aunt came to visit! We had a really nice evening which we will definitely repeat.
Notisen. The notice.Janne, kusinen Jenny, Isidor, Emrik skymd där bakom.Kusin Niklas, dottern Engla, Bronwyn, Ingrid.Janne & Jenny och en skymt av sonen Emrik.
En dag fick vi besök av grannarnas katt. Han såg sig noga omkring i hela huset, åt lite och provsov sedan de flesta sängarna plus en byrå. Jättefin!
One day the neighbors’ cat came for a visit. He looked carefully around the whole house, had a bite to eat and a test-nap in most of the beds plus on a chest of drawers. Really cute!
Tittar sig omkring. Looking around the house.Har just tagit en tupplur. Just had a nap.
Kristin, Antonia och lilla hunden Evert kom på besök. Vi behövde alla röra på oss lite, så det blev en tur upp på berget Ringkallen. Det verkar som om vi ska gå dit vartannat år. Det är en ganska svettig promenad även om den sker på riktig väg. Det är ganska brant här och där. Men väl uppe har man en härlig utsikt. Dessutom hittade vi äntligen den där geocachen som vi sökt flera gånger förut – hurra!
Kristin, Antonia and the little dog Evert came to visit. We all needed to move our bodies a bit, so we made a trip up the mountain Ringkallen. It seems as if we are to walk up there every other year. It’s a pretty sweaty walk, even if it’s on a proper track. It is quite steep here and there. But up there is a beautiful view. In addition, we finally found that geocache we searched for several times before – whoopee!
På väg uppför backen. On our way up the hill.Nästan uppe och fantastisk utsikt. Almost up and a fantastic view.Svettig blir man men telefonkameran måste få sitt. You get sweaty but the phone camera must get his.Evert blev också trött och varm. Evert, too, got tired and hot.Dags att spana efter geocachen. Time to look for the geocache.Vi måste gå längre utåt kanten på berget. Kristin först, sedan Evert, sist Antonia. We must go a little bit further out towards the edge of the mountain. First Kristin, then Evert, Antonia last.Där är den! Sigge hittade geocachen. There it is! Sigge found the geocache.Sedan fikade vi. Några ville sitta för sig själva i skuggan. Then we had coffee. Some wanted to sit by themselves in the shadow.Till sist ledsnade vi på denna utsikt… Eventually we got tired of this view……och gick nedåt igen. …and went downwards again.
Man behöver inte leta sig ut till havet för att hitta fina sandstränder. I denna lilla stad finns det en fin liten strand på gångavstånd från vårt hus. Där kan man bada i havsvatten, men så här tidigt på morgonen är stranden öde.
You do not have to go out to the sea to find beautiful sandy beaches. In this little town there is a nice little beach within walking distance from our house. There you can swim in sea water, but this early in the morning the beach is deserted.
Vy uppåt viken. View upwards the bay.Vy nedåt viken, mot havet. View downwards the bay, towards the sea.
Sigges och Ylvas vanlighetsblogg 2.0 