Nu står skylten där. Ingen återvändo. Vi flydde till våra grannar när gäng av potentiella husköpare gjorde entré på arenan.
Now the sign is there. No return. We fled to our neighbors when the gangs of potential house buyers entered the arena.
Ska man verkligen tro att folk blir mer benägna att köpa ett hus bara för att man har blommor på bordet? I alla fall vågar vi inte ta risken att låta bli. Så det blev några tulpaner som passar bra till kuddarna i kökssoffan.
Should one really believe that people get more inclined to buying a house just because you put flowers on the table? Anyway, we don’t dare to take the risk not to. So we got some tulips that go well with the cushions in the kitchen sofa.
Nu när folk ska komma och titta på huset så kommer vi förstås på alla de där grejorna som borde ha fixats för länge sedan. Till exempel måste vi laga alla fula hål i köksväggarna. Och då måste man måla på lite – men hur få rätt färg? Genom att stjäla en bit färg nere vid golvet bakom ett skåp och ta med den till färgaffären för färgblandning.
Now that people are coming to see the house of course we start thinking of all those things that should have been fixed a long time ago. For example we have to mend all the ugly holes in the kitchen walls. And then we have to paint over a little – but how to get the right color? By stealing a small piece of paint down by the floor behind a cupboard and bring it to the paint shop for color mixing.

Nu börjar en process. Radhuset visas för första gången i morgon för hugade spekulanter. Och sedan några gånger till. Och det är bara den första, enkla delen i processen som är en flerstegsraket. Vi får ta ett djupt andetag…
Now a process starts. The row house is on show for the first time tomorrow to prospective buyers. And then a couple of more times. And that’s just the first, simple part of the process, which is a multistage rocket. We’ll take a deep breath…
Nu har vi gjort det igen. Varit på Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens årliga högtidssammankomst. Temat var ”Matlandet Sverige”. Vi var nära 500 gäster den här gången också (eller… vi var snarare arbetande gäster, eftersom det för vissa av oss ingår i jobbet att äta middag för 1500 kronor). Särskilt trevligt var det att det var våra grannar Monica och Gösta med medarbetare som stod för musiken.
Now we have done it again. Been to The Royal Swedish Academy of Agriculture and Forestry’s annual commemorative meeting. The theme was ”Sweden, the Culinary Nation”. We were nearly 500 guests this time too (or… we were more like working guests, since for some of it’s part of the job to have dinner for SEK 1500). It was especially nice that our neighbours Monica and Gösta and collaborates delivered the music.


Vi packade och for. Lämnade det lilla huset i ett berg av snö. Men med vattnet rinnande så det inte ska vara fruset när vi anländer nästa gång. På vägen mot Stockholm tittade vi in hos pappa Hans. Han var sängliggande efter ett antal feberattacker. Men ändå glad att se oss (och den Calvados vi hade med oss).
We packed and went. Left the little house in a heap of snow. But with the water running so it wont be frozen when we arrive next time. On our way to Stockholm we dropped by at dad Hans’s. He was confined to bed after a series of fever attacks. But still happy to see us (and the Calvados we brought).
Britts och Johns stuga ligger i snö-farozonen, taket måste skottas av. Urban och Sigge tog sig dit på skidor i djupsnön – det var den besvärligaste delen av projektet – och började skotta. Nu klarar sig taket.
Britt’s and John’s cottage is in the snow danger zone, the roof needs to be shovelled. Urban and Sigge went there by ski in the deep snow – that was the most difficult part of the project – and started shovelling. Now the roof will make it.

Även i Norrland snöar det. Oupphörligen. Öppnade dörren i morse. Därborta står skotern på vår uppfart, som slutar strax hitom det vitröda huset där uppe. Men var är den? Uppfarten alltså? Mycket motion har skett idag.
In Norrland, too, it snows. Incessantly. Opened the door this morning. Over there is the snowmobilen in our driveway, which ends just on this side of the white-red house up there. But where is it? The driveway, that is? Much exercise has happened today.

Vi firade en mycket lugn och stilla nyårsafton på tu man hand. Vi är så bortom allt så vi såg inte ens några fyrverkerier. Men behöver vi det när vi har det här?
We celebrated a very still and quiet New Year’s Eve just the two of us. We are so beyond everything that we didn’t even see any fireworks. But do we need that when we have this?