Dag två under Carl-Anders och Margaretas besök. Självklart stod en tur ut till Höga Kusten – riktiga Höga Kusten, inte någon inlandsvariant – på programmet. Fiskelägen är helt rätt då, så vi for till Bönhamn och Barsta.
Day two during Carl-Anders’ and Margareta’s visit. Of course, a trip to the High Coast – the real High Coast, not an inland variant – was on the program. Fishing villages are just right then, so we went to Bönhamn and Barsta.
Vi fick efter långt om länge ett planerat besök från Västergötland, Carl-Anders och Margareta, som vi besökte 2019. De skulle ha kommit redan förra året, men så blev det pandemi. Men eftersom vi alla är vaccinerade nu så var det bara att realisera planerna. Detta är andra gången vi fått besök av en f d akademisekreterare på KSLA, men den här gången blev det lite mer av det. Redan på ankomstdagen tog vi med dem till Borgberget i Bollstabruk-trakten för visa Stensättersborgen från folkvandringstiden 400–800 e.Kr.
After a long time, we received a planned visit from Västergötland, Carl-Anders and Margareta, whom we visited in 2019. They should have arrived last year already, but then came the pandemic. But since we are all vaccinated now, it was just a matter of realizing the plans. This is the second time we have been visited by a former Academy secretary at KSLA, but this time it was a little more to it. Already on the day of arrival, we took them to Borgberget in the Bollstabruk area to view Stensättersborgen from the migration period 400–800 AD.
Jonas, Elin och Kasper bor alldeles intill Örby Slottspark så vi tyckte att det kunde vara trevligt att träffas där när vi ändå var i Stockholm. Vi samordnade med Antonia, Mattias och Nils som inte bor särskilt långt därifrån och även Kristin kom. Så det blev en riktig familjepicknick i ståndsmässig omgivning.
Jonas, Elin and Kasper live right next to Örby Manor park so we thought it might be nice to meet there as we were in Stockholm. We coordinated with Antonia, Mattias and Nils who do not live very far from there and Kristin also came. So it turned out to be a real family picnic in high-class surroundings.
Sedan var det dags att hälsa på Kasper. Han var precis lika eftertänksam som senast, inga stor åthävor, nöjd med det mesta som det verkar. Han brås till hundra procent på sina föräldrar.
Then it was time to visit Kasper. He was just as thoughtful as last time, no big deal, happy with most things as it seems. He takes after his parents one hundred percent.
Självklart stod besök hos barnbarn på programmet när vi for till Stockholm. Sigge fick möjlighet att träffa Nils vid två tillfällen.
Of course, visits to grandchildren were on the program when we went to Stockholm. Sigge had the opportunity to meet Nils on two occasions.
First you have to check if something exciting is happening outside. Evert is an interested spectator.
Årets andra dag kom våra grannar över på middag: familjen Ecer och familjen Christensen/Karlsson. En kväll med högt tempo och hög ljudvolym. Men inte en enda grej gick sönder! Däremot blev det extremt mycket mat över, så nu kommer vi att äta jägargryta i tre veckor framåt.
On the second day of the year, our neighbors came over for dinner: the Ecer family and the Christensen/Karlsson family. An evening with a high tempo and high volume. But not a single thing broke! However, there was an extremely large amount of food left over, so now we will eat hunter’s stew for the next three weeks.
Sigge for till Stockholm för att fira Antonias 30-årsdag (i efterskott). Det gick si och så med det av olika skäl. Men han hann i alla fall träffa en ångermanländska och en gotlänning i Stockholm.
Ångermanländskan är båten Gurli, som trafikerade Ångermanälven i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, stundtals med Sigges farfars farbror som styrman.
Gotlänningen är Mattias, mågämnet (och pappa till Sigges första barnbarn), befälhavare på Gurli, som numera trafikerar Riddarfjärden i Stockholm.
En fin dag på sjön mitt i centrala Stockholm.
Sigge went to Stockholm to celebrate Antonia’s 30th birthday (in retrospect). That went so and so for various reasons. But in any case he managed to meet a ”Ångermanlander” and a Gotlander in Stockholm.
The ”Ångermanlander” is the boat Gurli, which operated on the Ångermanälven river in the late 19th and early 20th centuries, at times with Sigge’s grandfather’s uncle as helmsman.
The Gotlander is Mattias, son in law to be (and father of Sigge’s first grandchild), commander of the Gurli, which these days operates in Riddarfjärden in Stockholm.
A nice day on the waters in the middle of central Stockholm.
Det snabba Stockholmsbesöket gav morfar Sigge chansen att titta till barnbarnet Nils igen. Han verkar vara på rätt spår. Pigg som en lärka och ostoppbar som en Duracellkanin.
The quick visit to Stockholm gave grandpa Sigge the chance have a look at his grandson Nils again. He seems to be on the right track. Alert as a lark and unstoppable as a Duracell rabbit.
Vi åkte till Stockholm och fick möjlighet att för första gången träffa barnbarnet Kasper, som vid detta tillfälle var nästan fem veckor gammal. Han verkade tillfreds med det mesta. En riktig liten guldklimp.
We went to Stockholm and had the opportunity to meet grandchild Kasper for the first time, who at this time was almost five weeks old. He seemed satisfied with most things. A real little nugget of gold.
Vi har en del saker kvar i Arklo, där många barndomssomrar tillbringats. Framförallt finns där en mängd med barnböcker som släkt och vänner har haft glädje av (tror och hoppas vi) och som vi så småningom ska föra vidare till alla våra nya barnbarn. Dessutom massor med Lego, som sönerna lekte med när de var små. Utöver det finns där en liten och nätt vävstol som lämnats i arv till Ylva och som vi måste titta på för att se vad vi kan göra med. Vi hoppas att vi ska kunna hitta någon lämplig plats för den, det vore rätt roligt att prova på vävning igen efter så där drygt 50 år sen sist.
We have some things left in Arklo, where many childhood summers have been spent. Above all, there are a lot of children’s books that relatives and friends have enjoyed (we believe and hope) and that we will eventually pass on to all our new grandchildren. Also lots of Lego, which the sons played with when they were little. In addition, there is a small and neat loom that has been left to Ylva and that we had to look at to see what we can do with it. We hope that we will be able to find a suitable place for it, it would be quite fun to try weaving again after a little over 50 years since last.
Sigges och Ylvas vanlighetsblogg 2.0 