Vi gjorde ett försök till ute i svampskogen (eller snarare trollskogen), trots ganska trist väder. Först hittade vi just ingenting, så hittade vi just ingenting och när vi var nära att ge upp så råkade vi på ett toppenställe. Vi kom hem med 10 liter trattkantareller.
We made another attempt out in the mushroom forest (or rather the magic forest), despite quite dreary weather. At first we found about nothing, then we found about nothing and when we were close to giving up we came across a top spot. We came home with 10 liters of funnel chanterelles.
I den rätt oländiga terrängen hittade vi detta naturens konstverk. In the rather rugged terrain, we found this art piece of nature.Trollen lurar bakom stockar och stenar. The trolls lurk behind logs and rocks.Äntligen! tänkte vi när vi hittade dessa. Men sedan var skogen ”tom” igen. Finally! we thought when we found these. But then the forest was ”empty” again.”Tom” ända tills vi hittade dessa mossiga marker. ”Empty” until we found these mossy grounds.Där hittade vi mängder av den här sorten. There we found lots of this variety.Vi såg bara hattar i den djupa mossan. När vi plockade dem var detta vad vi fick upp. Inte alla var så här stora förstås, men tillräckligt många. We only saw hats in the deep moss. When we picked them, this was what we got up. Not all were this big, of course, but enough.Så här ser 10 liter svamp ut före rensning. This is what 10 liters of mushrooms look like before cleaning.Så här ser nästan 10 liter svamp ut efter rensning (en del gick direkt in i middagen). Torkdags. This is what almost 10 liters of mushrooms look like after cleaning (some went straight into the dinner). Drying time.Så här ser nästan 10 liter svamp ut när de torkat. This is what almost 10 liters of mushrooms look like after drying.
Ett nytt försök i svampmarkerna. De ligger i ett naturreservat där livet till största får pågå utan mänsklig inblandning. Det innebär att det på många ställen är rätt otillgängligt. Men det är bara bra om man vill ha svampen för sig själv.
A new attempt in the mushroom fields. They are located in a nature reserve where life can go on for the most part without human intervention. This means that in many places it is quite inaccessible. But that’s just fine if you want the mushrooms all for yourself.
Man får klättra över stockar och stenar. Bra motion! You have to climb over logs and rocks. Good exercise!Till sist hittade vi det vi kom för. Finally we found what we came for.
Vi hade tänkt klara av ett par av de sista vandringstipsen denna dag, i Nordingrå. Vi for iväg, men plötsligt började bilen både låta och gå riktigt illa. Punktering! Tur i oturen var att det hände på ett ställe där det fanns en parkering längs vägen och där det alldeles intill bodde ett par som hjälpte till. Däcket var helt förstört kunde vi konstatera, men vi fick låna parets bil så vi kunde åka hem och hämta ett ersättningsdäck. Eller… ja, en av oss åkte och fixade det, den andra av oss tog en alternativ promenad. Nu sitter fyra nya däck på plats och bilen är som ny igen.
We had planned to complete a couple of the last hiking tips this day, in Nordingrå. We drove on, but suddenly the car started to both sound and go really bad. A flat tire! Luckily for the unlucky, it happened in a place where there was a parking lot along the road and where a couple lived right next door who helped. The tire was completely destroyed, we could see, but we could borrow the couple’s car so we could go home and pick up a replacement tire. Or … well, one of us went and fixed it, the other of us took an alternative walk. Now four new tires are in place and the car is like new again.
Ett däck bortom all räddning. A tire beyond all rescue.Det enda som var bra var att det var ett rätt trevligt ställe att bli strandsatt på. The only thing that was good was that it was a really nice place to be stranded.Den alternativa promenaden gav detta. The alternative walk provided this.
Promenadstråket längs Kyrkviken uppdateras ständigt. Nu finns det skyltar som berättar hur det såg ut förr. Visserligen återkommer samma skylt gång på gång längs sträckan, men det är trevligt ändå att få lära sig lite om området. Vi var där med syftet att klara av tipsrundan och det gjorde vi. Men när vi kom fram till sista frågan var Sigges knä helt kraschat så han kunde inte gå tillbaka. Och vilken tur! Just då kom en fysioterapeut med fru från Vallentuna åkande dit. De bjöd på skjuts tillbaka till vår bil, han gav goda råd och dessutom var de trevliga. (Den av oss som inte lider av konstiga knäproblem gick/joggade så klart tillbaka också.)
The promenade along Kyrkviken is constantly updated. Now there are signs that tell what it looked like back then. Admittedly, the same sign returns again and again along the route, but it’s still nice to learn a little about the area. We were there for the purpose of making it through the quiz round and so we did. But when we got to the last question, Sigge’s knee was completely crashed so he could not walk back. And what luck! Just then a physiotherapist and his wife from Vallentuna arrived. They offered a ride back to our car, he gave good advice and they were also nice. (The one of us who does not suffer from strange knee problems of course walked/jogged back as well.)
Här får vi veta lite vad som fanns runt Kyrkviken tidigare i historien på vissa speciella platser. Here we get to know a little about what existed around Kyrkviken earlier in history in some special places.Och en karta som förklarar det och talar om vad som fanns längs sträckan. And a map that explains it and tells what was along the route.Utsikt från stigen, någonstans längs den sträcka som täcks av kartan. View from the path, somewhere along the distance covered by the map.Tillbaka i småbåtshamnen. Även toppbilden är därifrån. Back in the marina. The top picture is also from there.
En sen eftermiddag efter en trött dag gick vi upp till SGU-stugan i förhoppningen att hitta några kantareller. Det gjorde vi inte. Men det är alltid roligt att se hur ängen där uppe frodas, trots bristen på betesdjur.
One late afternoon after a tired day, we went up to the SGU cottage in the hope of finding some chanterelles. We didn’t. But it is always nice to see how the meadow up there thrives, despite the lack of grazing animals.
Den röda SGU-stugan till vänster och en gammal bakstuga från fäbodtiden. The red SGU cottage on the left and an old baking hut from the summer pasture period.Bakstugan, omringad av ängsblommor. The baking hut, surrounded by meadow flowers.
Ytterligare ett vandringstips: Hornöberget. Det var med på listan även förra året och även 2018, men den här gången var målet ett helt annat ställe. Vi följde glatt leden och trodde att det räckte med det, men det visade sig att vi borde ha tittat lite mer på kartan för att komma rätt. Resultatet blev att vi gick nästan dubbelt så långt och blev dubbelt så svettiga. Å andra sidan fick vi dubbelt så mycket motion, och det var rätt bra.
Another hiking tip: Hornöberget. It was on the list last year, too, and also 2018, but this time the goal was a completely different place. We happily followed the trail and thought that was enough, but it turned out that we should have looked a little more at the map to get it right. The result was that we walked almost twice as far and became twice as sweaty. On the other hand, we got twice as much exercise, and that was quite ok.
Under promenaden konstaterade vi att det verkar som om det kan bli rätt bra med blåbär detta år, i alla fall på sina ställen. During the walk we found out that it seems like it can be quite a lot of blueberries this year, at least in some places.Vi kom ner till stranden och när vi tittade åt vänster så såg vi Lövviksbron. We came down to the beach and when we looked to the left we saw the bridge Lövviksbron.Och när vi tittade åt höger så såg vi ut mot havet. Här insåg vi att vi kommit fel. And when we looked to the right, we looked out towards the sea. Here we realized we were at the wrong place.Så vi gick tillbaka, hittade rätt stig och längs den fanns flera platser att sitta ned och vila på. So we went back, found the right path and along it were several places to sit down and rest.Just denna bänk verkade gjord för mer småväxta, den räckte oss knappt till knäna. This particular bench seemed to be made for smaller ones, it barely reached up to our knees.Vi hittade koden och gick tillbaka och på vägen såg vi Höga Kusten-bron skymta fram mellan träden. We found the code and went back and on the way we caught sight of the Höga Kusten bridge between the trees.
Dags för ett besök på ett berg igen. Tuäggen blev målet, där har vi varit tidigare. En inte alltför lång promenad, lite blöt på sina ställen. Vi fikade och tittade på utsikten som var lika fin denna gång som sist. Sedan gick vi ner igen.
Time for a visit to a mountain again. Tuäggen became the goal, where we have been before. A not too long walk, a little wet in places. We had coffee and looked at the view, which was as nice this time as last time. Then we went down again.
Sigge hade med sig kameran och kollar att den funkar. Sigge brought his camera and checks that it works.Han fotograferade Ylva när hon fotograferade med sin telefon. He photographed Ylva when she photographed with her telephone.Det här är det hon fotograferade. This is what she photographed.Till sist kom vi upp till toppen och möttes av denna utsikt. Finally we reached the top and were met by this view.Höga Kusten-bron lite mer inzoomad. The High Coast Bridge is a little more zoomed in.Stugan såg ungefär likadan ut som sist. The cottage looked about the same as last time.Utsikt inifrån stugan. View from inside the cottage.
Den fina stigen längs Kyrkviken, som förlängts ända till Frånö IP har nu fått ytterligare ett bra lockbete: en frågerunda som handlar om vad man vet om Kramfors kommun. Tio stationer med frågor som byts ut varje månad. Rundan kräver att man kan skanna frågorna med sin telefon.
The nice path along Kyrkviken, which has been extended all the way to Frånö IP, has now been given another good bait: a round of questions about what you know about Kramfors municipality. Ten stations with questions that are replaced every month. The round requires that you can scan the questions with your phone.
Information om stationerna och hur det går till. Information about the stations and how to do it.Sponsorerna. The sponsors.En frågestation. A question station.Om du blir trött efter ungefär halva vägen så kan du vila här (det finns fler vilomöjligheter längs vägen). If you get tired after about half the way you can rest here (there are more resting falicities along the way).
Numera går det att ta sig hela vägen från Frånö Båthamn till Kyrkviken via nya naturstigar. Den stig som går från båthamnen är inte lika välpreparerad som den som går från Hagaparken men är bra nog om man inte har problem att med att promenera. Den kommer fram till sträckningen från Hagaparken i närheten av Frånö IP.
Nowadays it’s possible to get all the way from Frånö Marina to Kyrkviken via new nature trails. The path that goes from the boat harbor is not as well-groomed as the one that goes from Hagaparken, but is good enough if you do not have problems with walking. It arrives at the stretch from Hagaparken near Frånö sports arena.
Första delen av stigen passerar Kramfors Ridklubbs hagar så det är klart att man träffar på hästar. The first part of the trail passes Kramfors Riding Club’s pastures so naturally you will meet horses.En lång sträcka är det öppet och mest betesmark. For a long distance it is open and mostly pasture.Längre fram kommer något som nästan ser ut som en port till skogsområdet. Further ahead comes something that almost looks like a gateway to the forest area.Därefter handlar det helt och hållet om skogspromenad. After that it’s all about a forest walk.
Nu kommer vi till målet för det vandringstips som ledde oss till Mäjasjöns fäbodar: Äskjaberget. Det var en kort och enkel promenad från fäbodarna till stugan på toppen. Dit kom också vandrare på Högakusten-leden, men de hade gått en mycket brantare och längre stig. Vi tittade lite på utsikten som vanligt – det var inget fel på den här heller! – och sedan gick vi ner igen.
Now we come to the goal of the hiking tip that led us to Lake Mäjasjön’s hill farm: Mt Äskjaberget. It was a short and easy walk from the hill farm to the cottage at the top. There also hikers walking the High Coast trail came, but they had walked a much steeper and longer trail. We looked at the view as usual – there was nothing wrong with this either! – and then we went down again.
Vi passerade ett hygge med högstubbar, alla krönta med en sten. (Detta foto är taget bakåt, stigen går uppför.) We passed a cutting area with high snags, all crowned with a stone. (This photo is taken backwards, the path goes up.)På ett enda ställe var det så brant att det behövdes lite hjälp. In one singel place it was so steep that a little help was needed.Målet: stugan. Stenröset sägs vara från bronsåldern. The goal: the cottage. The stone cairn is said to be from the Bronze Age.Utsikt från stugan. View from the cottage.Fotografen lyckades uppenbarligen ta sig dit. The photographer obviously made it there.
Sigges och Ylvas vanlighetsblogg 2.0 