Dags för ett nytt försök på Salumberget, två veckor efter förra försöket. Den här gången gick det bättre eftersom vi läste kartan mer än instruktionen. Vi hittade fram till den fina stugan. Utsikten uppifrån stugan var inte mycket att skryta med, för mycket skog omkring. Men en fin promenad blev det.
Time for another trial on Salumberget, two weeks after the last trial. This time it went better since we read the map more than the instruction. We found the nice cabin. The view from up where the cabin was, was not much to brag about, too much forest around. But it was a nice walk.
I början var det samma vyer som sist, men bättre väder. In the beginning it was the same views as the last time, but better weather.Mer av samma utsikt. More of the same view.Nu visste vi att vi var på rätt väg. Now we knew we were on the right track.Öppnare landskap, ett gammalt hygge. More open landscape, an old cutting area.Stugan! The cabin!Inne i stugan. Indoors.”Konstverk” på väggarna. ”Art work” on the walls.Sedan gick vi ner igen. En annan, lite annorlunda väg. Then we went down again, a new a little different track.Nya utsikter. New views.
Så klart att vi måste gå upp på ett berg med Ebba. Det blåste rätt hårt så vi valde ett som inte ligger ute vid kusten: Latberget med utsikt över staden. Vi vet inte riktigt vad Ebba tyckte om utflykten men det lär inte bli den sista hon är med på.
Of course we hade to go up on a mountain with Ebba. It was quite windy so we chose one that is not located by the coast: Latberget overlooking the city. We do not really know how Ebba liked the excursion, but it will probably not be the last one she participates in.
Uppe vid Latbergsstugan. Up at the Latberget cottage.Detta var vad de såg. This was what they saw.Hm. En spjuver till pappa? Hm. A rogue for a dad?Ebba åkte skönt i bärselen. Ebba travelled well in her baby carrier.
Vi bestämde oss för att ta oss till ytterligare en stuga i vandringstipsserien. Instruktionen var ”parkera här, följ vandringsled därefter”. Det gjorde vi och kom helt på avvägar. Jaja, det var en fin promenad i alla fall, men vi kom aldrig fram trots att vi gick dubbelt så långt som vi hade behövt. Vi gör ett nytt försök längre fram.
We decided to go to another cottage in the hiking tip series. The instruction was ”park here, then follow the trail”. We did that, and went astray. Well, it was a nice walk anyway, but we never came got there even though we walked twice as far as we should have. We will make another attempt later.
Här parkerade vi, Nordbo Gård. This is where we parked, Nordbo Gård.Bara att gå, hur svårt kan det vara? Just walk, how hard can it be?Här skedde vägvalet: ”följ vandringsled därefter”. Vi valde den blåsnitslade leden. This is where we chose trail. We took the blue marked trail.Vi gillade leden. We liked the trail.Foton togs från stubbar. Pictures were taken from stumps.Detta är vad vi såg och ville fotografera. This is what we saw and wanted to take pictures of.Det här borde vara tecknet på att vi var på rätt väg. Det var vi inte. This should be the sign that we were on the right path. We were not.Så vi gick ner igen, efter ca 4,5 km (istället för utlovade 2,3). Men kommer att göra ett nytt försök. So we went down again, after about 4.5 km (instead of promised 2,3). But will try again.
Förra årets torra sommar har inte upprepat sig. På gott och ont, får vi väl säga. Än så länge har det varit blåsigt, ganska kyligt och rätt mycket regn, inte alltid så skönt. Men det betyder att naturen är grönare än grönt i stället för torr och eldfängd. Och promenaden blir skönare i måttlig värme.
Last year’s dry summer hasn’t repeated itself. That cuts both ways, we must say. So far it has been windy, quite chilly and quite a lot of rain, not always so nice. But that means that nature is greener than green instead of dry and flammable. And the walk is nicer in moderate heat.
Det är ganska lite vatten i Kramforsån just nu, men väldigt lummigt. There is quite little water in the creek Kramforsån right now, but very lush.Herberts Stråle strålar som den ska. Herbert’s Water Jet sprinkles as it should.Rubriken säger promenad i staden, och eftersom staden inte är så stor så träffar man på även hästar inom råmärkena. The title says a walk in the town, and since the town is not that big, you also meet horses within its bounds.Grönt och fint vid Kyrkviken. Green and pretty at the Church Bay.Även dessa växer vid Kyrkviken, på klippan upp mot skogen. These also grow at Church Bay, on the cliff up towards the forest.Nästan hemma igen. Fortfarande inom stadsgränsen. Almost home again. Still within the town boundary marks.
Det har hänt saker på en av promenadrundorna. En hel del avverkning har skett. Landskapet är öppnare, kanske inte vackrare, men det kommer att ändra sig.
Things have happened on one of the walking tours. A lot of logging has taken place. The landscape is more open, perhaps not more beautiful, but that will change.
Detta var mest skog tidigare. This was mostly forest earlier.En del av det avverkade. Some of the felled.Egen ved. Own wood.Se där, en sjö! Den har vi inte kunnat se tidigare, före avverkningen. Look , a lake! We have not been able to see that before, before the felling.Troligen inget samband, men bilderna är tagna på samma rundtur. Probably no connection, but the pictures are taken at the same walkabout.
Hornöberget fanns med i förra årets Vandringstips, så vi visste exakt vart vi skulle gå för att hitta koden. Vi kom fram till rätt ställe, men ingen kod. Troligen har den blåst bort, denna extremt blåsiga sommar. Men man måste inte vara Einstein för att lista ut koden så det gör inte så mycket.
Hornöberget was included in last year’s hiking tips, so we knew exactly where to go to find the code. We arrived at the right place, but no code. It has probably blown away, this extremely windy summer. But you don’t have to be Einstein to figure out the code, so it doesn’t matter much.
Vi gick upp till toppen, utsiktsplatsen, i blåsigt men soligt väder till skillnad från förra året. We went up to the top, to the view point in windy but sunny weather, unlike last year.Först tittade vi – Sigge – inåt land, mot bron över till Svartnoranäset. First we –Sigge – looked inland, towards the bridge over to Svartnoranäset.
Även Ylva tittade inåt land. Ylva, too, looked towards land.
Sedan tittadevi utåt, mot Smörlös och Smörlösholmarna. The we looked out, towards Smörlös (Butterless?) and the Smörlösholmarna (Butterless islets?)Där ute är havet, Bottenviken. Out there is the sea, the Baltic.När vi kom ner igen tog vi den obligatoriska bilden av Höga Kusten-bron. When we came down again we took the compulsory picture of the High Coast Bridge.
En dag med halvdant väder, så vi valde ett vandringsmål som förmodligen inte hade jättemycket att bjuda på, trodde vi. Vi hade fel. Vidars och Antons stigar på Nylandsberget gav mer än vi hade förväntat oss. I början var vi lite besvikna eftersom Vidars stig hade ”försvunnit in i skogsbruket”. Men vi hittade den igen och sedan var det bara positiva upplevelser och mer utsikt än vi trodde vi skulle få.
A day with mediocre weather, so we chose a hiking destination that probably wouldn’t have much to offer, we thought. We were wrong. Vidar’s and Anton’s trails on the Mt. Nylandsberget gave more than we had expected. In the beginning we were a little disappointed because Vidar’s path had ”disappeared into the forestry industry”. But we found it again and then there were only positive experiences and more views than we thought we would get.
Mycket skog var avverkad och skogsmaskinerna hade mosat Vidars stig en bit. A lot of forest was felled and the forest machines had mashed Vidar’s trail a short distance.När vi hade passerat avverkningsytan mötte vi denna utsikt. When we had passed the felling area we were met by this view.Mitt i skogen fanns ett litet gym, rätt gammalt verkar det som. In the middle of the forest there was a small gym, quite old it seems.Högt uppe på berget hittar man sankmark. Ganska extraordinärt. High up on the mountain you find a marsh. Quite extraordinary.En trevlig sorts skog. A nice kind of forest.En riktigt fin utsikt från kanten på berget. A really nice view from the edge of the mountain.Helt oväntat kom vi fram till Ådalens Sändareamatörers tillhåll. Fin utsikt över Nyland och längre bort. Quite unexpectedly, we arrived at Ådalen’s Radio Transmitting Amateurs’ hangout. Nice view of Nyland and further away.Därifrån såg vi detta. Nyland och mer. From there we saw this. Nyland and more.Sedan gick vi ner på Antons stig. Den är brantare än Vidars stig, men nästa gång vi går upp hit blir det nog på denna stig. Then we went down Anton’s trail. It is steeper than Vidar’s trail, but the next time we go up here it will probably be on this trail.
Ytterligare ett mål i Vandringstipset-serien: Röåsen i Bollstabruk. Det har vi hört talas om tidigare när vi besökt Svedjeberget, som har en fantastisk utsikt. Det sades om Röåsen att ”där är det jättefint”. Inte så fint tycker vi (inte i närheten av Svedjeberget) men det kanske det är när det är grillparty och annat på gång där. Vi fick tag i koden och gick därifrån igen. Mygg.
Another goal in the Hiking tips series: Röåsen in Bollstabruk. We have heard of this before when we visited Svedjeberget, which has a fantastic view. It was said about Röåsen that ”there it’s very very nice”. Not so nice we think (not anywhere near Svedjeberget) but maybe it is when there is barbecue and other things going on there. We got hold of the code and went away again. Mosquitoes.
Välordnad skog på vägen upp. Wellordered forest on the way up.Nu är vi framme vid det ”jättefina”. Now we have arrived at the ”really nice”.”Är detta allt?” ”Is this all?”Utsikten på vägen ner var värd åtminstone något. The view on the way down was worth at least something.
Vårt andra mål i årets Vandringstipset var en ny plats för oss: fågelfångstanläggningen utefter Kyrkstigen i Styrnäs. Många stopp på vägen upp, med föredömliga informationsskyltar. Själva målet, fågelfångstanläggningen, var inte jättespännande att se, men vi fick vår kod och gick neråt igen. På vägen stannade vi till vid rastplatsen på Åskottsberget där vi enligt uppgift skulle se ut över en av Ådalens vackraste utsikter. Det gjorde vi inte – den doldes av tät skog. Vi kunde också konstatera att det är myggår i år.
Our second goal in this year’s Hiking tips was a new place for us: the bird-catching facility along the Church Trail in Styrnäs. Many stops on the way up, with exemplary information signs. The target itself, the bird-catching facility, was not very exciting to see, but we got our code and went down again. On the way we stopped at the resting point at Mt. Åskottsberget where we were supposed to look over one of Ådalens most beautiful views. We didn’t – it was hidden by dense forest. We also could establish that this year is a mosquito year.
Början på stigen, församlingshemmet i Styrnäs. The start of the trail, the parish home in Styrnäs.Mycket bra information. Very good information.Roligt med all information. Just här om en speciell gran. Synd bara att myggen dödade upplevelsen. All the information was great fun. Here about a special species of fir. Too bad the mosquitoes killed the experience.Gammal orienteringskontroll. Old orienteering control.En väldigt fin stig. Detta var den väg folk tog från Myckelby till kyrkan förr i tiden. A very nice trail. This was the road people from Myckelby took to the church in the old days.Rastplatsen där utsikten inte längre fanns. The resting point where the view was no more.
Sigges och Ylvas vanlighetsblogg 2.0 