Ett isberg på altanen/An iceberg on the terrace

Det snöade som sagt mycket strax före årsskiftet. Sedan blev det varmare väder och det gjorde att det började tina så smått – och plötsligt halkade all snön på taket ner på vår altan. Sedan blev det kallt igen och då frös det mesta av snön till is. Inte förrän i början av februari fick vi möjlighet att ta tag i det, och det var inte lätt. Allt blev inte gjort heller.

As said, it snowed a lot just before the turn of the year. Then the weather got warmer and it started to thaw little by little – and suddenly all the snow on the roof slid down onto our balcony. Then it got cold again and then most of the snow froze to ice. It wasn’t until the beginning of February that we got the opportunity to take care of it, and it wasn’t easy. Not everything was done either.

Snövall på altanen.
Ymnigt snöfall som följdes av varmare väder. Det gjorde att snön på taket föll ner på altanen med en duns och skapade en hög snövall. Heavy snowfall followed by warmer weather. This caused the snow on the roof to fall onto the balcony with a thud and create a high bank of snow.
Isvall på altanen.
Bra mycket senare – som det blev av olika skäl, t ex Stockholmsvistelse – var det dags att försöka ta bort en del av vallen. Vid det här laget hade den stelnat till is. Much later – as it happened for various reasons, e.g. staying in Stockholm – it was time to try to remove part of the embankment. By now it had solidified into ice.
Ylva spettar isvall.
Det enda sättet att komma igenom vallen var med ett järnspett. The only way to get through the embankment was with a iron bar.
Ylva spettar isvall.
Riktigt hårt var det. Det tog ganska lång tid att bara åstadkomma en liten gång. It was really hard. It took quite a long time to accomplish just a small walk.
Isgång.
Från början var ambitionen att rensa hela altanen. Men det blev alldeles för jobbigt, det fick räcka med bara den lilla gången. Fotograferat med imma på linsen. From the beginning, the ambition was to clear the entire balcony. But it became far too hard, just the small path had to be enough. Photographed with mist on the lens.

Publicerad av

Profilbild för Okänd

Sigge och Ylva

Två västernorrlänningar som tidvis levt i förskingringen (och delvis & tidvis fortfarande gör det).

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.