Geocaching i Para/Geocaching in Para

Alltemellanåt måste vi hitta en geocache, inte minst för att det får oss att röra lite på benen. Plus att vi får se ställen som vi väl aldrig hade tänkt på att titta på annars. Denna geocache-runda började på ett ställe som Sigge känner mycket väl till, hembygdsgården i Para (eller som han säger: Anton Sedins gård). Där har vi varit förut. Men sedan fortsatte vi till gamla skolan i Para och där hade inte ens Sigge varit tidigare. År 1987 utsågs den till Sveriges bästa skola av Aftonbladet. Tio år senare lades den ned och nu svävar en Tjernobyl-stämning över hela skolområdet. Tråkigt.

Every now and then we have to find a geocache, not least because it makes us move our bodies a little bit. Plus, we’ll see places that we would never have thought about visiting otherwise. This geocache round began in a place that Sigge knows very well at, the local folklore centre of Para (or as he says: Anton Sedin’s farm). We have been there before. But then we continued to the old school in Para and not even Sigge had been there before. In 1987, it was named Sweden’s best school by Aftonbladet. Ten years later, it was shut down and now a Chernobyl mood hovers over the school area. Sad.

Kaféet var stängt på Ångermanlandsgården./The café was closed at the Ångarmanland centre of Para.
”Utställningshallen” i skuggan av Paraberget./The ”exhibition hall” in the shadow of the Para mountain.
Para gamla skola./Para old school. Best in show in 1987.
Inte mycket klättrande här dessa dagar./Not much climbing here these days.
Gungorna. Vi hittade geocachen./The swings. We found the geocache.

Publicerad av

Profilbild för Okänd

Sigge och Ylva

Två västernorrlänningar som tidvis levt i förskingringen (och delvis & tidvis fortfarande gör det).

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.